杏MAP导航

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Lördagen den 6 september återupptog påve Leo XIV Jubelårsaudienserna. 25000 pilgrimer var samlade på Petersplatsen för att möta påven, be tillsammans med honom och lyssna till hans . Påven reflekterade över liknelsen om skatten som ligger gömd i en åker (Matt 13:44) och uppmanade de troende att se under ytan för att finna Guds rike. Här följer påvens katekes i svensk översättning i sin helhet.

Katekes. 1. Att hoppas är att gräva. Sankta Helena

Kära bröder och systrar, god morgon!

Välkomna alla pilgrimer som har kommit till Rom från många olika platser. I denna stad, som är rik på historia, kan vi stärkas i tro, kärlek och hopp. Idag ska vi fokusera på en särskild aspekt av hoppet. Jag vill börja med ett minne: som barn var det en särskild tjusning att stoppa händerna i jorden. Vi minns det, och kanske ser vi det fortfarande - det gör oss gott att observera barnens lek! Att gräva i jorden, bryta upp världens hårda skorpa och se vad som finns under... Det som Jesus beskriver i liknelsen om skatten i åkern (jfr Matt 13:44) är inte längre en barnlek, men glädjen över överraskningen är densamma. Och Herren säger till oss: Så är Guds rike. Ja, så finner man Guds rike. Hoppet tänds på nytt när vi gräver och bryter igenom verklighetens skorpa, när vi går under ytan.

Idag vill jag tillsammans med er påminna om att så snart de fick friheten att leva som kristna offentligt, började Jesus lärjungar gräva, särskilt på platserna för hans lidande, död och uppståndelse. Österns och västerns tradition minns Flavia Julia Helena, kejsar Konstantin den stores mor, som personifierar dessa efterforskningar. En kvinna som söker. En kvinna som gräver. Den skatt som tänder hoppet är i själva verket Jesu liv: man måste följa hans spår.

Hur mycket annat kunde en kejsarinna inte ha gjort! Vilka ädla platser kunde hon ha föredragit framför Jerusalems utkant. Så mycket nöjen och hedersbetygelser vid hovet. Även vi, systrar och bröder, kan vila på våra lagda positioner och på de mer eller mindre stora rikedomar som ger oss trygghet. På så sätt förlorar vi den glädje vi hade som barn, den längtan efter att gräva och inventera som gör varje dag ny. "Inventera” betyder ju ”hitta” på latin. Helenas stora ”uppäckt" var det Heliga Korset. Här är den gömda skatten som är värd att ge allt för! Jesus kors är livets största upptäckt, det värde som förändrar alla värden.

Helena kunde kanske förstå detta eftersom hon länge hade burit sitt eget kors. Hon var inte född vid hovet: det sägs att hon var en värdshusvärdinna av enkel börd, som den blivande kejsaren Constantius I Chlorus förälskade sig i. Han gifte sig med henne, men av maktpolitiska skäl tvekade han inte att förskjuta henne och hålla henne borta från sonen Konstantin i flera år. När Konstantin blev kejsare orsakade han henne stor smärta och besvikelse, men Helena förblev sig själv: en sökande kvinna. Hon hade beslutat sig för att bli kristen och utövade alltid välgörenhet, utan att glömma de enkla som hon själv kom ifrån.

Sådan värdighet och trohet mot samvetet, kära bröder och systrar, förändrar världen än idag: den för oss närmare skatten, precis som bondens arbete. Att vårda sitt hjärta kräver ansträngning. Det är det största arbetet. Men genom att gräva finner man, genom att böja sig ner kommer man allt närmare den Herre som avklädde sig själv för att bli som vi. Hans kors ligger under jordskorpan.

Vi kan gå stolta och tanklöst trampa på skatten som finns under våra fötter. Om vi däremot blir som barn, kommer vi att lära känna ett annat rike, en annan kraft. Gud är alltid under oss, för att lyfta upp oss.