杏MAP导航

Benedetta Capelli – Vatikanstaten

Tuitio fidei och obsequium pauperum: försvaret av tron och tjänsten till de fattiga, inspirerande principer för Malteserorden, är riktlinjerna i påven Leos som skickades i samband med högtiden för ordens skyddshelgon Johannes döparen den 24 juni. Påven påminner om att engagemanget för de marginaliserade är ett uttryck för Guds kärlek som blir vittnesbörd och ord.

Om detta skulle saknas, skulle orden förlora sin religiösa karaktär och reduceras till en organisation med filantropiska syften.

Svaret på kärleken

Kärleken som vi ger andra, efter Jesu exempel, blir därför ”ett svar på kärleken”. I ”sin ödmjukhet ger han oss sin kärlek, som vi kan återgälda i tacksamhet”

Så är det med den fattige. Om vi älskar honom genom att sätta oss på hans nivå, får vi tillbaka den kärlek vi ger honom i form av hans tacksamhet, som inte handlar om förödmjukelse utan om glädje. Det är detta som är tuitio fidei, för på detta sätt förmedlar ni på ett konkret sätt tron på Guds kärlek genom att dela med er av upplevelsen av hans närhet.

Urskilj det goda

Leo XIV varnar också för de medel som används för att stödja dem som är i nöd. ”För att uppnå ett gott syfte”, betonar han, ”måste medlen vara goda, men på detta område kan frestelsen lätt uppstå under sken av något gott”. Därav uppmaningen att alltid granska allt i ljuset av de vägledande principerna – tuitio fidei och obsequium pauperum – utan att låta sig lockas av världslighet, som man kan undgå att märka ”just på grund av den illusion som världsligheten medför”. Det är därför viktigt att komma ihåg att ”vi inte är av denna världen” och att även Jesus blev frestad av den onde, ”i denna särskilt lömska frestelse - Guds överhöghet – tillägger han – kan inte säljas till denna världens makt. Om han hade gett efter för frestelsen, skulle Jesus ha använt osedliga medel och inte uppnått det mål som Fadern hade satt för hans mission”.

Den helige Ande avslöjar den ondes bedrägerier, därför är vi kallade att ständigt urskilja om det är Anden eller den onde eller våra egna intressen som leder oss.

En andlig förnyelse

”Ni är engagerade i en förnyelseprocess”, betonar påven, en process som ”inte kan vara enbart institutionell eller normativ: den måste först och främst vara inre, andlig, eftersom det är detta som ger mening åt förändringarna av normerna”. Han påminner sedan om förändringen inom ramen för konstitutionella stadgar och Codex Melitense, som var nödvändig för att bättre klargöra ”den religiösa ordens natur, given och garanterad av medlemmarna i första klassen, men vars karismatiska kraft också delas av andra och tredje klasserna i olika grad”. Till den första klassen hör de vigda riddarna och de vigda konventualkaplanerna, som måste avlägga löften om fattigdom, kyskhet och lydnad; till den andra klassen hör riddare och damer som lever enligt de kristna principerna och enligt de principer som gäller för ordens anda; den tredje klassen består av lekmän som inte avlägger några religiösa löften eller förpliktelser, men som lever enligt kyrkans och ordens principer.

Hjärtats omvändelse

Förnyelsens väg har inte nått sitt slut, betonar påven, utan ”kräver hjärtats omvändelse, en livslång uppgift för var och en av oss. Vi vet hur mödosam hjärtats omvändelse är." Påven uppmanar medlemmarna i den första klassen att ”övervinna varje frestelse till sekularisering, det vill säga ett liv som inte är genomsyrat av den evangeliska radikalitet som är kännetecknande för en religiös orden”, och uppmanar dem att läsa tecknen från den helige Ande: en nåd som också kan komma andra klasser till del. Omvändelsen, tillägger Leo XIV, sker också genom omsorgen om ”våra herrar de sjuka, som ni så gärna säger, och de fattiga av alla slag” och är frukten av andligheten hos den helige broder Gerard, grundaren av Johanniterorden.

Bönen, en grundläggande del av utbildningen

Påven uttrycker stor förhoppning om närvaron av några noviser, som också utgör ”en utmaning för hela orden och framför allt för utbildarna. Utbildningen är en grundläggande aspekt för alla institut för helgat liv, och den är särskilt krävande på grund av komplexiteten i kandidaternas livserfarenhet i vår tid”

Den måste ha bönen som grundläggande element: liturgisk och personlig, närd av ensamhet och tystnad, dimensioner som är nödvändiga ju mer man ägnar sig åt att tjäna sin nästa, så att detta blir ett vittnesbörd om Guds kärlek, som gör sig närvarande.

Hoppet sviker inte

Påven uppmuntrar också varmt vissa ordensmedlemmars önskan att inleda ett liv i gemenskap som ”konkret formar ömsesidig kärlek och äkta efterlevnad av de tre evangeliska råden”.

Även om detta åtagande kommer att stöta på vissa svårigheter, kan dessa övervinnas med hjälp av den helige Ande, som ger hopp som inte sviker oss.