Angelus. P?ve Leo: B?r evangeliet i vardagen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Vid 12-slaget, söndagen den 6 juli, visade sig påve Leo XIV sedvanligt i fönstet från det apostoliska palatsets tredje våning för att tillsammans med de troende på Peterplatsen be angelusbönen och välsigna dem. I sina inledande ord reflekterade han över kallelsen att vittna om Guds rike i världen. Här följer påvens ord i helhet i svensk översättning.
Påvens reflektion innan angelusbönen den 6 juli
Kära bröder och systrar, goddag!
Dagens evangelium (Luk 10:1-12, 17-20) påminner oss om betydelsen av missionen, som vi alla är kallade till – var och en enligt sin egen kallelse och i de konkreta situationer som Herren har placerat oss.
Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar (vers 1). Detta symboliska nummer visar hur evangeliets hopp är ämnat för alla folk: just detta är vidden av Guds hjärta, hans rikliga skörd, det vill säga det verk som Han utför i världen för att alla Hans barn ska nås av hans kärlek och frälsas.
Samtidigt säger Jesus: »Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd!« (vers 2).
Å ena sidan är Gud som en såningsman som generöst gått ut i världen för att så. Han har sått i människors hjärtan och i historien en längtan efter oändlighet, ett fulländat liv och befriande frälsning. Därför är skörden stor; Guds rike gror som ett frö i jorden, och dagens kvinnor och män, även om de tycks upptagna av så många andra saker, väntar på en större sanning, söker en djupare mening med livet, längtar efter rättvisa och bär inom sig en längtan efter evigt liv.
Å andra sidan finns det dock bara få arbetare som går ut för att arbeta på den åker som Herren har tilldelat dem och som dessutom är i stånd att med Jesu ögon se det goda vete som är moget för skörd (jfr Joh 4:35-38). Herren vill göra stora ting i våra liv och i mänsklighetens historia, men endast få inser detta och tar sig tid att ta emot gåvan, förkunna den och vidarebefordra den till andra.
Kära bröder och systrar, kyrkan och världen behöver inte människor som fullgör sina religiösa plikter och visar upp sin tro som en yttre etikett; utan de behöver arbetare som är beredda att arbeta på missionsfältet, lärjungar som älskar och vittnar om Guds rike överallt där de befinner sig. Det är ingen brist på ”tillfälliga kristna”, som då och då ger utlopp för några goda religiösa känslor eller deltar i något evenemang, men få är dem som är beredda att varje dag arbeta i Guds åker, odla evangeliets frö i sitt hjärta för att sedan föra det vidare i sitt dagliga liv, i familjen, på arbetsplatsen och i studierna, i olika sociala sammanhang och till dem i nöd.
För att göra detta behövs inte alltför många teoretiska idéer om pastorala begrepp; det som framför allt behövs är att be till skördens herre. Det viktigaste är alltså relationen till Herren och att odla dialogen med honom. Då kommer han att göra oss till sina arbetare och sända oss ut i världen som vittnen om hans rike.
Låt oss be Jungfru Maria, som generöst gav sitt ”Jag är Herrens tjänarinna” när hon deltog i frälsningsverket, att be för oss och följa oss på vägen i Herrens fotspår, så att även vi kan bli glada arbetare i Guds rike.
