杏MAP导航

Vatican News

Vi ber för ”att arbete gör det möjligt för varje människa att utvecklas, för familjer att leva värdigt och för samhället att bli mänskligare”. Detta är vad påven Franciskus rekommenderade i videon med maj månads böneintentioner, som efter hans död den 21 april har ändrats för ett annat upplägg.

Påvarna och arbetslivet

I sina ord uderströk påven Franciskus att arbete ger ”en värdighetens smörjelse”: att tjäna sitt bröd ger en person värdighet. Jesus själv arbetade som timmerman, ”ett ganska hårt yrke” som ”inte gav några stora inkomster”, och som han delade med alla arbetare genom historien.

I några uttalanden av Benedictus XVI betonar han arbetets primära betydelse ”för människans självförverkligande och samhällets utveckling”. Som en följd av detta måste arbetet ”organiseras och utföras med full respekt för människans värdighet och i det gemensamma godas tjänst”. Samtidigt får människan inte låta sig ”förslavas av arbetet (...) och göra anspråk på att i det finna den yttersta och definitiva meningen med livet”, som endast återfinns i Gud.

Johannes Paulus II:s ord uppmanade oss att ta itu med de ekonomiska och sociala obalanser och orättvisor som finns i arbetslivet och sätta ”den arbetande mannens och kvinnans värdighet, deras frihet, ansvar och deltagande” i första rummet. Allt detta utan att glömma ”dem som lider på grund av brist på sysselsättning, otillräckliga löner och brist på materiella medel”. Det är just dessa obalanser och orättvisor som gör det nödvändigt att be om att människan och inte vinsten skall stå i centrum för arbetet och för det ekonomiska och sociala livet.

160 miljoner barn tvingas arbeta

Arbetslivet har varit mycket närvarande i kyrkans läroämbete sedan slutet av 1800-talet: en följd av påvarnas uppmärksamma blick på verkligheten och deras omsorg om personers andliga och materiella väl. Enligt FN:s och ILO:s siffror är för närvarande 402,4 miljoner personer i världen arbetslösa, 160 miljoner barn tvingas arbeta, 240 miljoner arbetstagare får en lön på mindre än 3,65 dollar per dag och mer än 60 procent av världens arbetande befolkning arbetar i den informella ekonomin, vilket innebär att cirka 2 miljarder människor saknar arbetsrättigheter och socialt skydd.

Arbete i bilder

I påvens video för maj, som producerats med hjälp av Roms handelskammare och PRO-stiftelsen och som sprids av påvens världsbönenätverk, sammanför de bilder som åtföljer påvarnas ord olika livserfarenheter som kretsar kring arbetslivet. Först och främst bilder från en snickarverkstad, med en staty av S:t Josef snickaren som på 1800-talet handsnidades i lindträ av mästare från Val Gardena; det finns de olika verkligheterna i Loppianos internationella Citadella - keramikverkstaden, jordbrukskooperativet, företaget som arbetar med förpackning och slutbearbetning av många föremål - där arbetet upplevs i ett perspektiv av gemenskap. Dessutom finns det många starka bilder av den exploatering som miljontals arbetare utsätts för i olika delar av världen.

Ett gemensamt välbefinnande

”Arbete”, säger Lorenzo Tagliavanti, ordförande för Roms handelskammare, ’är som luft: man inser dess värde när den saknas’. Enligt kyrkans sociallära är arbete en grundläggande mänsklig rättighet och en avgörande faktor för varje människas personliga förverkligande och för utvecklingen av ett rättvisare och mer enat samhälle: alla aspekter som vi försöker göra vårt bästa för varje dag, som en referensinstitution för den ekonomiska gemenskapen i Rom och dess provins, tillsammans med företag och arbetstagare. Denna böneavsikt, som åtföljer arbetarnas jubileum och entreprenörernas jubileum, ger oss därför möjlighet att bekräfta det åtagande som gjordes 1831, då det var en påve - Gregorius XVI - som inrättade Roms handelskammare genom ett dekret från kardinal Bernetti, statssekreterare: att eftersträva en utvecklingsmodell som bygger på samarbete och uppmärksamhet på det gemensamma intresset. ”Låt mig”, avslutar Tagliavanti, 'påminna om påven Franciskus ord 2023 till en grupp franska företagare: 'om det är sant att arbetet adlar mannen, så är det ännu mer sant att det är mannen som adlar arbetet'. Och det är just denna uppmärksamhet på människan som motiverar oss i vårt dagliga arbete, i sökandet efter en utvecklingsmodell som är inriktad på ett välbefinnande som delas av alla”.

Arbete och värdighet

Ett annat begrepp som påvarna betonar är att arbetets värde går långt utöver dess ekonomiska aspekt. ”Om vi frågar tio barn vad de skulle vilja göra när de blir stora”, säger Stefano Simontacchi, grundare av och styrelseledamot i påvens stiftelse PRO World Prayer Network, ”kommer vi förmodligen att få tio olika svar, eftersom alla har olika ambitioner: som i liknelsen om talenterna har faktiskt var och en fått sin egen, och arbetet är möjligheten att få den att bära frukt, att förverkliga sin personlighet. I arbetet finns det faktiskt mycket mer än ekonomiskt oberoende, vilket också är viktigt: det är det bidrag man ger till samhället, och för oss troende också delaktigheten i den gudomliga skapelsen. Påven Franciskus använde ett mycket vackert uttryck för att definiera allt detta: han kallade arbetet för ”värdighetens smörjelse”, och denna värdighetens smörjelse är det som verkligen gör skillnad i våra liv. Inte minst i denna tid av stora förändringar, som artificiell intelligens, som måste driva oss att främja solidariska system som en form av social sammanhållning. Tacksamhet, respekt och solidaritet måste vara vår kompass”.

Ett värdigt arbete, ett prioriterat mål

Den internationella chefen för påvens bönenätverk, fader Cristóbal Fones, S.J., förklarar att enligt Johannes Paulus II är människan kallad till arbete just ”därför att hon är skapad till Guds avbild och likhet”: det är just Herren som ger henne möjlighet att delta i sitt skapande verk genom arbete. I sin encyklika Laborem exercens säger Johannes Paulus II att genom vårt arbete måste mänsklig värdighet, broderlig gemenskap och frihet mångfaldigas på jorden. Den kristnes arbete, förenat med hans bön, för världen framåt och, vilket är viktigast, bidrar till utvecklingen av Guds rike”. ”På grundval av detta”, fortsätter fader Fones, ”bekräftar hans efterträdare, Benedictus XVI, i encyklikan Caritas in veritate att människans värdighet kräver att ekonomiska val inte ökar ojämlikheten och att anständigt arbete för alla är ett huvudmål. Benedictus försäkrar oss att fattigdom i många fall är resultatet av att det mänskliga arbetets värdighet kränks: ibland begränsas personens möjligheter, som vid arbetslöshet eller undersysselsättning, och ibland respekteras inte rätten till en rättvis lön eller till trygghet för arbetstagaren och hans eller hennes familj”.

I detta avseende understryker fader Fones kontinuiteten mellan påven Franciskus läroämbete och hans föregångares: ”Påven Franciskus betonar att arbetet är heligt. Det är det medel vi har för att bygga ett mer humant samhälle: om vi vill ha ett mer rättvist samhälle måste vi främja en anställning som är värdig, stabil, utförs i hälsosamma miljöer och med tillräckliga säkerhetsåtgärder, vilket innebär respekt för grundläggande rättigheter och socialt skydd, samt en lön som gör det möjligt för familjer att upprätthålla en god livskvalitet”. Detta kommer att vara möjligt ”om vi återvinner arbetets verkliga värde, om vi överger logiken med vinst till varje pris och sätter människan i centrum, särskilt de personer som i dag inte kan leva på ett mänskligt värdigt sätt”.