杏MAP导航

Christopher Wells - Vatikanstaten

I Pilot Annual Report från Påvliga kommissionen för skydd av minderåriga betonas kyrkans roll när det gäller att utbilda och informera om övergreppsbrott. Kommissionens ordförande, kardinal O’Malley, säger att kyrkan kommer att utföra en samhällstjänst om hon ”kan göra ett bra jobb med att få” ordning på sitt ”hushåll”.

Han understryker att kyrkan måste se till att offren får rättvisa, och menar att i fall där preskriptionstiden har löpt ut har kyrkan ett ännu ”större ansvar att engagera sig i rättsskipningen”.

Kardinal O'Malley är medveten om att det fortfarande finns arbete kvar att göra och uttrycker sin förhoppning om att rapporten kan vara en källa till tröst. ”Vi har fortfarande en lång väg att gå”, säger han, ”men vi har börjat.”

Kardinal O'Malley: ”Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi har börjat.”

Nedan finns en fullständig utskrift av intervjun med kardinal Seán Patrick O'Malley:

Vatican News: Ers eminens, tack för att ni är med oss denna morgon. Kan du ge oss en översikt om den första årsrapporten om skyddsåtgärder? En stor del av den är en redogörelse för kommissionens tio år. Är det en del av arvet från kommissionen framöver?

Kardinal O'Malley: Jag tror att det är ett mycket viktigt ögonblick för oss. Detta är faktiskt den tredje förnyelsen av medlemskapet i kommissionen sedan starten. Och den första omgången var naturligtvis mycket utmanande eftersom vi var en grupp på cirka 20 frivilliga, med en mycket liten personalstyrka och med hela världen som målgrupp Påven gav oss verkligen stort förtroende, och vi har haft extraordinära medlemmar i kommissionen. Och så många experter från hela världen, ett antal offer, föräldrar till offer, en del av dem har varit ganska offentliga om sin historia och sina erfarenheter. Andra har varit mer diskreta. Men de har bidragit på ett otroligt sätt till kommissionens arbete.

Och till en början trodde de som var entusiastiska över kommissionen att vi skulle lösa alla problem med att skydda barn i kyrkan. Och med orealistiska förväntningar. Vi fick utstå mycket kritik för att vi inte uppfyllde alla deras förhopningar omedelbart.

Å andra sidan fanns det en grupp som sa: ”Det här har vi tagit hand om. Vi behöver ingen kommission, och ni är bara bråkmakare. Så har det har varit många utmaningar.

Men som sagt, de som har suttit i kommissionen har varit en mycket självständig grupp.

Och för att vara en kommission i Vatikanen tror jag att det är en av de få där åtminstone hälften, ibland majoriteten, är kvinnor. Vi har några som inte är medlemmar i kyrkan, medlemmar av andra religioner, människor från hela världen med mycket, mycket olika erfarenheter. Men det de har gemensamt är deras passion för att beskydda och deras önskan att lyssna på offren och att på något sätt vara deras röst inom kyrkan.

Vatican News: Jag vill ställa en specifik fråga om rapporten. Kyrkan verkar fokusera mycket på att skydda och det är naturligtvis en prioritet att se till att det här inte händer igen. Och när det händer, ta itu med det. Men i rapporten nämns också frågor om rättvisa och gottgörelse. Kan du berätta lite om vad kyrkan gör inom dessa områden?

Kardinal O'Malley: Ja, även om vår kommissions ansvar är mer inriktat på att skydda människor, så måste kyrkan vara mycket angelägen om rättvisa. Och det är ett slags ansvar för Dikasteriet för trosläran, eftersom dessa fall tilldelades dem sen påven Benedictus. Även de lokala stiften, har ansvaret att reda ut de juridiska aspekterna av fallen och samarbeta med det civila rättsväsendet.

Det rättsliga inslaget är alltså mycket viktigt. Ibland går fallen långt tillbaka i tiden, bortom preskriptionstiden. Och i sådana fall har kyrkan en ännu större skyldighet, skulle jag säga, att engagera sig i rättsskipningen, då staten inte genomför utredningar eller gör åtal. Och det är därför, enligt min mening, som granskningsnämnderna har varit en så viktig del av att ta reda på vad som har hänt.

Det blir ingen läkning om det inte finns någon rättvisa. Människor vill inte bara höra fina fraser eller se dokument om de har blivit orättvist kränkta och skadade. De har rätt att bli hörda och att känna att kyrkan gottgöra det onda som har begåtts mot dem.

Vatican News: Du antydde att vissa i kyrkan kanske inte är så entusiastiska över det arbete som ni utför. Kommissionen kommer med förslag om bästa praxis eller vad som kan göras för offren. Kanske lyssnar folk i kyrkan helt enkelt inte på er. Vad kan kyrkan göra för att se till att ledarna accepterar det ni föreslår för dem?

Kardinal O'Malley: Vi försöker utbilda människor. Jag tror att detta är en av kyrkans största uppgifter, att ge en mycket bred utbildning om skyddsåtgärder och behovet av dem. Många människor är mycket omedvetna om hur vanliga dessa brott är i vår värld och vårt samhälle. Det är därför min förhoppning att om kyrkan kan göra ett bra jobb med att få ordning på vårt hushåll, så kommer det att vara en tjänst för samhället i stort.

Och det har vi sett i USA på många sätt. Många andra kyrkor och organisationer har kommit till oss och sagt, ”ni har kommit fram till dessa riktlinjer och haft denna erfarenhet. Kan ni dela med er av det till oss?” Och det har vi gjort. Jag tror att man måste medvetandegöra den utbredda förekomsten av övergrepp och vara engagerade i hur vi ska reagera på detta och se till att det inte händer igen.

Det är som när mina judiska vänner pratar om Förintelsen. De sa: ”Om ni inte minns vad som hände, riskerar ni att det händer igen. Så det är mycket viktigt att folk är medvetna om det här och att det inte är något från ett avlägset förflutet. Det är ett åtagande att skydda barn och ungdomar i nutid och i framtiden.

Vatican News: Och kortfattat, vad har rapporten att säga till offren och till katoliker som fortfarande är oroade över hur kyrkan reagerar på övergrepp?

Kardinal O'Malley: Jag hoppas att själva bredden i dokumentet kommer att vara en tröst för dem. Jag vet att en del förväntar sig någon form av exposé. Det är inte vad det här handlar om. Det handlar om att liksom mäta vad som görs för att främja en skyddande kultur i hela världen, och vissa av dessa länder har mycket små resurser.

Min egen församling har uppdrag i Papua Nya Guinea. Jag har varit där. Människornas liv är mycket enkelt. Det finns 800 olika språk. Det finns mycket fattigdom, mycket analfabetism. Och när biskoparna kommer till Rom för sitt ad limina-besök ber vi dem att rapportera: hur fungerar riktlinjerna för er? Var implementerar ni dem? Var finns de områden där ni inte gör vad som behöver göras? Vilka är resultaten?

Det här samtalet pågår alltså över hela världen. Och kommissionens fokus har särskilt legat på den globala södern, där det har gått långsammare att engagera sig i skyddet av minderåriga. Men där tror jag att vi har gjort stora framsteg, och biskoparna och folket där är angelägna om att lära sig mer och att engagera sig i att utbilda om  att skydda och om vikten av ansvar, öppenhet, uppförandekoder i ämbetet och screening av seminarister, noviser och lärare samt i kyrkans ledarskap.

Så detta sker över hela världen nu. Och för några år sedan skulle det inte ha varit fallet.

Jag hoppas att människor kan finna tröst i det. Vi har fortfarande en lång väg att gå, men vi har börjat.

Kardinal Seán Patrick O'Malley föddes i Lakewood, Ohio, USA, och är kappucinerfranciskan Han var ärkebiskop av Boston från 2003 till augusti 2024 och blev 2014 ordförande för den påvliga kommissionen för skydd av minderåriga.