P?ve Leo XIV: Marias s?ng, Magnificat, st?rker v?rt hopp
Vatican News
”Marias sång, Magnificat, stärker hoppet hos de ödmjuka, de hungriga, Guds trogna tjänare.”
Påven Leo XIV påminde om detta under mässan för högtiden för Marias Upptagning i Himmelen i den påvliga församlingen Sankt Thomas av Villanova i Castel Gandolfo den 15 augusti 2025.
Påven inledde sin predikan med att konstatera att även om det inte är söndag idag, ”firar vi på ett annat sätt Jesu påskmysterium, som förändrade historiens gång”.
”I Maria från Nasaret”, fortsatte han, ”ser vi vår egen historia: kyrkans historia, som är en del av mänsklighetens gemensamma öde. Genom att ta köttslig gestalt i henne har livets och frihetens Gud besegrat döden.”
Påven påminde om att vi på denna högtid begrundar hur Gud övervinner döden, men aldrig utan oss. ”Hans är riket, men”, förklarade han, ”vårt är att svara ja till hans kärlek som kan förändra allt.”
På korset, sade påven, uttalade Jesus frivilligt det ja som skulle beröva döden dess makt – den död som fortfarande sprider sig överallt där våra händer korsfäster och våra hjärtan förblir fångna av rädsla och misstro. På korset segrade tilliten och kärleken, som ser det som ännu inte har kommit, och förlåtelsen triumferade.
Det ”ja” som fortfarande lever
Påven påminde de närvarande i församlingen om att Maria var där vid korset, förenad med sin Son.
”I vår tid är vi som Maria när vi inte flyr, när vi gör Jesu ”ja” till vårt eget.
”Det ”ja””, förundrade sig påven Leo, ”lever fortfarande och motstår döden i vår tids martyrer, i vittnen om tro och rättvisa, om mildhet och fred. Så blir denna glädjens dag också en dag som kallar oss att välja – hur och för vem vi ska leva.”
Påven fortsatte med att påminna om hur vi lyssnade till evangeliet om besöket, där Lukas beskriver ”ett avgörande ögonblick” i Marias kallelse.
Magnificat
”När vi firar höjdpunkten i hennes liv”, sade påven Leo, ”är det vackert att minnas den dagen.”
Han konstaterade att ”varje människas liv, även Guds moders, är kort på denna jord och tar slut”, men fortsatte med att reflektera: ”Ändå går ingenting förlorat. När ett liv tar slut lyser dess unika karaktär ännu tydligare.”
Påven förklarade att Marias Magnificat strålade av ljuset från alla hennes dagar, och att den ofruktbara Elisabets överraskande fruktbarhet bekräftade Marias tillit, för ”det förebådade fruktbarheten i hennes ’ja’, som sträcker sig till fruktbarheten i Kyrkan och hela mänskligheten närhelst Guds förnyande ord välkomnas”.
Gud bryter igenom vår förtvivlan
I sin reflektion över fredagens högtid betonade Leo XIV att uppståndelsen kommer in i vår värld även i dag.
”Dödens ord och val kan tyckas råda, men Guds liv bryter igenom vår förtvivlan genom konkreta erfarenheter av broderskap och nya gester av solidaritet”, och ”innan uppståndelsen blir vårt slutgiltiga öde, förvandlar den – i själ och kropp – vår vistelse på jorden”.
Därför, reflekterade påven, ”stärker Marias sång, Magnificat, hoppet hos de ödmjuka, de hungriga, Guds trogna tjänare”.
Guds ord fortsätter att spridas
Påven Leo försäkrade att trots att något kan verka omöjligt, fortsätter Guds ord att spridas.
”När band uppstår, med vilka vi möter det onda med det goda och döden med livet”, sade han, ”ser vi att ’ingenting är omöjligt för Gud’ (Lk 1:37).”
Han varnade för när självtillräcklighet råder och samvetet förslöas. ”I stället för att låta den gamla världen försvinna, klamrar man sig fortfarande fast vid den och söker hjälp hos de rika och mäktiga, vilket ofta åtföljs av förakt för de fattiga och ringa.”
Påven Leo erkände dock att kyrkan lever i sina bräckliga medlemmar och förnyas av deras Magnificat.
”Även i vår tid är de fattiga och förföljda kristna gemenskaperna, vittnena om ömhet och förlåtelse på konfliktplatser, och fredsmäklarna och brobyggarna i en splittrad värld, kyrkans glädje”, bekräftade han och sade: ”De är hennes bestående fruktbarhet, de första frukterna av det kommande riket.”
Låt oss omvändas av deras vittnesbörd
Påminnande om att många av dem, liksom den äldre Elisabet och den unga Maria, är kvinnor, ”påskens kvinnor, uppståndelsens apostlar”, uppmanade påven Leo: ”Låt oss omvändas av deras vittnesbörd!”
Påven Leo vände sig till de troende och betonade att ”när vi i detta liv ’väljer livet’”, gör vi rätt i att se Maria, som upptagits till himlen, som vårt eget öde.
”Hon”, fortsatte påven, ”är given oss som ett tecken på att Jesu uppståndelse inte var en isolerad händelse, inte bara ett undantag.”
Maria: en underbar förening av nåd och frihet
Maria, sade påven, är den underbara föreningen av nåd och frihet, som uppmanar var och en av oss att ha förtroende, mod och delaktighet i Guds folks liv, särskilt när hon säger: ”Den Allsmäktige har gjort stora ting i mig” (Lk 1:49).
Med detta i åtanke sade påven Leo: ”Må var och en av oss känna denna glädje och förkunna den med en ny sång. Låt oss inte vara rädda för att välja livet!”
Även om ”det kan verka riskabelt och oklokt. Många röster viskar: ”Varför bry sig? Låt det vara. Tänk på dig själv”, sade han; sådana förslag är ”dödens röster”, och vi är istället ”Kristi lärjungar”. ”Det är hans kärlek som driver oss – själ och kropp – i vår tid.”
Påven Leo avslutade med att betona att endast när vi, som individer och som kyrka, inte längre lever för oss själva, kan livet segra.
