P?ve Leo till seminarister: Var passionerade ?ver det pr?sterliga livet
Vatican News
Seminaristerna som rest till Rom för jubelåret är inte bara pilgrimer, utan också hoppets vittnen, som “ger näring till hoppets låga i Kyrkans liv”, sa påve Leo på tisdagsmorgonen.
I en meditation i Peterskyrkan betonade han att seminarister är kallade att bära vittnesbörd “om Kristi tacksamhet och givmildhet, om jubel och glädje; om hans hjärtas ömhet och barmhärtighet, med en livsstil präglad av välkomnande och närhet, av generös och osjälvisk tjänst, där de låter den Helige Ande ‘smörja’ deras mänsklighet redan innan vigningen.”
Att lära sig älska såsom Jesus älskar
Påven betonade också vikten av utbildningen “centrerad i hjärtat” - att lära sig “älska såsom Jesus älskade”.
Detta sker genom utvecklingen av det inre livet, den första urskiljningen, och innebär att återvända till hjärtat – där vi finner “Guds spår” och där Gud talar till oss.
Påve Leo sa att formation av det inre livet handlar om att känna igen hjärtats djupaste känslor, “som hjälper oss att upptäcka din livsriktning.” Han betonade att den “privilegierade vägen” till det inre livet är bönen – eftersom vi utan ett möte med Gud “inte kan lära känna oss själva på riktigt”.
Han uppmanade också seminaristerna att ofta åkalla den Helige Ande, “så att Han kan forma i er ett fogligt hjärta, som kan uppfatta Guds närvaro” i naturen, konsten, litteraturen, musiken och vetenskapen.
“Framför allt,” sa påven, “lär er att lyssna – såsom Jesus gjorde – till det ofta tysta ropet från de små, de fattiga och de förtryckta, och från de många, särskilt unga, som söker mening i sina liv.”
Lär er urskiljningens konst
Leo XIV uppmanade seminaristerna att bevara och meditera över sina livs händelser, såsom Maria gjorde, för att lära sig “urskiljningens konst”.
Var passionerade över det prästerliga livet
Avslutningsvis uppmanade påven seminaristerna att vara ödmjuka och milda i hjärtat, såsom Jesus var; och att, likt Paulus, anta Kristi sinnelag för att växa i mänsklig mognad och förkasta all falskhet och hyckleri.
Seminaristernas uppdrag, sa påven avslutningsvis, är att “aldrig nöja sig med mindre, aldrig vara tillfredsställda, inte vara passiva mottagare, utan att vara passionerade över det prästerliga livet – att leva i nuet och blicka mot framtiden med ett profetiskt hjärta.”
Innan han ledde dem i trosbekännelsen, uttryckte påve Leo sin förhoppning om att seminaristerna skulle fördjupa sin relation med Kristus, och bad Honom att göra deras hjärtan lika Hans Heliga Hjärta – “som slår av kärlek för var och en av er och för hela mänskligheten.”
