Makrickas och Franciskus: Med honom r?rde vi vid Guds n?rhet och barmh?rtighet
Alessandro Di Bussolo - Vatikanstaten
I tolv år har hela kyrkan på olika sätt, genom påven Franciskus ”betydelsefulla gester”, ”hans kloka ord och hans strålande leende, kunnat uppleva Guds närhet, ömhet och barmhärtighet”. Och ”den oändliga ström av människor” som under en månad ha besökt basilikan Santa Maria Maggiore för att ”uttrycka tacksamhet” för allt som Franciskus givit oss, och som ber vid hans grav, gör det ”för hans gester, för hans ord, för hans leende”. Men framför allt för att hans liv alltid var förenat ”med Jesu liv: som en gren förenad med vinstocken”. Det sade kardinal Roland Makrickas, ärkepräst i den påvliga Mariakyrkan, i sin predikan vid minnesmässan för påven Franciskus, som hölls vid det påvliga altaret, precis en månad efter hans bortgång.
Själen i Faderns hus och kroppen i Marias
Kardinalen - som stod några meter från påven Bergoglios grav som ligger i basilikans sidoskepp, mellan Paulinska kapellet och Sforzakapellet - underströk hur vackert det är att hans själ, efter ett långt liv ”som helt och hållet tillbringats i Guds folks tjänst, som präst, jesuit, biskop och påve”, idag är ”i Faderns hus och hans kropp i Marias”. Och till minne av Franciskus, inför tusentals troende, läste han på nytt det evangelium som föreslås i dagens liturgi (den 21 maj), där Jesus använder bilden av vinstocken och grenarna för att tala till lärjungarna om deras relation till honom.
Bön för Franciskus och för Leo XIV
Makrickas avslutade med uppmaningen att be ”om evigt ljus för påven Franciskus, evangeliets ödmjuke, vise och trogne tjänare, och för den nye påven Leo XIV, så att denne ska framhärda i det petrinska ämbetet”.
