杏MAP导航

Vatican News

Påve Leo XIV välkomnade de östliga riternas katoliker till Vatikanen med den traditionella påskhälsningen: "Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden!"

Han vände sig till de troende från de 23 sui iuris-kyrkor, östliga riter som är i full gemenskap med Rom och sa: "Ni är dyrbara i Guds ögon" och han uttryckte sin glädje över att få ägna ett av de första mötena under sitt pontifikat åt de troende i öst.

"När jag ser er," sa han, "tänker jag på mångfalden av era ursprung, er ärorika historia och de bittra lidanden som många av era gemenskaper har uthärdat eller fortfarande uthärdar."

Samtidigt bekräftade han påven Franciskus övertygelse att de östliga kyrkorna ska "vårdas och värdesättas för sina unika andliga och visdomsbärande traditioner, och för allt de har att lära oss om det kristna livet, synodalitet och liturgi."

Vikten av liturgi

Påven Leo XIV påminde om tidigare påvars läror, däribland Leo XIII och den helige Johannes Paulus II, och betonade vikten av de östliga traditionerna, särskilt liturgin.

Han uttryckte även oro för "många av våra östliga bröder och systrar" som fördrivits från sina hemländer "och riskerar att förlora inte bara sina ursprungliga hemtrakter, utan också sin religiösa identitet."

Påven Leo insisterade på vikten av att bevara de östliga riterna och uppmanade Dikasteriet för de östliga kyrkorna att "hjälpa till att definiera principer, normer och riktlinjer" för att hjälpa latinska biskopar att stödja österns katoliker i diasporan att bevara sitt arv.

Kyrkan behöver öst

"Kyrkan behöver er!" sa påven Leo. "Det bidrag som det kristna öst kan ge oss i dag är enormt." Han pekade på behovet av att återvinna känslan för mysterium som uttrycks i östlig liturgi; vikten av att återupptäcka känslan för Guds företräde och mystagogi; och behovet av "botgöring, fasta och sorg över sina och hela mänsklighetens synder."

"Det är därför avgörande att ni bevarar era traditioner utan att försvaga dem," sa han.

Påven framhöll det "medicinska" värdet i östliga andliga traditioner som förenar "den mänskliga misärens drama med förundran över Guds barmhärtighet."

"Vem bättre än ni," frågade han, "kan sjunga ett hoppets sång även mitt i våldets avgrund?"

Han lyfte fram påven Franciskus beskrivning av östliga gemenskaper som "martyrkyrkor", och beklagade det våld som fortfarande plågar områden som det Heliga Landet, Ukraina, Mellanöstern, Tigray och Kaukasus.

"Ur detta fasansfulla mörker, från de många dödade unga, som borde väcka vrede eftersom liv offras i den militära erövrings namn, höjs ett rop om fred."

Han betonade att detta rop inte bara är från påven själv, utan från Kristus, som upprepar: 'Frid vare med er!'

Engagemang för fred

Påve Leo XIV uttryckte med kraft sitt engagemang för "att göra allt som står i vår makt för att freden ska segra", och bekräftade Heliga Stolens vilja att göra allt man kan "för att föra fiender samman, ansikte mot ansikte, i samtal," i dialog, "så att människor överallt kan finna hopp och återvinna... fredens värdighet."

Han riktade en direkt vädjan till världens folk och ledare: "Låt oss mötas, låt oss tala, låt oss förhandla!鈥�

Han insisterade på att "krig aldrig är oundvikligt" och uppmanade till att tysta vapnen, "som inte löser problem, utan bara förvärrar dem."

Han tackade Gud för alla dem som "sår fred", och uttryckte tacksamhet till de kristna som "framför allt i Mellanöstern, håller ut och stannar kvar i sina hemländer, och motstår frestelsen att lämna dem."

Möjlighet att stanna kvar

Påven betonade att östliga kristna måste ges "möjligheten 鈥� inte bara i ord 鈥� att stanna kvar i sina hemländer, med alla rättigheter som krävs för ett tryggt liv."

Han påminde återigen om att "Jesus, rättfärdighetens sol, grydde" i deras länder, och tackade österns kristna för att de "är ljus i världen" och uppmanade dem att "utmärka sig för sin tro, sitt hopp och sin kärlek 鈥� och inget annat."

Han uppmanade prästerna i de östliga kyrkorna att främja "gemenskapen med integritet," så att deras gemenskaper kan vara "platser för broderskap och delat ansvar."

"I dag mer än någonsin," avslutade påve Leo XIV, "kräver österns strålande kristna frihet från alla världsliga bindningar, och från varje tendens som motverkar gemenskap, för att förbli trogen i lydnad och evangeliskt vittnesbörd."