ÐÓMAPµ¼º½

Vatican News

Utifrån Psaltaren och den verklighet som människor i fattigdom lever, uppmanar påven de kristna att inte betrakta de fattiga som objekt för välgörenhet, utan som huvudpersoner i hoppets historia.

Hopp i en osäker värld

Påvens budskap, som publicerades på den helige Antonius av Paduas festdag – de fattigas skyddshelgon – uppmanar de troende att återupptäcka det kristna hoppet som svar på den instabilitet som präglar vår värld.

"Hoppet till Gud sviker aldrig," påminner påven, och hänvisar till aposteln Paulus ord: "Vi har satt vårt hopp till den levande Guden."

Vittnesbörd om hopp mitt i lidande

Påve Leo lyfter fram hur de fattiga, trots att de saknar materiell trygghet, ofta bär ett djupgående och uthålligt hopp.

"De kan inte förlita sig på makt eller ägodelar... deras hopp måste sökas någon annanstans."

Det är just i denna sårbarhet, förklarar han, som också vi kan gå från flyktigt till varaktigt hopp.

"Den allvarligaste formen av fattigdom är att inte känna Gud." Påven citerar Evangelii Gaudium, där påve Franciskus betonar att de fattiga inte får berövas andlig omsorg – de har ofta en särskild öppenhet för tron.

Hoppet – vår ankare

Påve Leo påminner om att de första kristna beskrev hoppet som ett ankare:

"Det kristna hoppet är som ett ankare som förankrar våra hjärtan i Herrens löfte."

I en värld som präglas av krig, flykt och miljöförstöring, framhåller han att detta hopp fortsätter att hålla människans värdighet fast förankrad.

"Välgörenhet är inte bara ett löfte," säger han. "Det är en närvarande verklighet som ska omfamnas med glädje och ansvar."

Från människans stad till Guds stad

Påven binder samman tro med socialt ansvar, och erinrar om Kyrkans tydliga lära: "Fattigdom har strukturella orsaker som måste identifieras och elimineras."

Han uppmanar till politiska insatser som återspeglar Kyrkans engagemang för arbete, utbildning, bostad och hälsovård som universella rättigheter.

Han fördömer likgiltighetens kultur och lyfter fram de många "tysta tecknen på hopp" – härbärgen, soppkök, skolor för låginkomsttagare – som ofta förbises.

"De fattiga är inte ett störande moment för Kyrkan," betonar han.

"De är våra älskade bröder och systrar... de för oss nära evangeliets sanning."

Ett jubelår av ansvar

Påven kopplar också samman årets Världsdag för de fattiga med det pågående jubelåret, och gör sin inbjudan än mer angelägen: "När den heliga porten har stängts, ska vi vårda och dela de gudomliga gåvor vi tagit emot med andra."

Därför uppmanar han de troende att se de fattiga inte bara som mottagare av hjälp, utan som "dem utmanar oss att finna nya sätt att leva evangeliet idag."

Han avslutar med att citera den helige Augustinus: "Du ger bröd till en hungrig människa; men det vore bättre om ingen var hungrig."

Till sist anförtror påven hela Kyrkan och världen till Maria, de lidandes tröst, och uppmanar alla att höja ett "hoppets lovsång" med orden från Te Deum:

"I dig, Herre, har vi vårt hopp, och vi ska aldrig hoppas förgäves."