±ÊĂ„±č±đČÔ: Tappa inte hoppet Ă€ven om du Ă€r rĂ€dd att du inte kan förĂ€ndras
Vatican News
Medan påven Franciskus återhämtar sig i Casa Santa Marta efter att ha skrivits ut från Gemelli-sjukhuset i Rom söndagen den 23 mars, uppmanar han de troende att aldrig förlora hoppet, även när vi känner oss oförmögna att förändras.
Påven gjorde detta i den text som hade förberetts inför onsdagens allmänna audiens och som han bad Heliga stolens pressavdelning att publicera.
Sedan påven skrevs ut med uppmaningne att vila i två månader, fortsätter pressrummet att distribuera de katekeser som förberetts för audiensen, precis som man gjorde under hans sjukhusvistelse.
Gick vilse
I sin katekes, som fokuserade på möten i Jesu liv, reflekterade påven över den bibliska episoden med skatteindrivaren Sackaios som återges i Lukasevangeliet.
Påven menade att Sackaios på sätt och vis hade gått vilse. âKanske gjorde han fel val, eller så försatte livet honom i situationer som han kämpade för att ta sig ur.â Han tycktes skaffa sig rikedom på andras bekostnad.
Vägrar att ge upp
När han hörde att Jesus skulle passera genom staden, ville Sackaios se honom. Trots sina begränsningar och med tanke på sin stora önskan gav han inte upp, konstaterade påven.
âDu hittar en lösningâ, skriver påven, âmen det kräver mod och en vilja att bortse från sociala konventioner, att omfamna ett barns enkelhet och inte oroa sig för mycket för sin image.â
Detta, skriver han, var vad Sackaios gjorde; âsom ett barnâ klättrade han upp i ett träd. âMen med Herrenâ, fortsatte han, âhänder alltid det oväntade: När Jesus når fram till platsen tittar han upp. Sackaios känner sig utsatt och förväntar sig förmodligen en offentlig tillrättavisning.
âFolkmassan kanske också hade hoppats på det, men de blir besviknaâ, för Jesus, bad Sackaios att omedelbart komma ner, âblev nästan förvånad över att hitta honom i trädet och sa: âI dag ska jag gästa ditt hus!'â
Gud söker de förlorade
âGud kan inte gå förbi utan att söka upp dem som är förloradeâ, skriver påven och pekar på hur Lukas lyfter fram glädjen i Sackaios hjärta.
âDet är glädjenâ, skriver han, âhos den som känner sig sedd, erkänd och framför allt förlåten.â Jesu blick, betonade han, är inte en förebråelsens utan en barmhärtighetens blick. âDet är en barmhärtighet som vi ibland har svårt att acceptera, särskilt när Gud förlåter dem som vi inte tycker förtjänar det.â
Konkret lösning och ny början
Sackaios, sriver påven, âvar inte bara en man med önskningar utan också en man som tog konkreta steg. Hans beslut var inte vagt eller abstrakt; det utgick från hans egen historia: han granskade sitt liv och identifierade den punkt från vilken han skulle börja sin förändring.â
âLåt oss lära av Sackaios att inte förlora hoppet, inte ens när vi känner oss åsidosatta eller oförmögna till förändringâ.
Slutligen avslutade påven Franciskus med att uppmana alla troende att vårda sin önskan att se Jesus, och framför allt att låta sig âhittasâ av Guds barmhärtighet, âsom alltid kommer för att söka oss, oavsett var vi har gått vilseâ.