Pingstvakan. Leo XIV: Freden kommer n?r vi slutar bete oss som rovdjur
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Omkring 70 000 pilgrimer från över 100 länder deltog i pingstvakan på Petersplatsen på lördagskvällen, den 7 juni, som en del av firandet av jubileet för kyrkliga rörelser, föreningar och nya gemenskaper. Efter en ”förvaka” med bön, sång och vittnesmål anslöt sig påven Leo. I sin fokuserade påven på den enhet som är en gåva från den Helige Ande.
Petersplatsen, med sin vidöppna och välkomnande omfamning, uttrycker på ett magnifikt sätt den gemenskap som finns i Kyrkan.
Synodalitet och enhet
Påven lyfte fram begreppet synodalitet, med sina rötter i gemenskapen i Treenigheten, och talade om framtiden. Där Anden är, sade påven, ”finns det rörelse, en väg att gå”. Han förklarade att denna resa förenar oss med hela mänskligheten, där den Helige Ande lär oss att vandra i enighet, i kontrast till det våld och den splittring som präglar vår värld.
Jorden kommer att vila, rättvisan kommer att segra, de fattiga kommer att jubla, freden kommer att återvända om vi inte längre rör oss som rovdjur, utan som pilgrimer. Inte längre var och en för sig själv, utan genom att harmonisera våra steg med andras. Inte genom att konsumera världen med glupskhet, utan genom att odla och vårda den, som encyklikan lär oss.
Äkta andlighet
"Gud skapade världen för att vi skulle vara tillsammans", betonade påven och förklarade att "'Synodalitet” är det kyrkliga namnet på denna medvetenhet'.
Må era sammanslutningar och gemenskaper därför vara träningsplatser för broderskap och delaktighet, inte bara som mötesplatser, utan som platser för andlighet. Jesu Ande förändrar världen, eftersom den förändrar hjärtan. Den inspirerar nämligen den kontemplativa dimension av livet som förnekar självhävdelse, missnöje, stridslust, dominans över samveten och resurser. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet (jfr 2 Kor 3:17). Äkta andlighet förpliktar därför till en helgjutna mänsklig utveckling, som förverkligar Jesu ord bland oss. Där detta sker, finns glädje. Glädje och hopp.
Evangelisation
Påven talade sedan om evangelisationen.
Det är saligprisningarnas väg, en väg som vi vandrar tillsammans, spända mellan det som varit och det som kommer, hungriga och törstiga efter rättvisa, fattiga i anden, barmhärtiga, ödmjuka, renhjärtade, fredsstiftare. För att följa Jesus på denna väg som han har valt behövs inga mäktiga anhängare, världsliga kompromisser eller känslomässiga strategier. Evangeliseringen är Guds verk.
Verka i harmonisk samklang
Slutligen en uppmaning till pilgrimerna att vara djupt knutna sina enskilda kyrkorna och församlingarna där de utövar sina karismer, för att i samverkan med "alla andra lemmar i Kristi kropp ... verka i harmonisk samklang".
De utmaningar som mänskligheten står inför kommer att bli mindre skrämmande, framtiden mindre mörk, urskiljningen mindre svår, om vi tillsammans lyder den Helige Ande!
Maria, apostlarnas drottning och Kyrkans moder, be för oss.
