笔氓惫别苍: Migranter 盲r budb盲rare av hopp, 枚nska v盲rdighet f枚r alla
Antonella Palermo 鈥� Vatikanstaten
Det är sambandet mellan hopp, migration och mission som står i centrum för påven Leo XIV:s , som offentliggjordes idag den 25 juli, inför den 111:e Världsdagen för migranter och flyktingar, som firas den 4鈥�5 oktober. 鈥滵et är viktigt att önskan om en framtid präglad av värdighet och fred för alla människor växer i människors hjärtan鈥�, särskilt i en situation som den nuvarande, som präglas av krig, våld, orättvisor och extrema klimatfenomen. Detta är utgångspunkten för texten 鈥滿igranti, migranti di speranza鈥� (Migranter, hoppets migranter).
Vårda hela den mänskliga familjens intressen
Kampen om upprustning, klimatkrisen, som får för lite uppmärksamhet på global nivå, och ekonomiska ojämlikheter skapar 鈥漵våra鈥� och allt mer komplexa utmaningar. I detta sammanhang, som förvärras av konflikter, våld och orättvisor, tvingas miljontals människor att lämna sina hem i sökandet efter en säkrare framtid, säger påven. Dessutom konstateras en växande likgiltighet inför andras öde.
Den allmänna tendensen att enbart ta hand om begränsade samhällsgruppers intressen utgör ett allvarligt hot mot delat ansvar, multilateralt samarbete, förverkligandet av det gemensamma goda och global solidaritet för hela mänsklighetens bästa.
Mänskligheten i rörelse söker lycka
鈥漇krämmande scenarier鈥� utspelar sig, påminner påven, och inför dessa är det inte bara tillåtet utan nödvändigt och profeterat i Skriften att hoppas på en framtid med värdighet och fred för alla. Han citerar Sakarja där 鈥漟redens frö鈥� kommer till uttryck på torg som myllrar av barn som glatt leker. I förtröstan på en Gud som 鈥漚lltid håller sina löften鈥� är hoppet intimt förbundet med den önskan om lycka som är inneboende i människan och som i dagens vardag förkroppsligas i många migranter, flyktingar och fördrivna, så att de blir 鈥漰rivilegierade vittnen鈥� i den mån de förnyar det vandrande folkets erfarenhet av motgångar, uthållighet och tillit.
Och det är utan tvekan sökandet efter lycka 鈥� och hoppet om att finna den någon annanstans 鈥� som är en av de främsta drivkrafterna bakom dagens migration.
I krig är migranter budbärare av hopp
Kyrkan själv, betonar påven, är civitas pellegrina, med hänvisning till Augustinus, och varje gång den ger efter för frestelsen att 鈥漛osätta sig鈥� upphör den att vara 鈥漣 världen鈥� och blir 鈥漚v världen鈥�. Mot bakgrund av denna inställning kan katolska migranter bli budbärare av hopp, återuppväcka evangeliserande krafter eller aktivera interreligiösa dialoger beroende på geografiska och kulturella sammanhang. I synnerhet:
I en värld som förmörkas av krig och orättvisor, även där allt verkar förlorat, står migranter och flyktingar som hoppets budbärare. Deras mod och uthållighet är ett heroiskt vittnesbörd om en tro som ser bortom det som våra ögon kan se och som ger dem styrkan att trotsa döden på de olika samtida migrationsvägarna.
Missio migrantium som återupplivar den andliga öknen
Påven talar om vad han kallar 鈥漞n verklig missio migrantium (mission utförd av migranter)鈥� för vilken, preciserar han, en adekvat förberedelse och ett kontinuerligt stöd måste säkerställas som resultat av ett effektivt samarbete mellan kyrkorna. Han återupptar därmed vad som redan skrevs av Paulus VI i Evangelii nuntiandi. Leo XIV går så långt att han betraktar migranter och flyktingar som en 鈥漹erklig gudagåva鈥� som som sådan måste erkännas och uppskattas.
Med sin andliga entusiasm och vitalitet kan de nämligen bidra till att återuppliva förhårdnade och tyngda kyrkliga gemenskaper, där den andliga öknen hotfullt breder ut sig.
Gästfrihet i broderskap
Hoppet i Petrus efterträdares budskap går hand i hand med gästfrihet, som kan garantera värdighet och möjligheter att på bästa sätt uttrycka de egna talangerna. Påvens uppmaning är därför att skapa förutsättningar för att de som knackar på dörren till ett annat land fullt ut ska kunna delta i gemenskapen i en anda av äkta broderskap. Slutligen anförtror påven migranterna till Jungfru Maria, så att hon möter dem med tröst och stöd i förverkligandet av det Guds rike som världen förhoppningsvis alltmer ska likna.
