P?vens audiens: ”Det finns inget rop p? hj?lp som Gud inte h?r”
Hela påvens audiens:
Kära bröder och systrar,
Med denna katekes vill jag rikta vår uppmärksamhet mot en annan viktig aspekt av Jesu liv, nämligen hans helande. Därför uppmanar jag er att lägga fram era mest smärtsamma och ömtåliga delar av ert liv där ni känner er fast och blockerade, inför Kristi hjärta. Låt oss med tillit be Herren att lyssna till vårt rop och hela oss!
Fast och ensam
Den person som följer oss i denna reflektion kommer att hjälpa oss att förstå att vi aldrig får ge upp hoppet, även när vi känner oss vilsna. Det är Bartimeus, en blind man och tiggare, som Jesus möter i Jeriko (jfr Mk 10:46-52). Platsen är betydelsefull: Jesus är på väg till Jerusalem, men han börjar sin resa, så att säga, i Jerikos ”underjordiska värld”, en stad som ligger under havsnivån. Jesus gick faktiskt, genom sin död, för att hämta Adam som fallit till botten och som representerar var och en av oss.
Bartimeus betyder ”son till Timaeus”: ett namn som förmedlar en relation, och ändå är han dramatiskt ensam. Detta namn kan dock också betyda ”son av ära” eller ”av beundran”, precis motsatsen till den situation han befinner sig i. Och eftersom namnet är så viktigt i den judiska kulturen betyder det att Bartimeus inte lever upp till det han är kallad att vara.
Till skillnad från den stora folkmassan som följer Jesus sitter Bartimeus stilla. Evangelisten säger att han sitter vid vägkanten och behöver någon som lyfter upp honom på fötterna och hjälper honom att fortsätta framåt.
Fortsätt tigga och be
Vad kan vi göra när vi befinner oss i en situation som verkar vara utan utväg? Bartimeus lär oss att ta tillvara de resurser vi har inom oss och som är en del av oss. Han är tiggare, han vet hur man ber, ja, han kan till och med ropa! Om man verkligen vill ha något, gör man allt för att kunna nå det, även när andra förebrår en, förödmjukar en och säger åt en att låta bli. Om du verkligen önskar det, fortsätter du att ropa!
Bartimeus rop i Markusevangeliet – ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” (v. 47) – har blivit en mycket känd bön i den östliga traditionen, som även vi kan använda: ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig, en syndare”.
Gud hör alla rop
Bartimeus är blind, men paradoxalt nog ser han bättre än de andra och han känner igen vem Jesus är! När han ropar stannar Jesus och låter kalla på honom (jfr 49), för det finns inget rop som Gud inte hör, även när vi inte är medvetna om att vi vänder oss till honom (jfr 2 Mos 2:23). Det verkar konstigt att Jesus inte omedelbart går fram till den blinde mannen, men om vi tänker efter är det ett sätt att återaktivera Bartimeus liv på: Jesus sporrar honom att resa sig igen, han litar på hans förmåga att gå. Den mannen kan resa sig på fötterna igen, han kan resa sig ur dödens grepp. Men för att göra detta måste han göra en mycket betydelsefull gest: han måste kasta bort sin mantel (jfr v. 50)!
Tryggheten står i vägen
För en tiggare är manteln allt: den är hans trygghet, hans hem, det skyddet som värnar om honom. Till och med lagen skyddade tiggarnas mantlar och föreskrev att de skulle återlämnas på kvällen om de tagits i pant (jfr 2 Mos 22:25). Och ändå är det ofta just våra uppenbara tryggheter som står i vägen för oss – det vi har tagit på oss för att försvara oss och som istället hindrar oss från att gå vidare. För att gå till Jesus och låta sig bli helad måste Bartimeus visa sig för honom i all sin sårbarhet. Detta är det grundläggande steget i varje helande process.
Visa sårbarheten
Till och med den fråga som Jesus ställer honom verkar konstig: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” (v. 51). Men i verkligheten är det inte självklart att vi vill bli helade från våra sjukdomar; ibland föredrar vi att stanna kvar för att slippa ta ansvar.
Bartimeus svar är djupsinnigt: han använder verbet anablepein, som kan betyda ”att se igen”, men som vi också kan översätta med ”att se upp”. Bartimeus vill faktiskt inte bara se igen, han vill återfå sin värdighet! För att se upp måste vi lyfta huvudet. Ibland fastnar människor i livet eftersom det har förödmjukat dem, och de vill bara återfå sin värdighet.
Följ Jesus frivilligt
Det som räddar Bartimeus, och var och en av oss, är tron. Jesus helar oss så att vi kan bli fria. Han uppmanar inte Bartimeus att följa honom, utan säger åt honom att gå, att ge sig iväg (jfr v. 52). Markus avslutar dock berättelsen med att säga att Bartimeus började följa Jesus: han valde frivilligt att följa honom, Han som är Vägen!
Kära bröder och systrar, låt oss med tillit lägga fram våra sjukdomar inför Jesus, och även våra nära och kära; låt oss lägga fram smärtan hos dem som känner sig vilsna och utan utväg. Låt oss också ropa för dem, och vi kan vara säkra på att Herren kommer att höra oss och stanna.
