杏MAP导航

Vatican News

Varje församling, förening och kyrklig sammanslutning uppmanas att ta ledningen i en 鈥漴evolution鈥� av tacksamhet och omsorg genom att ofta besöka de äldre.

I sitt inför den femte Världsdagen för far- och morföräldrar och de äldre den 27 juli uppmanar påve Leo XIV de troende att verka för att äldre inte marginaliseras och glöms bort.

Älska de äldre

Att älska de äldre, vara nära dem och besöka dem är handlingar som har en befriande och förlösande verkan, både för den som besöker och för den som blir besökt, förklarar påven i budskapet. Han bekräftar att de som inte kan göra en pilgrimsfärd till Rom i år för Jubelåret, kan få jubileumsavlat om de besöker ensamma äldre som om de gjorde en pilgrimsfärd till Kristus som är närvarande i dem.

Att besöka en äldre person är ett sätt att möta Jesus, som befriar oss från likgiltighet och ensamhet.

Påvens uppmaning till en 鈥漮msorgsrevolution鈥� förverkligar syftet med Världsdagen för far- och morföräldrar och äldre, som instifades av påven Franciskus 2021. 

Ålderdomen - en tid av nåd

Guds logik i Bibeln är helt motsatt den marginalisering och glömska som äldre ofta utsätts för i våra samhällen. 鈥滵en heliga Skrift鈥�, påminner Leo XIV, 鈥漣nnehåller flera exempel på män och kvinnor i hög ålder som Herren involverar i sina frälsningsplaner鈥�. Abraham och Sara, Sakarias och Elisabet, Nikodemus och till och med Mose, - "som kallades att befria sitt folk när han var åttio år gammal鈥� - är alla människor vars 鈥漛lick mot framtiden鈥� tycks vara förlorad, förklarar påven, men 鈥滺erren involverar dem i sina frälsningsplaner鈥� för att 鈥漣 hans ögon är ålderdomen en tid av välsignelse och nåd, och de äldre är för honom de första vittnen om hopp鈥�.

Kyrkans och världens liv kan nämligen bara förstås i generationernas följd, och att omfamna en äldre person hjälper oss att förstå att historien inte tar slut i nuet, inte heller förbrukas i flyktiga möten och fragmentariska relationer, utan sträcker sig mot framtiden

Ömsesidigt stöd

Just den här hoppet kan de unga generationerna dra nytta av för att bygga sitt framtida hem.

Om det är sant att de äldres bräcklighet behöver de ungas kraft, är det lika sant att de ungas oerfarenhet behöver de äldres vittnesbörd för att kunna planera framtiden med visdom.

Kallade att älska ännu mer

Men de äldre är inte bara mottagare av kärlek och omsorg. Ingen del av det mänskliga livet, hur försvagad den än må vara av åldrandet, är undantagen från uppgiften att älska. Påven Leo citerar i detta sammanhang de ord som hans företrädare Franciskus skrev för Angelus den 16 mars, under sin sista sjukhusvistelse: 鈥漋år kropp är svag, men trots det kan ingenting hindra oss från att älska, be, ge oss själva, vara där för varandra, i tron, som lysande tecken på hopp. Vi har en frihet som ingen svårighet kan ta ifrån oss: friheten att älska och be. Alla kan alltid älska och be."

Tillit till Herren

鈥漇ärskilt som äldre ska vi därför förbli fasta i Herren鈥�, uppmanar påven i textens avslutande rader.

Låt oss varje dag förnyas genom mötet med Honom, i bönen och i den heliga mässan. Låt oss med kärlek förmedla den tro som vi har levt i så många år, i familjen och i våra dagliga möten: låt oss alltid prisa Gud för hans godhet, odla enheten med våra nära och kära, öppna våra hjärtan för dem som är långt borta och särskilt för dem som lever i nöd. Vi ska vara tecken på hopp, i alla åldrar.