FN-stadgan, ett 氓ttio氓rigt br盲ckligt mirakel
Andrea Tornielli
Åttio år, och känna hela tyngden av dem. Den 26 juni 1945 undertecknades FN-stadgan i San Francisco, som i sin inledning anger syftet att 鈥漴ädda kommande släktled undan krigets gissel鈥� och att 鈥漟rämja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet". Den undertecknades av representanter för 50 länder som just hade genomlevt det mest katastrofala 鈥� och ännu inte avslutade 鈥� världskriget i mänsklighetens historia. Ett krig som skulle komma att präglas av den makabra siffran 50 miljoner döda, varav de flesta civila.
Åttio år efter dess grundande 鈥� ett tempel för multilateralism, vars främsta syfte är att sätta förhandlingar före våld, upprätthålla fred och respektera internationell rätt 鈥� visar organisationen alla sina åldersspår. Ändå var dess grundande ett verkligt mirakel, som ägde rum i den amerikanska stad som fått sitt namn efter helgonet från Assisi. Ett bräckligt mirakel, precis som FN-skrapans glas, som har lett till viktiga resultat: kodifieringen och utvecklingen av internationell rätt, upprättandet av människorättsnormer, förfiningen av humanitär rätt, lösningen av många konflikter och många freds- och försoningsinsatser.
Vi behöver verkligen detta bräckliga mirakel idag. Vi måste göra det mindre bräckligt, tro på det som Petrus efterträdare har visat att de tror på, som från 1965 till 2015 har besökt FN-skapan och erkänt att Förenta Nationerna har varit och fortsätter att vara det rättsliga och politiska svaret som passar den tid vi lever i, präglad av en teknologisk makt som i ideologernas händer kan leda till fruktansvärda grymheter.
Under de senaste dagarna, vid ett konferens på universitetet i Padua, sade Italiens försvarsminister Guido Crosetto med klarsynt realism: 鈥漋i måste värna om de landvinningar som under årens lopp har lett oss till att kodifiera internationell rätt, som är något helt annat än en internationell ordning och mycket ofta står i motsats till en internationell ordning. För den internationella ordningen 鈥� tillade ministern 鈥� påtvingas normalt av någon, av den starkaste, som kan besluta att den rätten i vissa fall inte spelar någon roll. Det är vad vi upplever just nu... För multilateraliteten är död och FN har samma betydelse i världen som Europa, nämligen ingen!鈥�.
Det krävs ingen större fantasi för att förstå vad han syftar på: det räcker med att titta på vad som har hänt under de senaste tre åren, från Rysslands angrepp på Ukraina till Hamas omänskliga attack mot Israel den 7 oktober; från kriget som har jämnat Gaza med marken och förvandlat det till en spöklik hög av spillror och lik, till den oroande konflikten mellan Israel och Iran, där även USA har ingripit. Det är tyvärr sant att den internationella ordningen påtvingas av den starkaste, som bestämmer när man ska proklamera och när man ska glömma internationell rätt och humanitär rätt, beroende på hur det passar.
Därför, åttio år efter början av det bräckliga miraklet, upprepar vi med Leo XIV:s röst profeten Jesajas 鈥漨er angelägna än någonsin鈥� ord:
鈥滷olken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig鈥�. Hör denna röst från den Allrahögste, sade påven, och läk de sår som de senaste dagarnas blodiga handlingar har orsakat. Avvisa all logik som bygger på övermakt och hämnd och välj med beslutsamhet dialogens, diplomatins och fredens väg.
Vägarna till multilateralism och förhandlingar. De vägar som antogs för åttio år sedan och som är det enda alternativet för vår värld som står så nära avgrunden av självförstörelse.
