å mötte ungdomar vid lördagskvällens jubelårsvaka
Vatican News
Omkring en miljon unga pilgrimer samlades i Tor Vergata, i Roms utkant, för de Ungas Jubelår på lördagskvällen.
När mörkret föll ledde påve Leo pilgrimerna i en bönevaka med sång, bibelläsning och Eukaristisk Tillbedjan.
Höjdpunkten under evenemanget var en frågestund där påven svarade på tre frågor som ställdes av unga pilgrimer på spanska, italienska och engelska.
Fråga nr 1 – om kultur och tro
23 åriga Dulce María, talade om att de unga är ”barn av sin tid som lever och formas i en kultur utan att man märker det, en kultur präglad av teknik, särskilt sociala medier.
”Vi blir ofta glada av att ha många vänner och skapa nära relationer, men upplever samtidigt en växande ensamhet. Vi är uppkopplade till många, men relationerna är ofta flyktiga och ytliga.”
Hon frågade påven: ”Hur kan vi hitta sann vänskap och genuin kärlek som leder till verklig hoppfullhet? Hur kan tron hjälpa oss att bygga vår framtid?”
Påve Leo XIV svarade:
Kära unga vänner, relationer med andra är grundläggande för oss alla – livet börjar med en relation. Kulturen vi lever i fungerar som ett filter, en lins vi ser världen genom. I varje kultur finns ädla sanningar, men också fel och illusioner. När vi söker sanningen innerligt formar vi inte bara kulturen – vi omvandlar den.
Sociala medier kan vara fantastiska redskap för möten och kunskap, men de kan också vilseleda när de styrs av kommersiella intressen. Som påve Franciskus sa i Christus Vivit, sociala medier kan göra oss beroende av konsumtion, vilket urholkar våra relationer. När algoritmer styr våra tankar, vår uppmärksamhet och våra relationer, förlorar vi vår frihet.
Alla längtar efter ett gott liv – det ligger i vår natur. Men att finna sann vänskap är inte lätt. Redan för århundraden sedan förstod den helige Augustinus denna djupa längtan. Han hade ett rastlöst hjärta, men han nöjde sig inte med ytliga svar. Han fann sann vänskap i den som redan sökte honom: Jesus Kristus.
Augustinus skrev: ”Det finns ingen sann vänskap som inte är i Kristus.” I Kristus blir vänskap sann, trofast och varaktig. Tron är alltså inte bara ett stöd, utan den stjärna som vägleder våra liv. När våra vänskapsband speglar denna djupa förbindelse med Kristus, blir de verkliga, ärliga och generösa.
Kära unga, älska varandra i Kristus. Lär er att se Jesus i andra. Vänskap kan förändra världen. Vänskap är en väg till fred.”
Fråga nr 2 – Om mod
Gaia, 19 år från Italien talade om hur de unga delar med sig av sina drömmar, hopp och tvivel med påven denna kväll.
”Vi står inför val som formar vår framtid, men ovissheten i världen skrämmer oss. Vi skjuter upp beslut av rädsla. Att välja betyder att ge upp något annat – det känns svårt.”
Hon frågade påven om ”modet att välja? Hur kan vi leva frihetens äventyr och göra djärva, meningsfulla val?”
Påve Leo XIV svarade:
Att välja är djupt mänskligt. I grunden handlar det inte bara om att välja något, utan att välja vem vi vill vara. Våra liv börjar med en kärlek som ville att vi skulle finnas – vi valde inte att födas. Vi är älskade från början. Den som hjälper oss att se detta är våra verkliga vänner.
Du sa det så bra: att välja innebär att avstå från något, och det skrämmer. Men friheten kräver en fast grund – en klippa. Den klippan är Guds kärlek. I Gud blir varje val en väg mot det största goda.
Jesus är den som visar att självutgivande är vägen till sanning och lycka. I mötet med honom finner vi vad våra hjärtan söker. Som helige Johannes Paulus II sa här för 25 år sedan: ”Det är Jesus ni söker när ni drömmer om lycka.”
Vi hör honom säga: ”Du är min.” Och när vi svarar: ”Du är mitt liv, Herre,” då försvinner rädslan. Vissa säger det i äktenskapet. Andra som präster eller ordenssystrar. Dessa radikala val gör oss lyckliga.
Jag tänker i kväll på två unga kvinnor, María från Spanien, 20 år, och Pascale från Egypten, 18 år, som reste till Rom för jubelåret men som har lämnat oss. Vi ber för dem och deras nära. Vi ber också för Ignacio Gonzalvez, en ung spanjor som just nu vårdas på sjukhus. Låt oss be för hans hälsa.
Kära unga: ha modet att säga till Jesus: "Du är mitt liv, Herre."
Fråga 3 – Kallelsen att göra gott
Den tredje frågan ställde Will, 20 år, från USA och han talade om "längtar efter något djupare."
"Vi dras till det inre livet, även om vi ofta uppfattas som ytliga. Tystnaden, som i denna vaka, fascinerar oss, även om den ibland skrämmer oss.
Hans fråga till påven var: "Hur kan vi verkligen möta den uppståndne Herren och vara säkra på hans närvaro – även i prövningar och osäkerhet?
Påve Leo XIV svarade:
"I början av detta jubelår skrev påve Franciskus dokumentet Spes non confundit – Hoppet sviker inte. Han påminde om att hoppet bor i varje människas hjärta som en förväntan på det goda.
Vår samvete formas av de människor som gjort gott mot oss – de som lyssnat, älskat, hjälpt oss. Jesus är den vän som alltid formar vår samvete. Vill ni möta den Uppståndne? Lyssna till hans ord, evangeliet. Sök rättvisa, tjäna de fattiga. Följ Jesus i Eukaristin – tillbe honom i det välsignade sakramentet. Be ständigt: ”Stanna hos oss, Herre” (Luk 24:29). För utan honom kan vi inte göra det goda vi vill. Han är vårt goda.
Som Benedictus XVI sa: Den som tror är aldrig ensam. Vi möter Kristus i kyrkans gemenskap. Och världen behöver verkligen de som vittnar om hopp och rättvisa. Den helige Augustinus skrev: "Du har skapat oss för dig, Herre, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig."
Kära unga, säg med hjärtat: ”Tack, Jesus, för att du kallar mig. Låt mig vara din vän. Låt mig hjälpa andra att möta dig – även genom mina svagheter.”
Varje gång vi ser på den korsfäste, varje gång vi tillber i Eukaristin, fortsätter detta samtal – och våra hjärtan förenas i honom."