Israels f?rre premi?rminister Olmert: Ett slut p? kriget kr?vs, inte bara vapenvila
Roberto Cetera
I en intervju med L’Osservatore Romano och Vatican News ger Israels före detta premiärminister Ehud Olmert sin syn på den pågående konflikten i Gaza och riktar skarp kritik mot den nuvarande regeringens agerande.
”Det finns inget annat alternativ än två stater – oberoende, fria och i fred. Och för Gaza är den enda hållbara lösningen ett omedelbart slut på kriget och en säker återkomst för gisslan”, fastslår han.
Här följer hela intervjun i svensk översättning:
Olmert, era senaste uttalanden om brotten i samband med kriget i Gaza har väckt stor uppmärksamhet världen över. Hur nådde ni dessa slutsatser?
Jag har anklagat den nuvarande israeliska regeringen för att ha begått brott i Gaza. Men jag har inte alla analytiska element för att kunna bekräfta att kriget i Gaza och dessa brott faller under den juridiska kategorin ”krigsförbrytelser”. Jag är dock övertygad om att det i detta skede, nu och inte tidigare, inte finns någon verklig avsikt från Netanyahus regering att rädda gisslan. De enda troliga utfallen av detta krig är fler döda israeliska soldater, fortsatt fångenskap för gisslan som hålls av Hamas och dödandet av många oskyldiga palestinska civila. Under dessa omständigheter är kriget objektivt sett ett brott. Det är innebörden av mina uttalanden i frågan. Jag vill också tillägga att ett liknande problem förekommer på Västbanken, där bosättarna fortsätter att utöva våld mot den palestinska befolkningen utan att polisen eller armén gör något för att stoppa det.
Vilka vägar bör enligt er nu tas för att nå ett avtal om vapenvila och slutligen avsluta kriget?
Jag anser att det enda sättet att gå vidare i förhandlingarna - som medlas av Egypten, Qatar och USA - är att acceptera ett slut på kriget i utbyte mot frigivningen av alla gisslan. Detta är enligt uppgift det förslag som Hamas är berett att acceptera. Hamas går inte med på någon tillfällig vapenvila som inte följs av ett definitivt slut på kriget. I utbyte mot detta skulle de frige alla gisslan. För mig framstår det som uppenbart att detta inte innebär att man ger efter för Hamas-brottslingarnas krav, utan snarare att man förstår att eftersom gisslan nu är deras enda kvarvarande tillgång, kommer Hamas inte att ge upp dem för något mindre än ett definitivt slut på kriget. Därför anser jag att det enda kloka vi kan göra nu är att förklara kriget över och få hem gisslan.
Det verkar som om relationen mellan Benjamin Netanyahus regering och Donald Trumps administration inte är särskilt god. Vad är er syn på detta?
Det är ganska svårt att förstå det aktuella läget i relationerna mellan Israel och USA. Trump är, som vi alla vet, en ganska oförutsägbar politiker, så det är svårt att bygga upp förväntningar på en solid grund eller tidigare relationer. Baserat på hans senaste agerande verkar det som om Trump säger till Netanyahu: ”Se upp, Bibi, jag jobbar inte för dig, det är du som jobbar för mig.” Jag skulle säga att Trump har en annan agenda än Netanyahu. Detta blev tydligt under den amerikanske presidentens senaste besök i Gulfregionen, där han träffade representanter för Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten och även Syriens nye president Al Sharaa.
En stor del av det israeliska samhället, inklusive många reservsoldater, är nu trötta på ett till synes oändligt krig utan konkreta resultat. Protesterna mot regeringen ökar. Tror ni att ett ledarskifte är möjligt före mandatperiodens slut i oktober 2026?
Ja, jag tror också att de flesta israeler nu är missnöjda med denna regering och detta ändlösa krig. I grund och botten beror det på att ingen i Israel riktigt förstår vilken strategi Netanyahu följer. Tänk om militära operationer i Gaza och räder på Västbanken lyckas och alla Hamas-militanter och ledare dödas eller tvingas fly – vad händer då? Det finns fortfarande fem och en halv miljon palestinier som bor i dessa områden. Hur ser Israels framtid ut? Tvinga dessa människor att gradvis överge sitt land? Är det verkligen den nuvarande regeringens strategi? Om Israel fortsätter på den här vägen kommer det att förlora det som återstår av sitt internationella anseende och stöd. Vad vill vi egentligen göra med vår framtid – och deras? Fortsätta ockupera deras land på obestämd tid? Eller vill vi ändra kurs och inse att det inte finns någon annan lösning än att två fredliga stater lever sida vid sida?
