COP29. ±ÊĂ„±č±đČÔ: Inga fler förseningar och ingen mer likgiltighet
Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten
Det är en fråga om ârättvisaâ, inte âgenerositetâ: de rika länderna, med tanke på så många grava beslut i det förflutna, borde förbinda sig att âefterskänka skulderna till länder som aldrig kommer att kunna betala tillbaka demâ, och komma ihåg att det mellan norra och södra delen av världen finns en verklig âekologisk skuldâ kopplad till â obalans i handeln med effekter på miljönâ och till âoproportionerlig användning av naturresurserâ under långa tidsperioder. Till de över 50 000 deltagarna i COP29 i Baku, Azerbajdzjan, upprepar kardinalstatssekreterare Pietro Parolin påven Franciskus vädjan. Samma appell som framfördes i Jubelårets bulla denna gång åtföljd av den dubbla uppmaningen att införa en ny djärv och kreativ "internationell finansiell arkitekturâ och att genom klimattoppmötet visa att âdet finns ett internationellt samfund som är redo att se bortom särintressen och sätta mänsklighetens goda och vårt gemensamma hem, som Gud har anförtrott vår omsorg och vårt ansvar, i centrumâ.
Värna om skapelsen och freden
I meddelandet som lästes upp av kardinal Parolin tar påven Franciskus upp de vetenskapliga data som tydliggör att det inte finns mer tid och att inga fler förseningar är tillåtna: âAtt skydda skapelsen är en av vår tids mest brådskande frågor. Vi måste också erkänna att det är nära sammankopplat med bevarandet av fredenâ. COP29 äger rum just i ett sammanhang som präglas av âväxande besvikelse över multilaterala institutionerâ och âfarliga tendenser att bygga murarâ.
Egoism - individuell, nationell och hos maktgrupper - underblåser ett klimat av misstro och splittring, som inte svarar mot behoven i en värld av ömsesidigt beroende där vi bör agera och leva som medlemmar av en enda familj som bor i samma sammankopplade globala by.
En kultur av respekt för livet och människans värdighet
âDen ekonomiska utvecklingen har inte minskat ojämlikheternaâ, skriver påven, âtvärtom har den främjat prioriteringen av vinst och särintressen på bekostnad av skyddet av de svagaste och bidragit till att miljöproblemen gradvis har förvärrats.â För att vända trenden och skapa en kultur av respekt för livet och mänsklig värdighet är det enligt påven nödvändigt att âförstå att de skadliga konsekvenserna av olika livsstilar påverkar alla och att planera framtiden tillsammans, att se till att lösningar föreslås ur ett globalt perspektiv och inte bara för att försvara några få länders intressenâ.
Låt det historiska och nuvarande ansvaret bli konkreta och framsynta åtaganden för framtiden, så att det ur dessa veckors arbete kan växa fram Ett nytt globalt finansieringsmål (NCQG, New Collective Quantified Goal) - ett av de mest angelägna målen för denna konferens.
Utlandsskuld och ekologisk skuld, två sidor av samma mynt
Ansträngningar måste då âgöras för att hitta lösningar som inte ytterligare undergräver utvecklingen och anpassningsförmågan i många länder som redan är tyngda av förlamande ekonomiska skulderâ. âNär vi diskuterar klimatfinansiering är det viktigt att komma ihåg att ekologisk skuld och utlandsskuld är två sidor av samma mynt, som intecknar framtidenâ, betonar påven.
En ny internationell finansiell arkitektur
Den â huvudsakligaâ uppmaningen är därför att â söka en ny internationell finansiell arkitekturâ som är â djärv, kreativ och baserad på principerna om jämlikhet, rättvisa och solidaritetâ men framför allt â har människan i centrumâ.
En ny internationell finansarkitektur som verkligen kan garantera alla länder, särskilt de fattigaste och de som är mest utsatta för klimatkatastrofer, både koldioxidsnåla och välfördelade utvecklingsvägar som gör det möjligt för alla att nå sin fulla potential och se sin värdighet respekterad.
De mänskliga och tekniska resurserna finns där för att âvända utvecklingenâ och âfortsätta den goda cirkeln med en verkligt mänsklig och inkluderande hållbar utvecklingâ.
Heliga stolens stöd
Kardinal Parolin utlovar å påvens vägnar den Heliga stolens stöd i alla dessa insatser, i synnerhet inom området för integrerad ekologisk utbildning och för att öka medvetenheten om miljön som ett âmänskligt och socialt problem på flera nivåerâ som framför allt kräver ett tydligt åtagande från allas sida: âVi kan inte låta det vara och titta åt andra hållet. Likgiltighet är delaktig medskyldig till orättvisaâ. Och det finns ingen tid längre för likgiltighet.
Vi kan inte frånsäga oss ansvaret genom distans, slarv eller ointresse. Detta är vårt sekels verkliga utmaning.