Leo XIV: Konciliet i Nicea, en kompass mot full enhet
Benedetta Capelli – Vatikanstaten
Det är tre teman – niceanska trosbekännelsen, synodalitet och påskens datum – som påven Leo XIV behandlar i sin audiens för deltagarna i symposiet ”Nicea och kyrkan i det tredje årtusendet: mot katolsk-ortodox enhet”. Dessa teman behandlas också under mötet som avslutas i eftermiddag, den 7 juni, vid den påvliga universitetet San Tommaso d’Aquino, organiserat av ?cumenicum – Angelicums institut för ekumeniska studier – och den internationella ortodoxa teologiska föreningen. Påven talar på engelska, ber om ursäkt för sin försening och ber om tålamod eftersom han, med en skämtsam kommentar, påpekar att han bara har haft sin nya uppgift i en månad. Han uttrycker sedan sin tillfredsställelse över att symposiet är inriktat på framtiden.
Konciliet i Nicea är inte bara en händelse i det förflutna, utan en kompass som måste fortsätta att vägleda oss mot full synlig enhet mellan alla kristna.
Påven betonar sedan att det första ekumeniska konciliet var av grundläggande betydelse för den gemensamma väg som katoliker och ortodoxa sedan har slagit in på sedan Andra Vatikankonciliet. För ortodoxa är Nicea-konciliet, vars 1700-årsjubileum firas i år, ”konciliet par excellence”, där den kristna trosläran, de ”318 fädernas” trosbekännelse, fastställdes, tillägger han.
Den gemensamma källan
Med utgångspunkt i den niceanska trosbekännelsen påminner påven om att dagens firande är ett tillfälle att betona att det som förenar är starkare än det som skiljer. Han betonar vidare att dialog leder till ”en bättre förståelse av det mysterium som förenar oss” och att vi på så sätt kan gå ”mot återupprättandet av full gemenskap mellan oss” genom att tillsammans fira den niceanska trosbekännelsen.
Jag är övertygad om att vi, genom att återvända till konciliet i Nicea och tillsammans ösa ur denna gemensamma källa, kommer att kunna se de punkter som fortfarande skiljer oss åt i ett annat ljus.
Synodalitet mellan kristna
Det var vid konciliet i Nicea, betonar påven Leo XIV, som ”en synodal väg för kyrkan” invigdes i hanteringen av teologiska och kanoniska frågor på universell nivå. Påven påminner sedan om det bidrag till den senaste synoden om synodalitet som de broderliga delegaterna från kyrkorna och de kyrkliga gemenskaperna i öst och väst gav, men också om vad som står i slutdokumentet, där man uppmuntrar utvecklingen av ”ekumeniska synodala praktiker, ända fram till former av samråd och urskiljning i frågor av gemensamt och brådskande intresse”.
Jag hoppas att förberedelserna och den gemensamma firandet av 1700-årsdagen av konciliet i Nicea kommer att bli ett lämpligt tillfälle ”att fördjupa och bekänna den kristologiska tron tillsammans och att praktisera former av synodalitet mellan kristna av alla traditioner”.
Gemensamt datum för påskfirandet
Ett annat tema är datumet för påsk, ett av målen för konciliet i Nicea. ”Tyvärr”, säger påven, ”gör skillnaderna i de respektive kalendrarna det inte längre möjligt för kristna att fira det viktigaste högtiden under det liturgiska året tillsammans, vilket orsakar pastorala problem inom gemenskaperna, splittrar familjer och försvagar trovärdigheten i vårt vittnesbörd om evangeliet”. Det har funnits olika lösningar, konstaterar han, och i år inföll högtiden på samma dag.
Jag vill åter bekräfta den katolska kyrkans beredvillighet att söka en ekumenisk lösning som främjar ett gemensamt firande av Herrens uppståndelse och därmed ger större missionär kraft åt vår förkunnelse av ”Jesu namn och den frälsning som föds av tron på evangeliets frälsande sanning”.
Andens frukt
”Låt oss denna Pingstafton”, betonar Leo XIV, ”minnas att den enhet som kristna strävar efter inte i första hand är resultatet av våra ansträngningar och inte heller kommer att uppnås genom förutbestämda modeller eller scheman. Enheten är snarare en gåva som vi får ”som Kristus vill och på det sätt som Han vill” genom den Helige Andens verk”. Sedan följer en uppmaning att tillsammans be en bön hämtad från den östliga traditionen för att åkalla enhetens Ande.
O himmelske Konung, Tröstare, Sanningens Ande
som är överallt och fyller allt;
Välsignelsens skatt och livgivare,
kom och bo i oss,
rena oss från all orenhet
och fräls, Barmhärtige, våra själar.
