P?vens audiens: ”F?rberedelser v?gleder oss att ta emot Herren”
Vatican News
Dagens katekes hade titeln ”Jesu påsk” - och påven Leo XIV:s reflektioner utgick från läsningen ur Markus 14 kapitel.
”Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?« Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: »Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.« 16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.” (Mk 14:12-16)
Kära bröder och systrar,
Låt oss fortsätta vår jubelårsresa i upptäckten av Kristi ansikte, i vilket vårt hopp tar form och konsistens. Idag börjar vi reflektera över mysteriet med Jesu lidande, död och uppståndelse. Låt oss börja med att betrakta ett ord som verkar enkelt men som rymmer en dyrbar hemlighet i det kristna livet: förbered.
Kärlek är inte slump
I Markusevangeliet berättas det att ”på den första dagen av det osyrade brödets högtid, när man offrade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?« (Mk 14:12). Det är en praktisk fråga, men den är även fylld av förväntan. Lärjungarna anar att något viktigt är på väg att hända, men de känner inte till detaljerna. Jesu svar verkar nästan vara en gåta: ”Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka.” (v. 13). Detaljerna blir symboliska: en man som bär en kruka, en typiskt kvinnlig gest på den tiden; ett rum på övervåningen som redan är förberett; en okänd värd. Det är som om allt har ordnats i förväg. Och så är det faktiskt. I denna episod visar evangeliet oss att kärlek inte är ett resultat av slumpen, utan av ett medvetet val. Det är inte en enkel reaktion, utan ett beslut som kräver förberedelse. Jesus möter inte sitt lidande med fatalism, utan av trohet till en väg som han frivilligt och noggrant har accepterat och valt att följa. Det är detta som tröstar oss: att veta att hans liv och gåva härrör från en medveten avsikt, inte en plötslig impuls.
Förbered hjärtats rum
Det ”redan förberedda övre rummet” säger oss att Gud alltid går före oss. Redan innan vi inser att vi behöver bli välkomnade har Herren redan förberett en plats för oss där vi kan se oss själva och känna att vi är hans vänner. Denna plats är i grunden vårt hjärta: ett ”rum” som kan verka tomt, men som bara väntar på att bli upptäckt, fyllt och vårdat. Påsken, som lärjungarna måste förbereda, finns i själva verket redan i Jesu hjärta. Han har redan tänkt på allt, ordnat allt, beslutat allt. Men han ber sina vänner att göra sin del. Detta lär oss något väsentligt för vårt andliga liv: nåden eliminerar inte vår frihet, utan väcker den. Guds gåva eliminerar inte vårt ansvar, utan gör det fruktbart.
Eukaristi i det dagliga livet
Även idag, precis som då, finns det en måltid att förbereda. Det handlar inte bara om liturgin, utan om vår beredskap att delta i en gest som överstiger oss själva. Eukaristin firas inte bara vid altaret, utan också i det dagliga livet, där det är möjligt att uppleva allt som ett offer och en tacksägelse. Att förbereda sig för att fira denna tacksägelse innebär inte att göra mer, utan att lämna utrymme. Det innebär att ta bort det som tynger oss, minska våra krav och sluta ha orealistiska förväntningar. Alltför ofta förväxlar vi förberedelser med illusioner. Illusioner distraherar oss; förberedelser vägleder oss. Illusioner söker ett resultat; förberedelser möjliggör ett möte. Sann kärlek, påminner evangeliet oss om, ges innan den besvaras. Den är en förväntansfull gåva. Den bygger inte på vad man får, utan på vad man vill ge. Det är vad Jesus levde med sina lärjungar: medan de fortfarande inte förstod, medan en av dem var på väg att förråda honom och en annan att förneka honom, förberedde han en måltid för dem alla.
Förbered er och gör plats
Kära bröder och systrar, även vi är inbjudna att ”förbereda Herrens påsk”. Inte bara den liturgiska påsken, utan också den i vårt liv. Varje gest av villighet, varje villkorslös handling, varje förlåtelse som ges i förväg, varje ansträngning som tålmodigt accepteras, är ett sätt att förbereda en plats där Gud kan bo. Vi kan då fråga oss: vilka utrymmen i mitt liv behöver jag ordna så att de är redo att ta emot Herren? Vad betyder det för mig idag att ”förbereda”? Kanske att avstå från ett krav, att sluta vänta på att andra ska förändras, att ta det första steget. Kanske att lyssna mer, agera mindre eller lära sig att lita på det som redan är förberett.
Mysteriet firas oavbrutet
Om vi accepterar inbjudan att förbereda platsen för gemenskap med Gud och varandra, kommer vi att upptäcka att vi är omgivna av tecken, möten och ord som leder oss mot det rymliga och redan förberedda rummet, där mysteriet med en oändlig kärlek, som stöder oss och alltid går före oss, firas oavbrutet. Må Herren ge oss förmågan att vara ödmjuka förberedare av hans närvaro. Och må denna dagliga beredskap också låta ett lugnt förtroende växa i oss, så att vi kan möta allt med ett fritt hjärta. För där kärleken har förberetts kan livet verkligen blomstra.
