杏MAP导航

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Under det heliga året vill vi tillsammans vittna om att det är möjligt att vara lyckliga präster, eftersom Kristus har kallat oss och gjort oss till sina vänner: en nåd som vi vill ta emot med tacksamhet och ansvar.

Så inledde påve Leo XIV sitt tal i Auditorium Conciliazione den 26 juni, aftonen innan Jesu hjärtas dag, till deltagarna i internationella mötet: Glädjefyllda präster&苍产蝉辫;– Jag kallar er vänner (Joh 15:15), organiserat av dikasteriet för prästerskapet med anledning av prästerskapets Jubelårsfirande 25-27 juni.

Leo XIV berömde arbetet som dikasteriet för prästerskapet utför i tysthet, som han sade bär frukt i form av gemenskap, utbildning och förnyelse. Han sade att Jesus ord "Jag kallar er vänner” inte bara är en kärleksfull förklaring till lärjungarna, utan en verklig nyckel till förståelsen av prästämbetet. För att, förklarade han, prästen är i själva verket en vän till Herren, kallad att leva ett personligt och förtroendefullt förhållande till honom, närd av Ordet, sakramentens firande och den dagliga bönen.

Denna vänskap med Kristus är det andliga grundvalen för prästämbetet, meningen med vårt celibat och kraften i den kyrkliga tjänst som vi ägnar vårt liv åt. Den stöder oss i prövningar och gör det möjligt för oss att varje dag förnya det ”ja” som vi uttalade i början av vår kallelse.

Utbildningen till prästämbetet

Enligt påven är utbildningen en väg till relationer, för att som Kristi vänner formas i relationer - en väg till förtrogenhet med Herren som involverar hela personen, hjärtat, intellektet, friheten och formar honom till den Gode Herdens avbild. Utbildningen måste bidra till att bygga starka band inom prästerskapet, som är ett uttryck för en synodal kyrka, underströk påven, där man växer tillsammans genom att dela tjänstens mödor och glädjeämnen.

Leo XIV talade också om kallelsen och betonade att det för att lyssna till Herrens röst krävs miljöer och former av ungdomsarbete som är genomsyrade av evangeliet där kallelser till total självuppoffring kan manifesteras och mogna.

Återupptäcka missionsiver

Påven Franciskus encyklika är en värdefull gåva för hela kyrkan i allmänhet och för alla präster i synnerhet, sade Leo XIV, och den uppmanar till att tillsammans värna om mystiken och det sociala engagemanget, kontemplationen och handlingen, tystnaden och förkunnelsen. En utmaning i vår tid då många verkar ha fjärmat sig från tron, erkänder påven, men som i grunden längtar oändligt efter frälsning. Han uppmanade därför till att tillsammans återupptäcka den missionsivern.

När man tror, ser man: prästens lycka speglar hans möte med Kristus, som stöder honom i hans uppdrag och tjänst.

Kallelse till glädje

Påven tog också tillfället i akt att uttrycka sin tacksamhet för det dagliga engagemanget, särskilt på utbildningsplatser, i existentiella periferier och på svåra, ibland farliga platser. I minnet av de präster som har gett sina liv, till och med sitt blod, sade påven till prästerna, förnyar vi idag vår beredvillighet att utan förbehåll leva ett apostolat av medkänsla och glädje.

Tack för det ni är! För ni påminner oss alla om att det är bra att vara präst, och att varje kallelse från Herren framför allt är en kallelse till hans glädje. Vi är inte perfekta, men vi är Kristi vänner, bröder och systrar och söner och döttrar till hans ömma moder Maria, och det räcker för oss.

Slutligen en inbjudan till bön om nåden att vara missionerande lärjungar och herdar enligt hans vilja genom att söka de förlorade, ställa sig till de fattigas tjänst och ödmjukt vägleda dem som anförtrotts dem.