杏MAP导航

Ibrahim Faltas*

鈥漇aliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade". Hänvisningen till saligprisningarna är varje dag stark och konstant: den sorgliga situationen som befolkningen i Gaza lever i och känslan av maktlöshet får oss att förlora hoppet och förtroendet. Det är vissheten om att de hungriga och törstiga i Gaza kommer att bli mättade som får oss att återuppta vårt beslutsamma engagemang för att kräva rättvisa. För hunger och törst är livsnödvändiga behov och att dö av hunger och törst är orättvist och oförsvarligt.

En protestdemonstration

I söndags leddes befolkningen i Gaza av desperation och en känsla av att ha blivit glömda till en stor protestdemonstration för att uppmärksamma världen på att barn dör av svält. Folket har under månader lidit brist på det nödvändigaste för att överleva och hålla kroppar som är svaga och sköra efter nästan två års umbäranden och lidande vid liv.

I Gaza har det inte kommit in mat, mediciner eller elektricitet på månader. Dessa livsnödvändigheter blockeras bara några kilometer från dem som behöver dem, och det är omänskligt. Sirenerna från ambulanserna har ljudit länge och öronbedövande för att väcka samvetet hos dem som tyst ser på ett blodbad som blir ett massmord om man inte tillåter att de hungriga får mat och de törstiga får vatten. Detta är den största skandalen, den outplånliga skammen i en värld som i sin värdegrund har satt ekonomiska intressen och maktbegär i första rummet och respekten för livet och förnekandet av mänskliga rättigheter sist.

Döden i direktsändning

Äldre, funktionshindrade och barn utgör en stor och sårbar del av en utmattad befolkning som har förlorat sina hem och kanske även sin mark och som utsätts för dödliga attacker medan de sover i tält och provisoriska skyddsrum. Till det höga antalet som har mist livet, som fortfarande ligger under spillrorna, som har skadats eller blivit föräldralösa, måste läggas det lika höga och smärtsamma antalet personer som dör av svält. Världen vet att många barn sedan flera månader lider av undernäring och att tusentals av dem har dött av svält. Det verkar otroligt, men det är så det ser ut bara några kilometer från en värld som konsumerar mer än vad som behövs och slösar bort livsviktiga resurser. Världen ser i direktsändning hur barn dör av svält, en död som kunde ha undvikits: av de 900 döda, som dödades medan de stod i kö och tiggde om en bit bröd, var de flesta fäder som letade efter mat till sina familjer. De som kommit hem med något att överleva på har ofta hittat sina barn döda. En video visade oss dramatiken hos en äldre och svag man som dog av hunger och hetta medan han stod i kö för att få mat. Detta är den sorgliga vardagen för mina vänner i Gaza, för de många personer i ett utmattat folk, för människor, för barn som har rätt till respekt utan någon som helst diskriminering på grund av nationalitet eller tro, precis som alla barn i världen.

Bilder av lidande som förenar samveten

Under denna långa period av våld har det varit bilderna av lidandet hos barnen, de funktionshindrade och de äldre i Gaza som har förenat samveten hos dem som känner sig maktlösa inför så mycket smärta, hos dem som inte vill vara medskyldiga till det som har hänt och fortfarande händer i Gaza. De djupa, sorgsna ögonen, tårarna som fälls av lidande och hunger, de allvarliga fysiska och moraliska trauman som barnen i Gaza har drabbats av är ett tyst rop till mänskligheten. Påvens starka uppmaningar, ambulansernas hjärtskärande sirener, mobiliseringen av det internationella civila samhället, statschefer och framstående myndigheter och personligheter ekar ohörda av dem som fortsätter att använda alla slags vapen mot dem som är obeväpnade och inte inser att de förnekade rättigheterna är en outplånlig börda i historien, idag som igår. Ögonen, tårarna, de sönderslitna och skakande kropparna hos barnen i Gaza väcker indignation och får oss att skrika efter behovet av fred, i en hunger och törst efter rättvisa.

*kyrkoherde för Heliga landets kustos