杏MAP导航

Vatican News

Ordet pallium kommer från latin och betyder mantel. Det är ett band av ull som påven lägger på axlarna på metropolitbiskopar eller primater som ett tecken på deras gemenskap med Roms biskop, samt deras kallelse att, likt den gode herden, bära sitt folk på sina axlar. Palliumet symboliserar också den myndighet som metropoliten har i sin kyrkoprovins i gemenskap med den romerska kyrkan.

Påven sade att vi hedrar Petrus och Paulus som “kyrkans pelare - Petrus och Paulus som båda var beredda att ge sina liv för evangeliet.”

Andlig broderskap trots olikheter

Deras gemenskap, beseglad genom martyrskapet, uppstod trots olika vägar och olika erfarenheter som apostlar. “Deras andliga broderskap utplånade inte deras olika bakgrunder.”

Petrus, den ödmjuke fiskaren från Galileen, svarade utan tvekan på Herrens kallelse och predikade främst för judarna. Paulus däremot tillhörde fariséerna och började som förföljare av de kristna innan han hade sitt “livsförvandlande möte med den uppståndne Kristus” och blev kallad att föra de goda nyheterna till hedningarna.

Evangelisk uppriktighet och mångfald i enhet

“Petrus och Paulus visar oss att den gemenskap Herren kallar oss till är ett samspel av röster och personligheter där ingen frihet undertrycks. Våra skyddshelgon gick olika vägar, hade olika åsikter och grälade ibland med evangelisk uppriktighet. Ändå levde de i concordia apostolorum, det vill säga en levande andlig gemenskap – en fruktbar harmoni i mångfald.”

Påven citerade Augustinus: “De båda apostlarnas fest firas på en och samma dag. De var också ett. För även om de blev martyrer på olika dagar, var de ett.”

Enhet genom Anden

Denna gemenskap är möjlig tack vare Anden, som “förenar olikheter och bygger broar genom en rik mångfald av nådegåvor, tjänster och uppdrag”, sa påven:

“Det är viktigt att vi lär oss att uppleva gemenskap på detta sätt – som en enhet i mångfald – så att de olika gåvorna, förenade i en och samma trosbekännelse, kan främja evangeliets förkunnelse. Låt oss därför anstränga oss att förvandla våra olikheter till en verkstad för enhet och försoning, så att alla i kyrkan – med sina personliga historier – kan lära sig att vandra sida vid sida.”

Trons vitalitet

Predikans andra tema rörde “trons vitalitet”. Påven varnade för faran att fastna i gamla spår, i en pastoral rutin utan förnyelse, och pekade på hur Petrus och Paulus utmanar oss till förändring och öppenhet. Deras evangelisation utgick från människors verkliga frågor och liv.

Evangelietextens fråga – “Men ni, vem säger ni att jag är?” – ekar genom tiderna och uppmanar varje troende att undersöka om deras tro fortfarande har samma “energi”, “vitalitet” och “glöd”.

“Varje dag, i varje historisk tid, måste vi bära denna fråga i vårt hjärta.”

Rom – ett tecken på enhet

Att besvara denna fråga möjliggör förnyelsen av kyrkans mission. Särskilt kyrkan i Rom är kallad att vara “ett tecken på enhet och gemenskap, en kyrka fylld av levande tro, en gemenskap av lärjungar som vittnar om evangeliets glädje och tröst, var människor än befinner sig.”

Palliumet som gemenskapstecken

Påven vände sig därefter till de ärkebiskopar som kallats att ta emot palliumet – en dräkt som uttrycker deras enhet med påven – så att de i trosgemenskap må kunna bygga upp sina lokala kyrkor.

Han riktade också ett varmt välkomnande till delegationen från det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel, som skickats av patriark Bartholomeus, och uttryckte sin djupa tacksamhet. Metropolit Emmanuel av Chalcedon deltog i firandet som patriarkens representant.

Påven hälsade även på medlemmar ur synoden för den ukrainska grekisk-katolska kyrkan och tackade dem för deras närvaro och pastorala iver, med en bön om fred för det ukrainska folket.

Apostlarnas förbön

Predikan avslutades med en bön om att vandra tillsammans “i tro och gemenskap”, och åkalla helgonen Petrus och Paulus’ förbön “över oss själva, staden Rom, kyrkan och hela världen.”

Välsignelse och palliumsutdelning

Efter eukaristin – som koncelebrerades av kardinal Stephen Brislin (Johannesburg, Sydafrika) och kardinal Robert Walter McElroy (San Diego, USA) – följde välsignelsen och utdelandet av pallierna. Diakoner hämtade plaggen från Sankt Petrus grav och överlämnade dem till påven. Kardinal Dominique Mamberti presenterade de nya metropoliterna, som sedan svor trohetsed till påven och den romerska kyrkan.

Ärkebiskopar från hela världen

Från USA till Peru, från Italien till världens yttersta hörn – Papua Nya Guinea, Guam, Nya Kaledonien – representerade de 54 metropolitärkebiskoparna en rik mångfald. Påven la personligen palliumet på var och en av deras axlar och utbytte en omfamning och några personliga ord.