杏MAP导航

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Leo XIV tog emot pilgrimer vid den allmänna audiensen på Petersplatsen den 18 juni. Han fortsatte i raden katekeser om de kristna hoppet och reflekterade över situationer där man riskerar att tappa hoppet och uppmanade till bönen: " låt oss be för alla som känner sig förlamade, som inte ser någon utväg. Låt oss be om att få återvända till Kristi hjärta, som är barmhärtighetens sanna hem!"

Här följer påvens katekes i sin helhet i svensk översättning.

Påve Leo XIV:s katekes 18 juni 2025

Kära bröder och systrar!

Låt oss fortsätta att betrakta Jesus som helar. Idag vill jag framför allt uppmana er att tänka på situationer där vi känner oss låsta och instängda i en återvändsgränd. Ibland känns det i själva verket meningslöst att fortsätta hoppas; vi ger upp och orkar inte kämpa längre. Denna situation beskrivs i evangelierna med bilden av förlamning. Därför vill jag idag stanna upp vid helandet av en sjuk man, som återges i Johannesevangeliets femte kapitel (5:1-9).

Jesus går till Jerusalem för en av judarnas högtider. Han går inte direkt till templet utan stannar vid en port, där man troligen tvättade de får som sedan offrades. Nära denna port stod också många sjuka, som till skillnad från fåren var utestängda från templet eftersom de ansågs orena! Och då är det Jesus själv som går fram till dem i deras smärta. Dessa personer hoppades på ett mirakel som kunde förändra deras öde. Vid porten fanns nämligen en damm vars vatten ansågs ha helande krafter. Ibland började vattnet svalla och enligt den tidens tro blev den som först doppade sig i det helad.

Det uppstod därför en sorts ”krig mellan fattiga”: vi kan föreställa oss den sorgliga scenen med dessa sjuka som med möda släpade sig fram för att gå ner i bassängen. Bassängen hette Betzatà, vilket betyder ”barmhärtighetens hus”: det kunde vara en bild av Kyrkan, där de sjuka och fattiga samlas och där Herren kommer för att hela och ge hopp.

Jesus vänder sig direkt till en man som har varit sjuk i trettioåtta år. Han har gett upp hoppet, eftersom han aldrig kan gå ner i bassängen när vattnet börjar svalla (jfr v. 7). Det som ofta förlamar oss är just besvikelsen. Vi känner oss nedslagna och riskerar att falla i likgiltighet.

Jesus ställer en fråga till den förlamade som kan verka överflödig: ”Vill du bli frisk?” (v. 6). Det är dock en nödvändig fråga, för när man har varit fast i så många år kan även viljan att bli frisk försvinna. Ibland föredrar vi att förbli sjuka och tvinga andra att ta hand om oss. Ibland är det också en ursäkt för att inte bestämma vad vi ska göra med våra liv. Jesus hänvisar istället denne man till hans innersta och djupaste önskan.

Denne man svarar mer utförligt på Jesu fråga och avslöjar sin syn på livet. Han säger först att han inte har någon som kan hjälpa honom ner i bassängen: det är alltså inte hans fel, utan de andras som inte tar hand om honom. Denna inställning blir en förevändning för att undvika att ta ansvar. Men är det verkligen sant att han inte hade någon som kunde hjälpa honom? Här är den upplysande svaret från den helige Augustinus: ”Ja, för att bli helad behövde han absolut en människa, men en människa som också var Gud. […] Så kom den man som var nödvändig; varför skjuta upp läkningen ytterligare?”

Den sjuke mannen lägger sedan till att när han försöker ta sig ner i bassängen kommer alltid någon före honom. Denna man uttrycker en fatalistisk syn på livet. Vi tror att saker händer oss för att vi inte har tur, för att ödet är emot oss. Denna man är missmodig. Han känner sig besegrad i livets kamp.

Jesus hjälper honom istället att upptäcka att hans liv också ligger i hans egna händer. Han uppmanar honom att resa sig, att resa sig ur sin kroniska situation och ta sin bädd (jfr v. 8). Den där bädden ska inte lämnas kvar eller kastas bort: den representerar hans sjukdom i det förflutna, den är hans historia. Fram till det ögonblicket har det förflutna hindrat honom; det har tvingat honom att ligga som en död. Nu är det han som kan ta den där bädden och bära den dit han vill: han kan bestämma vad han vill göra med sin historia! Det handlar om att gå vidare och ta ansvar för att välja vilken väg man vill gå. Och detta tack vare Jesus!

Kära bröder och systrar, låt oss be Herren om gåvan att förstå var vårt liv har fastnat. Låt oss försöka ge uttryck för vår längtan efter helande. Och låt oss be för alla som känner sig förlamade, som inte ser någon utväg. Låt oss be om att få återvända till Kristi hjärta, som är barmhärtighetens sanna hem!