杏MAP导航

Vatican News

Nedan följer hela påve Leo XIV:s predikan:

Kära bröder och systrar,

I den första läsningen hörde vi dessa ord: 鈥滺erren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan鈥� När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet鈥� då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom, jag lekte i hela hans värld och gladde mig med människorna.鈥� (Ords 8:22, 27, 30鈥�31).

För den helige Augustinus är Treenigheten och visheten djupt sammanbundna. Den gudomliga visheten uppenbaras i den Allraheligaste Treenigheten, och visheten leder oss alltid till sanningen.

Guds dans och lek

Samtidigt som vi idag firar den Allraheligaste Treenigheten, markerar vi också Idrottens jubelår. Kombinationen av Treenighet och idrott är kanske ovanlig, men inte olämplig. All god och meningsfull mänsklig aktivitet är på något sätt en spegling av Guds oändliga skönhet 鈥� och idrott är utan tvekan en sådan aktivitet. Ty Gud är inte stillastående och inåtvänd, utan aktivitet, gemenskap, ett dynamiskt förhållande mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande, som öppnar sig mot mänskligheten och världen. Teologer talar om perichoresis 鈥� Guds liv är som en sorts 鈥漝ans鈥�: en dans av ömsesidig kärlek.

Denna dynamik i Guds inre liv ger upphov till liv. Vi är skapade av en Gud som finner glädje i att ge existens åt sina skapelser, som 鈥漟inner sin glädje i människosläktet鈥�, som vi hörde i den första läsningen (jfr Ords 8:30鈥�31). Några av kyrkofäderna går så långt som att tala om en Deus ludens 鈥� en Gud som 鈥漧eker鈥� (jfr den helige Saloninus av Genève, In Parabolas Salomonis expositio mystica; den helige Gregorios av Nazianz, Carmina, I, 2, 589). Idrotten kan därmed hjälpa oss att möta den Treenige Guden, eftersom den utmanar oss att relatera till andra och med andra 鈥� inte bara på ett yttre plan, utan också på ett djupare, inre plan. Annars blir idrotten inget annat än en tom tävling mellan uppblåsta egon.

Dai!

Här i Italien ropar ofta publiken vid sportevenemang 鈥滵ai!鈥� 鈥� kom igen! Men ordet betyder bokstavligen 鈥滸e!鈥� Det ger oss något att fundera över. Idrott handlar inte bara om kroppsliga prestationer, hur extraordinära de än må vara, utan om att ge av sig själv, att sätta sig själv 鈥漣 spel鈥�. Det handlar om att ge av sig själv till andra 鈥� för vår egen utveckling, för våra supportrar, våra nära och kära, våra tränare och lagkamrater, för allmänheten, ja till och med för våra motståndare. Att vara en god lagkamrat eller motståndare är viktigare än att vinna eller förlora. Den helige Johannes Paulus II 鈥� själv idrottsman 鈥� uttryckte det så här:

鈥滻drott är livsglädje, en lek, en fest. Därför måste den främjas ... genom att återvinna dess rena gåvokaraktär, dess förmåga att bygga vänskap, att uppmuntra till dialog och öppenhet gentemot andra ... oberoende av de hårda reglerna inom produktion och konsumtion och alla andra rent nyttobaserade eller hedonistiska livssyner.鈥� (Predikan för idrottsvärlden, 12 april 1984)

Utifrån detta kan vi reflektera över tre särskilda aspekter som gör att idrotten idag är ett värdefullt redskap för fostran i mänskliga och kristna dygder:

Samarbete i en individualistisk tid

I en tid präglad av ensamhet, där radikal individualism flyttat fokus från 鈥漹i鈥� till 鈥漥ag鈥�, och därmed skapat ett underskott av verklig omtanke om andra, lär idrotten 鈥� särskilt lagsporter 鈥� oss värdet av samarbete, samverkan och dela. Dessa är, som vi sagt, själva hjärtat av Guds eget liv (jfr Joh 16:14鈥�15). Idrott kan därmed bli ett viktigt medel för försoning och möten 鈥� mellan folk, inom samhällen, skolor, arbetsplatser och familjer.

Närhet i en digitaliserad värld

I ett alltmer digitalt samhälle, där tekniken för oss närmare dem som är långt borta men ofta skapar avstånd till dem som är nära, erbjuder idrotten ett konkret och värdefullt sätt att samla människor på, och ge en sundare upplevelse av kroppen, rummet, ansträngning och verklig tid. Den motverkar frestelsen att fly in i virtuella världar och hjälper oss att bevara en sund kontakt med naturen och det verkliga livet, där äkta kärlek kan erfaras (jfr 1 Joh 3:18).

Att lära sig förlora

I vårt tävlingsinriktade samhälle, där det ibland verkar som om endast de starka och vinnarna har rätt att existera, lär oss idrotten även konsten att förlora. Det tvingar oss att konfrontera en av de djupaste sanningarna om vår mänskliga tillvaro: vår skörhet, våra begränsningar och våra brister. Detta är viktigt, eftersom det är genom dessa erfarenheter som vi öppnar våra hjärtan för hoppet. Det finns inga idrottare som aldrig gör misstag eller aldrig förlorar. Mästare är inte perfekt fungerande maskiner, utan verkliga män och kvinnor, som när de faller, finner modet att resa sig igen. Johannes Paulus II träffade rätt när han sade att Jesus är 鈥滸uds sanna idrottsman鈥�, eftersom han besegrade världen inte med styrka, utan med kärlekens trofasthet (jfr Homilia vid mässan för idrottskvinnor och -män, 29 oktober 2000).

Daglig träning

Det är ingen tillfällighet att idrott har spelat en viktig roll i många helgons liv i vår tid 鈥� både som personlig disciplin och som ett medel för evangelisation. Vi kan tänka på den salige Pier Giorgio Frassati, idrottarnas skyddshelgon, som kommer att helgonförklaras senare i år den 7 september. Hans enkla och ljusa liv påminner oss om att, precis som ingen föds till mästare, föds ingen till helgon. Det är den dagliga träningen i kärlek som för oss närmare den slutliga segern (jfr Rom 5:3鈥�5) och gör det möjligt för oss att bidra till att bygga en ny värld.

Påven Paulus VI sade något liknande tjugo år efter andra världskrigets slut, när han påminde medlemmarna i en katolsk idrottsförening om hur mycket idrotten hade hjälpt till att återställa fred och hopp i ett samhälle ödelagt av krigets konsekvenser (jfr Tal till C.S.I., 20 mars 1965). Han sade:

鈥滶ra ansträngningar är inriktade på att forma ett nytt samhälle 鈥� i insikten att idrotten, genom de sunda värden den främjar, kan vara ett mycket användbart medel för den mänskliga personens andliga upphöjelse 鈥� den primära och oumbärliga förutsättningen för ett ordnat, fredligt och konstruktivt samhälle.鈥�

Spegla Treenighetens kärlek

Kära idrottare, kyrkan anförtror er ett vackert uppdrag: att i allt ni gör spegla den Treenige Gudens kärlek 鈥� för ert eget bästa och för era medmänniskors skull. Utför detta uppdrag med glädje och engagemang 鈥� som idrottare, som tränare, som föreningar och grupper, och inom era familjer.

Påven Franciskus brukade gärna påpeka att evangeliet beskriver Jungfru Maria som ständigt verksam, i rörelse 鈥� ja, till och med 鈥渂rådskande鈥� (jfr Luk 1:39), alltid redo, så som mödrar är, att på Guds inbjudan ge sig av för att hjälpa sina barn (jfr Tal till volontärer vid Världsungdomsdagen, 6 augusti 2023).

Låt oss be henne följa vårt engagemang och vår iver, och att hon alltid leder oss mot den största segern av alla: det eviga livets pris, på den spelplan där spelet aldrig tar slut och vår glädje är fullkomlig (jfr 1 Kor 9:24鈥�25; 2 Tim 4:7鈥�8).