P?ven: Bes?ka en ?ldre person ?r att m?ta Jesus
Vatican News
Varje församling, förening och kyrklig sammanslutning uppmanas att ta ledningen i en ”revolution” av tacksamhet och omsorg genom att ofta besöka de äldre.
I sitt inför den femte Världsdagen för far- och morföräldrar och de äldre den 27 juli uppmanar påve Leo XIV de troende att verka för att äldre inte marginaliseras och glöms bort.
Älska de äldre
Att älska de äldre, vara nära dem och besöka dem är handlingar som har en befriande och förlösande verkan, både för den som besöker och för den som blir besökt, förklarar påven i budskapet. Han bekräftar att de som inte kan göra en pilgrimsfärd till Rom i år för Jubelåret, kan få jubileumsavlat om de besöker ensamma äldre som om de gjorde en pilgrimsfärd till Kristus som är närvarande i dem.
Att besöka en äldre person är ett sätt att möta Jesus, som befriar oss från likgiltighet och ensamhet.
Påvens uppmaning till en ”omsorgsrevolution” förverkligar syftet med Världsdagen för far- och morföräldrar och äldre, som instifades av påven Franciskus 2021.
Ålderdomen - en tid av nåd
Guds logik i Bibeln är helt motsatt den marginalisering och glömska som äldre ofta utsätts för i våra samhällen. ”Den heliga Skrift”, påminner Leo XIV, ”innehåller flera exempel på män och kvinnor i hög ålder som Herren involverar i sina frälsningsplaner”. Abraham och Sara, Sakarias och Elisabet, Nikodemus och till och med Mose, - "som kallades att befria sitt folk när han var åttio år gammal” - är alla människor vars ”blick mot framtiden” tycks vara förlorad, förklarar påven, men ”Herren involverar dem i sina frälsningsplaner” för att ”i hans ögon är ålderdomen en tid av välsignelse och nåd, och de äldre är för honom de första vittnen om hopp”.
Kyrkans och världens liv kan nämligen bara förstås i generationernas följd, och att omfamna en äldre person hjälper oss att förstå att historien inte tar slut i nuet, inte heller förbrukas i flyktiga möten och fragmentariska relationer, utan sträcker sig mot framtiden
Ömsesidigt stöd
Just den här hoppet kan de unga generationerna dra nytta av för att bygga sitt framtida hem.
Om det är sant att de äldres bräcklighet behöver de ungas kraft, är det lika sant att de ungas oerfarenhet behöver de äldres vittnesbörd för att kunna planera framtiden med visdom.
Kallade att älska ännu mer
Men de äldre är inte bara mottagare av kärlek och omsorg. Ingen del av det mänskliga livet, hur försvagad den än må vara av åldrandet, är undantagen från uppgiften att älska. Påven Leo citerar i detta sammanhang de ord som hans företrädare Franciskus skrev för Angelus den 16 mars, under sin sista sjukhusvistelse: ”Vår kropp är svag, men trots det kan ingenting hindra oss från att älska, be, ge oss själva, vara där för varandra, i tron, som lysande tecken på hopp. Vi har en frihet som ingen svårighet kan ta ifrån oss: friheten att älska och be. Alla kan alltid älska och be."
Tillit till Herren
”Särskilt som äldre ska vi därför förbli fasta i Herren”, uppmanar påven i textens avslutande rader.
Låt oss varje dag förnyas genom mötet med Honom, i bönen och i den heliga mässan. Låt oss med kärlek förmedla den tro som vi har levt i så många år, i familjen och i våra dagliga möten: låt oss alltid prisa Gud för hans godhet, odla enheten med våra nära och kära, öppna våra hjärtan för dem som är långt borta och särskilt för dem som lever i nöd. Vi ska vara tecken på hopp, i alla åldrar.
