杏MAP导航

"Jag skulle vilja säga, särskilt till de unga: vänta inte, utan svara entusiastiskt på Herren som kallar oss att arbeta i hans vingård. Dröj inte, kavla upp ärmarna, för Herren är generös och du kommer inte att bli besviken! När du arbetar i hans vingård kommer du att finna ett svar på den djupa fråga du bär inom dig: vad är meningen med mitt liv?"

Hela påvens katekes nedan: 

”Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’” (Matt 20,1-7) 

Kära bröder och systrar,

Jag skulle vilja rikta blicken till ännu en av Jesu liknelser. Även i detta fall är det en berättelse som väcker vårt hopp till liv. Ibland har vi intrycket att vi inte kan se meningen med våra liv: vi känner oss värdelösa, otillräckliga, precis som arbetarna på marknadsplatsen som väntar på att någon ska anställa dem för att arbeta. Men ibland går tiden, livet går, och vi känner oss inte bekräftade eller uppskattade. Kanske kom vi inte i tid, andra dök upp före oss, eller problem hindrade oss någon annanstans.

Metaforen om marknadsplatsen är mycket passande även för vår tid, eftersom där sker affärsverksamhet, där tyvärr även tillgivenhet och värdighet köps och säljs, i försöket att tjäna något. Och när vi inte känner oss uppskattade och erkända, riskerar vi att sälja oss själva till första bästa. Istället påminner Herren oss om att vårt liv är värdefullt, och han vill hjälpa oss att upptäcka det.

Även i dagens liknelse finns det arbetare som väntar på någon som ska anställa dem för dagen. Vi är i kapitel 20 i Matteusevangeliet (1-7), och vi möter en person vars beteende är ovanligt, som överraskar och utmanar oss. Han är jordägare till en vingård, och går personligen för att leja sina arbetare. Uppenbarligen vill han etablera en personlig relation med dem.

Som jag sa är det en liknelse som ger hopp, eftersom den berättar att jordägaren går ut flera gånger för att leta efter dem som väntar på att ge mening åt sina liv. Jordägaren går ut i gryningen och sedan, var tredje timme, återvänder han för att leja arbetare till sin vingård. Efter att ha gått ut klockan tre på eftermiddagen, skulle det egentligen inte finnas någon anledning att gå ut igen, eftersom arbetsdagen slutade klockan sex.

Denne outtröttlige mästare, som till varje pris vill ge värde åt var och en av oss liv, går istället ut klockan fem. Arbetarna som hade stannat kvar på torget hade förmodligen gett upp allt hopp. Det blev inget av den dagen. Ändå trodde någon fortfarande på dem. Vad är poängen med att anställa arbetare bara för den sista timmen av arbetsdagen? Men även när det verkar som att vi inte kan göra mycket i livet, är det alltid värt det. Det finns alltid möjligheten att hitta mening, eftersom Gud älskar våra liv.

Denne jordägares originalitet syns också i slutet av dagen, vid lönetillfället. Han hade gått med på att betala de första arbetarna, som går in i vingården i gryningen, en denar, vilket var en typisk dagslön. Han säger till de andra att han ska betala dem rättvist. Och det är just här som liknelsen provocerar oss: vad är rättvist? För vingårdens ägare, det vill säga för Gud, är det rättvist att varje person har vad denne behöver för att leva. Han kallade arbetarna personligen, han ser deras värdighet, och på grundval av detta vill han betala dem, och ger dem alla en denar.

Liknelsen berättar att arbetarna från första timmen är besvikna: de kan inte se skönheten i markägarens gest, som inte var orättvis, utan helt enkelt generös; som inte bara såg till förtjänster, utan också till behov. Gud vill ge sitt rike, det vill säga ett fullständigt, evigt och lyckligt liv, till alla. Och det är vad Jesus gör med oss: han fastställer inte rangordningar, han offrar hela själv till dem som öppnar sina hjärtan för honom.

Mot bakgrund av denna liknelse kan dagens kristna frestas att tänka: "Varför börja arbeta omedelbart? Om lönen är densamma, varför arbeta mer?". Augustinus svarar på dessa tvivel och säger: "Varför skjuter du upp honom som kallar dig, viss om belöningen men osäker på dagen? Se till att det han har att ge dig genom sitt löfte, inte tas ifrån dig av ditt eget dröjsmål."

Jag skulle vilja säga, särskilt till de unga: vänta inte, utan svara entusiastiskt på Herren som kallar oss att arbeta i hans vingård. Dröj inte, kavla upp ärmarna, för Herren är generös och du kommer inte att bli besviken! När du arbetar i hans vingård kommer du att finna ett svar på den djupa fråga du bär inom dig: vad är meningen med mitt liv?

Kära bröder och systrar, låt oss inte vara modfällda! Låt oss även i livets mörka stunder, när tiden går utan att ge oss de svar vi söker, då be Herren att han ska komma ut igen och finna oss där vi väntar på honom. Han är generös, och han kommer snart!