杏MAP导航

Andrea Tornielli

Konflikten mellan Israel och Palestina har alltid varit en källa till diskussioner och polarisering. Den pågående konflikten i Gaza med följande polemik har gjort detta fenomen om möjligt ännu mer extremt. Häftiga, ibland till och med extrema, polariseringar genomsyrar stora delar av det civila samhället i många länder världen över. Som alltid är det ingen brist på uttryck för utnyttjande, förenklingar och onyanserade bedömningar som i detta så komplexa sammanhang riskerar att vilseleda och göra skada. Vi finner detta fenomen i det språk som används, i det extremt känslostyrda tillvägagångssättet, i oförmågan att försöka lyssna på den andre.

Den fasa som utspelade sig för två år sedan, då Hamas genomförde en attack som förblir en omänsklig terroristhandling och som måste fördömas utan förbehåll, följdes av den förutsebara israeliska reaktionen. En oproportionerlig reaktion som gick långt över alla etiskt acceptabla gränser, vilket erkänns inte bara av många internationella myndigheter utan också av många röster inom Israel självt och mer allmänt inom den judiska världen.

Om man analyserar kriget i Gaza med hänsyn till vad som händer i resten av Palestina, i det som en gång kallades Västbanken, kan man inte undgå att tänka att det även finns andra mål, förutom reaktionen på massakern den 7 oktober. Utvidgningen av bosättningarna, de kontinuerliga och ostraffade övergreppen från bosättarna, de offentliga uttalandena från vissa ministrar i den israeliska regeringen som önskar ett slut på den palestinska myndigheten och annekteringen av alla territorier och deportationen av palestinierna, leder faktiskt till tanken att målet går långt utöver elimineringen av Hamas eller garantin för säkerhet för staten Israel. De senaste dagarna har det kommit rapporter om godkännandet av en ny bosättning i område E1, som praktiskt taget delar det territoriet i två delar, samt hotet om annektering av område C i de palestinska territorierna, som för övrigt redan står under Israels fullständiga kontroll utan att någonsin ha annekterats formellt.

I detta alltmer spända läge publiceras den ena "planen" efter den andra för ett 鈥漬ytt Mellanöstern鈥�, först diskret och nu alltmer öppet, som en sorts ny ordning där det dock inte verkar finnas någon plats för det palestinska folket. Den senaste av dessa är den plan som föreslås för den framtida utvecklingen av Gaza, som det talas om dessa dagar. En plan som omfattar byggandet av 鈥漵marta鈥� städer och lyxhotell. Naturligtvis ingår det som på ett betydande sätt kallas 鈥漟rivillig evakuering鈥� av palestinierna. De som vill kan en dag återvända (!). Och för dem som inte vill lämna planeras 鈥漵pecialzoner鈥�... Det är en plan som talar för sig själv. Man kunde tro att det handlar om science fiction, handlingen i en fantasyfilm. Men som det verkar det tyvärr vara sant.

Det är sorgligt att konstatera att det internationella samfundet och de multilaterala organen är så svaga att de inte kan stoppa denna utveckling, som förvärras av att internationella konventioner, respekt för regler och moraliskt agerande medvetet ignoreras. Det enda språk som återstår är våldets - först i ord och sedan i militära åtgärder.

Kyrkan har inga vapen och ingen makt att tvinga igenom något. Dess enda vapen är bönen och evangeliets kraft, som dock också tvingar oss att tala ett tydligt ord om sanningen om människan och livet i världen. Man kan inte bygga någon framtid som bygger på våld, respektlöshet för människolivet och människans strävan efter ett värdigt och tryggt liv. Vi önskar detta 鈥� och vi upprepar det med övertygelse 鈥� för israelerna, och fortsätter att kräva omedelbar frigivning av alla gisslan som fortfarande är fångna i tunnlarna i Gaza, som först påven Franciskus och sedan påven Leo har vädjat om. Vi önskar detsamma för palestinierna. Vi ber att gisslan behandlas på ett värdigt och humant sätt, och att även palestinierna i Gaza behandlas på ett värdigt och humant sätt. Vi hoppas att det inrättas no combat zones, verkliga frizoner under internationellt skydd, överallt i Gazaremsan, där sjuka, svaga och försvarslösa civila kan tas emot.

鈥滷rivilliga evakueringar鈥�, det vill säga tvångsförflyttningar; total förstörelse; oändliga dödsfall; bombade sjukhus; dagliga mord på dem som står i kö för en bit bröd; blockeringen av alla tydliga politiska utsikter att ge det palestinska folket värdighet och ett hem i sitt eget land 鈥� allt detta kommer aldrig att kunna skapa en framtida balans i Mellanöstern. Det som händer nu kommer tyvärr att skapa en ny generation av hatare och riskerar att bli ännu ett förspel till ännu en framtida våldsvåg.

Vissa utvecklingsförslag som påtvingar palestinierna en framtid som bestäms åt dem 鈥� och kanske också över dem, eller ännu värre, mot dem 鈥� är inget annat än ytterligare ett bevis på arrogans och blindhet. Palestiniernas framtid kan och måste beslutas tillsammans med dem, aldrig utan dem.

Kyrkan kommer, precis som den redan gör, att fortsätta att ta hand om allas sår.

Den kommer att fortsätta att sträcka ut handen till alla som vill samarbeta för att skapa alternativa livsvillkor och värdighet. Den kommer alltid att hålla dörrarna öppna för dem som inte ger efter för hatets och krigets logik, utan söker gångbara vägar för att nå fred. Den Heliga Stolen har redan sedan flera år tillbaka formellt erkänt staten Palestina, och vi kan inte vara tysta inför det som händer. Vi gör än en gång påvens Leo XIV:s ord till våra egna och kräver att krigets barbari upphör, att en fredlig lösning på konflikten nås, att humanitär rätt respekteras, att skyldigheten att skydda civilbefolkningen respekteras och att kollektiv bestraffning, urskillningslöst våld och tvångsförflyttning av befolkningen förbjuds.