P?ve Leo till biskoparna: Forts?tt arbeta f?r Herrens hjord
Vatican News
På torsdagen uppmanade påve Leo XIV Redemptorist- och Scalabrinibiskopar i Vatikanen att frikostigt och osjälviskt anpassa sina sinnen till Guds verk och arbeta för hela Kristi hjords bästa, med påminnelsen att Herrens verk alltid går före oss.
Påven inledde sitt tal med att uttrycka sin glädje över mötet som förde samman två prästkongregationer och främjade dialogen mellan biskoparna.
Detta utbyte ”berikar säkert de närvarande biskoparna, era gemenskaper och hela Guds folk, så som Andra Vatikankonciliet lärde."
Betydande uppoffringar
"Kyrkan", betonade påven, "är tacksam mot era institut som – genom att utse biskopar bland era medlemmar – har gjort en betydande uppoffring, särskilt i tider av minskade kallelser."
"Att förlora medbröder som är engagerade i olika tjänster", erkände påve Leo XIV, "är inte en liten svårighet."
"Samtidigt", fortsatte han, "har Kyrkan gett era kongregationer en stor gåva, eftersom tjänsten för den universella Kyrkan är den största nåden och glädjen för varje orden, vilket era grundare säkert skulle bekräfta."
Viktiga karismer
Påven lyfte särskilt fram att Scalabrini- och Redemptoristordens medlemmar, som har blivit utvalda och vigda till att tjäna som biskopar eller kardinaler, "bär med sig arvet av två viktiga karismer, särskilt relevanta i vår tid: tjäna migranter och evangelisera de fattiga och de som står långt borta."
Med hänvisning till Redemptoristernas grundare, den helige Alfons Maria de’ Liguori, påminde påven om att han, när han mötte nöden i 1700-talets mest försummade kvarter i Neapel, avstod från ett bekvämt liv och en lovande karriär för att omfamna missionen att föra evangeliet till samhällets mest utsatta.
Ett sekel senare, erinrade påven, förstod och gjorde den helige Johannes Baptista Scalabrini andras hopp och lidanden till sina egna – de som hade lämnat allt bakom sig i jakten på en bättre framtid i främmande land.
Samma utmaningar då som nu
"Båda var grundare, båda blev biskopar och båda svarade på utmaningarna i sociala och ekonomiska system som, samtidigt som de öppnade nya fronter på olika nivåer", konstaterade han, "också lämnade efter sig mycket ohörd misär och olösta problem, och skapade försummade områden som ingen verkade villig att ta ansvar för."
"Även vi måste komma ihåg att lyssna till Guds röst, i en tid som erbjuder stora möjligheter men också svårigheter och motsägelser– nu som då – för att förstå vad vi ska göra med den 'Guds kärlek […] som har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som har blivit given åt oss'."
Uppmuntran för nuet
Påven underströk att "även i dagens värld går Herrens verk alltid före oss: vi är kallade att anpassa våra sinnen och hjärtan efter det, genom vis urskiljning, och jag är övertygad om att den dialog ni främjat kommer att vara mycket värdefull i detta avseende."
"Därför", sa påve Leo, "uppmuntrar jag er att fortsätta odla dessa broderliga band av ömsesidigt stöd även i framtiden, med generositet och osjälviskhet, för hela Kristi hjords bästa."
Påve Leo XIV avslutade med att tacka dem för deras stora arbete och gav sin apostoliska välsignelse till dem och deras gemenskaper.
