杏MAP导航

Vatican News

Den Ekumeniska veckan 2025. Som pågår mellan 18-24 augusti, har organiserats av Sveriges kristna råd, och särskilt på onsdagen den 20 augusti erbjuds seminarier och samtal i S:t Eriks katolska domkyrka i Stockholm. Dagen avslutades med vesper lett av kardinal Anders Arborelius under vilken msgr. Flavi Pace sekreterare i Dikasteriet för Kristen Enhet, och biskop emeritus William Kenney och Köpenhamns biskop Czeslaw Kozon deltog. Veckan avslutas med en folkfest i Kungsträdgården och en högtidsgudstjänst i Storkyrkan där kungaparet och statsministern deltar.

Bakgrunden till ekumeniska veckan är hundraårsminnet av det stora ekumeniska Stockholmsmötet 1925 och dess fokus på fred och gemenskap. Därför har alla veckans seminarier - som arrangeras på flera olika ställen tisdag till lördag - fred som huvudtema: fred i samhället, fred och rättvisa, att bygga fred tillsammans, fred och gemenskap.

Påve Leo XIV:s budskap

Budskap från Påve Leo XIV till deltagarna i Ekumeniska veckan i Stockholm med anledning av hundraårsminnet av det ekumeniska mötet 1925: 

Kära bröder och systrar,
Jag riktar min varma hälsning till alla som samlats i Stockholm för Ekumeniska veckan 2025, som markerar hundraårsminnet av 1925 års Universella kristna konferens om liv och arbete, liksom 1700-årsminnet av det Första ekumeniska konciliet i Nicaea – en djupgående händelse i kristendomens historia.

År 325 samlades biskopar från hela den då kända världen i Nicaea. Genom att bekräfta Jesu Kristi gudomlighet formulerade de trosbekännelsens ord att han är “sann Gud av sann Gud” och “av samma väsen (homoousios) som Fadern.” På så sätt gav de uttryck åt en tro som fortsatt förenar kristna. Detta koncilium var ett modigt tecken på enhet mitt i olikheterna – ett tidigt vittnesbörd om övertygelsen att vår gemensamma bekännelse kan övervinna splittring och främja gemenskap.

En liknande längtan drev 1925 års konferens i Stockholm, sammankallad av den tidiga ekumeniska rörelsens banbrytare, ärkebiskop Nathan Söderblom, dåvarande luthersk ärkebiskop av Uppsala. Samlingen förde samman omkring 600 ledare från ortodoxa, anglikanska och protestantiska kyrkor. Söderbloms övertygelse var att ”tjänandet förenar.” Han uppmanade därför sina kristna bröder och systrar att inte vänta på samförstånd i varje teologisk fråga, utan att förenas i ”praktisk kristendom” – att tillsammans tjäna världen i strävan efter fred, rättvisa och mänsklig värdighet.

Även om Katolska kyrkan inte var representerad vid det första mötet, kan jag med ödmjukhet och glädje bekräfta att vi i dag står tillsammans med er som Kristi lärjungar, med insikten att det som förenar oss är långt större än det som skiljer oss åt.

Sedan Andra Vatikankonciliet har Katolska kyrkan helhjärtat omfattat den ekumeniska vägen. I själva verket kallade Unitatis Redintegratio, konciliets dekret om ekumenik, oss till dialog i ödmjukt och kärleksfullt syskonskap, grundad i vårt gemensamma dop och vår delade mission i världen. Vi tror att den enhet som Kristus vill för sin kyrka måste vara synlig, och att en sådan enhet växer genom teologisk dialog, gemensam bön där det är möjligt, och ett gemensamt vittnesbörd som svar på mänsklighetens lidande.

Denna kallelse till gemensamt vittnesbörd kommer starkt till uttryck i temat för denna Ekumeniska vecka: ”Tid för Guds fred.” Det kunde inte vara mer aktuellt. Vår värld bär djupa sår från konflikter, ojämlikhet, miljöförstörelse och en växande andlig tomhet. Men mitt i dessa utmaningar påminns vi om att fred inte enbart är en mänsklig prestation, utan ett tecken på Herrens närvaro bland oss. Detta är både ett löfte och en uppgift, för Kristi efterföljare är kallade att vara försoningens hantverkare: att möta splittring med mod, likgiltighet med medkänsla och att bringa helande där såren är öppna.

Detta uppdrag har stärkts genom viktiga ekumeniska milstolpar. År 1989 blev påve Johannes Paulus II den förste påven att besöka Sverige, och han togs varmt emot i Uppsala domkyrka av ärkebiskop Bertil Werkström, Svenska kyrkans primas. Det ögonblicket markerade ett nytt kapitel i katolsk-lutherska relationer. Det följdes av det gemensamma uppmärksammandet av reformationen i Lund 2016, då påve Franciskus deltog i gemensam bön och ånger tillsammans med lutherska ledare. Där bekräftade vi vår gemensamma väg ”från konflikt till gemenskap.” Denna vecka, när ni samtalar och firar tillsammans, gläder det mig att min delegation kan närvara som ett tecken på Katolska kyrkans engagemang för att fortsätta resan överallt där det är möjligt – i bön och handling för fred, rättvisa och allas bästa.

Må den Helige Ande, som inspirerade konciliet i Nicaea och som fortsätter att vägleda oss alla, fördjupa er gemenskap denna vecka och väcka nytt hopp om den enhet som Herren så innerligt önskar bland sina efterföljare.

Med dessa ord ber jag att Kristi frid må vara med er alla.

LEO PP. XIV