杏MAP导航

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påve Leo XIV tillbringade måndag förmiddag den 9 juni, festdagen för den saliga jungfru Maria, kyrkans moder, med anställda och tjänstemän vid den romerska kurian för firandet av Heliga stolens firande av Jubelåret 2025. 

Dagen inleddes i Vatikanens audienshall, Aula Paolo VI, med en meditation av syster Maria Gloria Riva, Adoratrices Perpetuae Sanctissimi Sacramenti (Eviga tillbedjare av det heligaste sakramentet), om ett hopp som sträcker sig mellan dåtid och framtid. Påven ledde sedan processionen med de omkring 5000 pilgrimerna - Heliga stolens anställda och tjänstemän med familjer - genom Peterkyrkans Heliga port för att sedan leda mässan.

Här följer i sin helhet i svensk översättning.

Påve Leo:s predikan - Heliga stolens jubiléum

Kära bröder och systrar! Idag har vi glädjen och nåden att fira den Heliga stolens jubiléum vid minnet av den saliga jungfru Maria, kyrkans moder. Detta lyckliga sammanträffande är en källa till ljus och inre inspiration i den Helige Ande, som i överflöd utgöts över Guds folk i går, på pingstdagen. Och i detta andliga klimat njuter vi av en särskild dag i dag, först med den meditation vi har hört och nu här vid Ordets bord och eukaristin.

Guds ord i detta firande får oss att förstå kyrkans och därmed den Heliga stolens mysterium i ljuset av de två bibliska ikoner som Anden har skrivit på sidan i Apostlagärningarna (1:12-14) och på sidan i Johannesevangeliet (19:25-34).

Låt oss börja med den mest grundläggande, nämligen berättelsen om Jesu död. Johannes, som var den ende av de tolv närvarande på Golgata, såg och vittnade om att Jesu mor stod under korset tillsammans med andra kvinnor (v. 25). Och han hörde Mästarens sista ord med sina egna öron, bland annat dessa: »Kvinna, där är din son.« och sedan, riktat till honom: »Kvinna, där är din son.« (26, 27).

Marias moderskap genom korsets mysterium har tagit ett otänkbart språng: Jesu mor har blivit den nya Eva, eftersom Sonen har förenat henne med sin försonande död, källan till nytt och evigt liv för varje människa som kommer till denna värld. Temat fruktbarhet är mycket närvarande i denna liturgi. Kollektbönen lyfter genast fram detta och ber Fadern att Kyrkan, uppburen av Kristi kärlek, ”må bli allt mer fruktbar i Anden”.

Kyrkans fruktbarhet är samma fruktbarhet som Marias, och den förverkligas i dess medlemmars liv i den mån de ”i det lilla” återupplever det som Modern har upplevt, det vill säga älskar enligt Jesu kärlek. Hela Kyrkans och den Heliga stolens fruktbarhet beror på Kristi kors. Annars är det bara ett sken, om inte värre. En stor samtida teolog har skrivit: ”Om Kyrkan är det träd som vuxit ur det lilla senapsfröet på korset, är detta träd i sin tur ämnat att producera senapsfrön och därmed frukter som upprepar korsets form, eftersom de just korset har att tacka för sin existens” (H.U. von Balthasar, Cordula ovverosia il caso serio, Brescia 1969, 45-46).

I kollektbönen bad vi också att kyrkan skulle ”jubla över sina barns helighet”. Maria och kyrkans fruktbarhet är i själva verket oskiljaktigt förenad med hennes helighet, det vill säga med hennes likhet med Kristus. Heliga stolen är helig precis som kyrkan är helig, i sin ursprungliga kärna och i den väv som den är uppbyggd av. På så sätt bevarar den apostoliska stolen heligheten i sina rötter samtidigt som den själv bevaras av dem. Men det är inte mindre sant att den också lever i heligheten hos var och en av sina medlemmar. Därför är det bästa sättet att tjäna den Heliga stolen, att sträva efter att vara helig, var och en av oss enligt sitt livstillstånd och den uppgift som anförtrotts honom eller henne.

Till exempel, en präst som personligen bär ett tungt kors på grund av sitt ämbete, men ändå varje dag går till kontoret och försöker göra sitt arbete på bästa sätt med kärlek och tro - denna präst deltar och bidrar till Kyrkans fruktbarhet. Och så är det också med en familjefar eller familjemor som lever i en svår situation hemma, med ett barn som ger anledning till oro eller en sjuk förälder, och som ändå fortsätter sitt arbete med engagemang. Den mannen och den kvinnan är fruktbara genom Marias och kyrkans fruktbarhet.

Låt oss nu gå över till den andra ikonen, den som Lukas skrev i början av Apostlagärningarna, som föreställer Jesu mor tillsammans med apostlarna och lärjungarna i den sista måltiden (1,12-14). Den visar oss Marias moderskap gentemot den framväxande kyrkan, ett ”arketypiskt” moderskap som förblir aktuellt i alla tider och på alla platser. Och framför allt är det alltid frukten av Påskmysteriet, av den korsfäste och uppståndne Herrens gåva.

Den Helige Ande, som med kraft kommer över den första gemenskapen, är densamma som Jesus överlämnade i sitt sista andetag (jfr Joh 19,30). Denna bibliska ikon är oskiljaktig från den första: kyrkans fruktbarhet är alltid förbunden med den nåd som strömmar från Jesu genomborrade hjärta tillsammans med blod och vatten, symbol för sakramenten (jfr Joh 19:34).

Maria, i den sista måltiden, tack vare det moderskap hon fick vid korsets fot, står i den nybildade gemenskapens tjänst: hon är Jesu levande minne och som sådan är hon, så att säga, polen som harmoniserar olikheterna och gör att lärjungarnas bön blir enighet.

Apostlarna räknas även i denna text upp vid namn, och som alltid är Petrus den förste (jfr v. 13). Men han själv, ja, han är den förste som stöds av Maria i sitt ämbete. På samma sätt stöder Moder Kyrkan Petrus efterträdares ämbete med mariansk karisma. Heliga stolen lever på ett helt särskilt sätt av de två polerna, den mariala och den petrinska. Och det är den marianska som med sin moderskap, en gåva från Kristus och Anden, säkerställer den petrinska polens fruktbarhet och helighet.

Kära vänner, låt oss prisa Gud för hans Ord, den lampa som lyser upp våra steg, även i vårt dagliga liv i Heliga stolens tjänst. Och upplysta av detta Ord förnyar vi vår bön: ”Giv, o Fader, att din Kyrka, uppburen av Kristi kärlek, må bli allt mer fruktbar i Anden, jubla över sina barns helighet och samla hela människosläktet i sitt sköte” (Kollektbön). Amen