杏MAP导航

Tiziana Campisi - Vatikanstaten

Med det eukaristiska firandet som äger rum den 18 maj kl. 10.00 i Peterskyrkan och på Petersplatsen, inleder Roms biskop Leo XIV officiellt sitt petrinska ämbete som aposteln Petrus efterträdare och så den katolska kyrkans herde. , som kontoret för påvens liturgiska firande förklarar, innehåller flera moment av stort symboliskt värde där de anrika ”petrinska” biskopsinsignierna är utmärkande: palliet och fiskarringen.

Pallium

Palliet är en liturgisk klädnad gjord av lammull. Den minner om den gode herden, som tar det förlorade fåret på sina axlar, och om Petrus trefaldiga svar på den uppståndne Jesu begäran att vara herde för hans lamm och får. Som Simeon av Thessaloniki skriver i De sacris ordinationibus, ”hänvisar det till Frälsaren som, då han möter oss som det förlorade fåret, tar det på sina axlar, och då han tar vår mänskliga natur i inkarnationen, gudomliggör den, genom sin död på korset offrar oss till Fadern och genom sin uppståndelse upphöjer oss”. Det är ett smalt band som vilar på axlarna, ovanpå mässhaken - den liturgiska klädnaden. Den har två svarta ändar som hänger fram och bak, är dekorerad med sex svarta sidenkors - ett i varje ände som går ner över bröstet och ryggen och fyra längs banden som vilar på axlarna - och är på fram- och baksidan försedd med tre nålar (acicula) som symboliserar de tre spikarna på Kristi kors.

Fiskarringen

Fiskarringen är en ring och samtidigt ett sigill och bekräftar så på ett betydelsfullt och kraftfullt sätt tron, den uppgift som Petrus anförtrotts för att bekräfta sina systrar och bröder. Den kallas ”Fiskarringen” eftersom Petrus är den apostel som, efter att ha trott på Jesu ord, från båten drog upp näten med den mirakulösa fångsten i land.

Vid Petrus grav

Liturgin inleds inne i Peterskyrkan. Roms nye påve går tillsammans med patriarkerna från de östliga kyrkorna ned till Petrus grav, stannar där i bön och beröker den. Detta ögonblick understryker Roms biskops nära band till aposteln Petrus och hans martyrium, på samma plats där Kristi förste ställföreträdare i blod bekände sin tro, tillsammans med så många andra kristna som har gett samma vittnesbörd. Två diakoner tar sedan palliet, fiskarringen och evangelieboken och går i procession mot altaret på Petersplatsen.

På Peterskyrkans trappa

Leo XIV går upp och ansluter sig till processionen, medan den liturgiska hymnen Laudes Regiæ  sjungs och man ber om förböner hos de heliga påvarna, martyrerna och helgonen i den romerska kyrkan. Från Peterskyrkans centrala entré hänger gobelängen av den mirakulösa fångsten, som skildrar Jesu dialog med Petrus, som uttryckligen nämns i Ordets liturgi och i firandets texter. Det är en reproduktion av den flamländska gobeläng som tillverkades för Sixtinska kapellet efter en teckning av Raphael Sanzio och som finns bevarad i Vatikanmuseerna. Vid altaret en bild av det Goda rådets Moder från Mariahelgedomen i Genazzano. Därefter följer riten för välsignelse och bestänkning med vigvatten, eftersom det är en påsksöndag. Därefter sjungs Gloria, följt av kollektbönen, i vilken man påminner om Faderns plan att bygga sin kyrka på Petrus.

Ordets liturgi

Ordets liturgi inleds. Den första läsningen, som framförs på spanska, är ett avsnitt ur Apostlagärningarna (Apg 4:8-12) där Petrus förkunnar att Kristus är "stenen som föraktades" av husbyggarna. Responsorialpsalmen (Ps 117 [118]), på italienska, tar upp temat med stenen som blev en hörnsten, medan den andra läsningen, framförd på engelska, hämtad från Petrus första brev (1 Petr 5:1-5. 10-11), belyser sambandet mellan Petrus, Roms kyrka och hans efterträdares ämbete. Evangeliet, en sida ur Johannesevangeliet som läses på latin och grekiska (Joh 21:15-19), handlar om Jesu trefaldiga uppmaning till Petrus att vara herde för hans lamm och får och är en av de texter som traditionellt ligger till grund för den speciella och personliga uppgift som Petrus tilldelades i gruppen av de tolv apostlarna.

Påförandet av de petrinska biskopsinsignierna

Efter evangeliets förkunnelse närmar sig tre kardinaler av de tre ordnarna (diakoner, presbyterer och biskopar) och från olika världsdelar Leo XIV: Den förste sätter på honom palliet, den andre ber med en särskild bön om Herrens närvaro och bistånd över påven, den tredje läser också en bön, där han vänder sig till Kristus, ”våra själars herde och biskop”, som byggde kyrkan på Petrus klippa och av Petrus själv erkändes som ”den levande Gudens Son”, så att det är han som ger den nye påven fiskarringen. Detta ögonblick avslutas med en bön till den Helige Ande att berika den nye påven med styrka och ödmjukhet för att bevara Kristi lärjungar i gemenskapens enhet, varefter påven välsignar församlingen med evangelieboken, medan han på grekiska utbrister:"Ad multos annos!

Lydnadslöfte

Därefter följer den symboliska lydnadsriten, där tolv representanter från alla olika kategorier av Guds folk, från hela världen, lovar att lyda påven. Firandet fortsätter med påvens predikan. Därefter sjungs trosbekännelsen, följd av fem förböner på portugisiska, franska, arabiska, polska och kinesiska. Böner för den universella kyrkan, för påven i början av hans ämbete, för dem som innehar myndighetspositioner, för alla som lider eller är i nöd och för alla församlade.

Eukaristins liturgi

Medan offertoriepsalmen ”Tu es pastor ovium” sjungs, inleds bönen över offergåvorna av bröd och vin med en bön om att frälsningens frukter genom kyrkans missionsarbete skall spridas till hela världen. Leo XIV uttalar därefter canone romano, den eukaristiska bönen, varefter kommunionen äger rum. I slutet ber påven att Gud må bekräfta kyrkan i enhet och kärlek och bevilja att han själv må bli frälst och beskyddad, tillsammans med den hjord som anförtrotts hans vård. 

Avslutning

Innan firandet avslutas håller påven ett kort tal. Efter att man sjunger Regina Caeli ger han den högtidliga välsignelsen, präglad av bibliska bilder av vinstocken och vingården som tillämpas på Kyrkan. Han ber att Herren må ”se till” och "skydda" den vinstock han har planterat, och ber att hans frälsande ansikte må ”lysa” över alla.