杏MAP导航

Andrea Tornielli

De fruktansvärda bilderna som kommer från Gaza, det antisemitiska attentatet i Washington, spekulationerna om ett fredsmöte om Ukraina och början på påven Leo XIV:s pontifikat: kardinal Pietro Parolin, statssekreterare, talar i en intervju för Vatikanens media om de frågor som just nu står i centrum för Heliga Stolens uppmärksamhet.

I Gaza dör barn av svält och befolkningen är utmattad, bomber faller på skolor och sjukhus. Ändå verkar det inte finnas någon avsikt att stoppa bombningarna...

Det som händer i Gaza är oacceptabelt. Internationell humanitär rätt måste alltid gälla, och för alla. Vi ber om att bombningarna upphör och att nödvändigt bistånd når befolkningen: jag anser att det internationella samfundet måste göra allt som står i dess makt för att få ett slut på denna tragedi. Samtidigt upprepar vi med kraft vår uppmaning till Hamas om att omedelbart frige alla gisslan som fortfarande hålls fångna och att återlämna kropparna efter dem som dödades efter det barbariska angreppet mot Israel den 7 oktober 2023.

Hur reagerade ni på det senaste attentatet i Washington, där två anställda vid den israeliska ambassaden dödades?

Det har skakat mig djupt, precis som den 7 oktober. Det är oskyldiga offer, och dessutom var de engagerade i arbete för fred och humanitära initiativ. Vi måste vara vaksamma och se till att den aldrig helt besegrade antisemitismens cancer inte får få fäste igen.

Under de senaste dagarna, efter de magra resultaten från mötet i Istanbul, har det talats om möjligheten till nya förhandlingar i Vatikanen, även om Ryssland har sagt nej till detta. Kan ni berätta vad som händer i detta avseende?

Påve Leo har gett den Heliga Stolens fulla tillgänglighet för att vara värd för alla förhandlingar, med erbjudandet om en neutral, skyddad plats. Det var därför inte frågan om medling, eftersom medling måste begäras av parterna. I det här fallet var det ett offentligt erbjudande om tillgänglighet att vara värd för ett eventuellt möte. Det talas nu även om andra möjliga platser, som Genève. I vilket fall som helst är det inte viktigt var förhandlingarna mellan ryssarna och ukrainrna, som vi alla hoppas på, kommer att äga rum. Det avgörande är att dessa förhandlingar äntligen kan inledas, för det är brådskande att stoppa kriget. Det är först och främst brådskande att utlysa vapenvila, att sätta stopp för förödelsen, de förstörda städerna, de civila som mister sina liv. Och sedan är det brådskande att nå en stabil, rättvis och varaktig fred, accepterad och överenskommen av båda sidor.

Den nye påven har upprepade gånger, sedan dagen han valdes, uttalat ordet "fred".

Ja, Leo XIV fortsätter kraftfullt i sina föregångares kölvatten. Jag slogs av det faktum att påve Leo i sitt första Regina coeli från Peterskyrkans centrala loggia – det vill säga, från vilken påve Franciskus hade välsignat de troende för sista gången och talade om fred och nedrustning – upprepade Paulus VI:s ord till FN: ”Aldrig mer krig!”. Påven och Heliga stolen som helhet är engagerade i att bygga fred och att främja varje initiativ till dialog och förhandling.

Det finns de som talar om en förnyad ledande roll för Vatikanen på världsscenen…

Jag skulle hellre hänvisa till Leo XIV:s djupsinniga ord i sin predikan vid mässan med kardinalerna i Sixtinska kapellet och den vid mässan i början av pontifikatet: vi måste försvinna eftersom huvudpersonen är Kristus, kristna ska inte se sig överlägsna andra utan är snarare kallade att vara en ”liten surdeg i degen”, att vittna om kärlek, enhet och fred. Här, istället för att tala om ledande roll (protagonism), skulle jag föredra att även inkludera diplomatiska initiativ i detta sammanhang av tjänst för fred och broderskap.

När påve Leo tog emot journalisterna, bad han om en "annorlunda kommunikation". Finns det också "krigsvokabulär"?

Journalister och, mer generellt kommunikatörer, utför en värdefull uppgift - än mer värdefull i krigstider. Påven bad om en kommunikation som "inte är klädd i aggressiva ord" och "aldrig skiljer sökandet efter sanning från den kärlek med vilken vi ödmjukt måste söka den". Ord kan också bli krigsverktyg eller de kan hjälpa oss att förstå varandra, till dialog, och erkänna varandra som bröder. Fred börjar i var och en av oss och vi är kallade att bygga den med utgångspunkt i hur vi kommunicerar med andra. Som påve Leo förklarade, måste vi "förkasta krigets paradigm" även i kommunikationen.

Angående sökandet efter sanningen: under påven Franciskus sista dagar fram till konklaven förekom kommentarer om olika dikasterier inom kurians tidigare handlingar gällande rapporter om fall av övergrepp. Har dessa analyserats?

När det gäller kommentarer och rykten om handlingarna hos vissa dikasterier inom den romerska kurian, gällande rapporter om fall av övergrepp vid den tidpunkt då de var stiftsbiskopar, har de utredningar som utförts av behöriga myndigheter, genom en granskning av objektiva och dokumentära uppgifter, visat att fallen behandlades ad normam iuris, det vill säga enligt gällande normer, och vidarebefordrades av de dåvarande stiftsbiskoparna till det behöriga dikasteriet för deras granskning och utvärdering av anklagelserna. De kontroller som utförts av behöriga myndigheter har inte definitivt funnit några oegentligheter i stiftsbiskoparnas handlingar.

Den nye påven, genom att ta namnet Leo, placerar sig i kontinuitet med påven av Rerum Novarum - i slutet av artonhundratalet såg vi den industriella revolutionen, idag lever vi i den digitala revolutionens tid och de utmaningar som artificiell intelligens ställer oss inför. Hur kan vi bemöta dessa utmaningar?

Vi väntar på de reflektioner som Petri efterträdare kommer att vilja göra kring detta. Jag tror att den rätta vägen varken är den av okritiskt accepterande eller den av demonisering. De alltmer sofistikerade och högpresterande möjligheterna som tekniken erbjuder oss måste förbli verktyg och alltid användas för det goda, utan att någonsin glömma att vi inte kan delegera beslut som rör människors liv eller död till en maskin. Vi måste vara vaksamma för att undvika – som tyvärr ibland händer – att digital och därmed även artificiell intelligens används som ett propagandaverktyg för att påverka den allmänna opinionen med falska budskap. Leo XIV, då han vände sina tankar till fängslade journalister, talade om modet "hos dem som försvarar människors värdighet, rättvisa och rätten att vara informerade, eftersom endast informerade folk kan göra fria val".