P?ven reformerar "nuntiernas skola" - f?r att m?ta dagens utmaningar
Salvatore Cernuzio - Vatikanstaten
En ”fullständig” och ”adekvat” utbildning för att utföra det diplomatiska uppdraget i de olika nationerna, för att möta utmaningarna i en värld i ständig förändring, särskilt inom det teknologiska området, för att prästämbetet inte ska misslyckas med att vara nära, lyssna, vittna och föra dialog inför tjänsten i nuntiaturerna. Med skrivelsen med titeln , undertecknad den 25 mars men publicerad den 15 april, uppdaterar påven Franciskus utbildningen för studenterna vid den påvliga diplomatakademien, Pontificia ecclesiastica academia, där Heliga stolens diplomater utbildas - även känd som ”nuntiernas skola” - som i över 300 år ”har utbildat generationer av präster som har ställt sin kallelse till tjänst för det petrinska ämbetet genom att arbeta vid de påvliga beskickningarna och statssekretariatet”.
Det är just för akademins studenter, er än för institutionen själv, som påvens reform är utformad, vilken genom små förändringar och åtgärder är avsedd att stärka utövandet av ”prästerskapets gåva” för dem som är kallade till den ”ständiga tjänsten att föra påvens närhet till folk och kyrkor”. Målet, understryker en kommuniké från Heliga stolen, ”är att ge studenterna - unga präster från stift runt om i världen - en fullständig och adekvat förberedelse för det diplomatiska uppdrag” som anförtros dem.
Institut för högre utbildning
”Den utbildningsplan som presenteras för de framtida påvliga representanterna kombinerar teoretiska färdigheter med en arbetsmetod och livsstil som kan garantera en djupgående förståelse för den komplexa dynamiken i internationella relationer”, förklarar Heliga stolen. Och bland de viktigaste nyheterna i skrivelsen, framhålls inrättandet av akademin som ett institut ad instar Facultatis för studier av diplomatiska vetenskaper. Med andra ord klargör man, att den påvliga diplomatakademin ska ”utformas som ett institut för högre akademisk utbildning inom området diplomatiska vetenskaper”. Detta beslut ”är en del av en bredare vision om att uppdatera och kvalificera de diplomatiska studierna i enlighet med de internationella parametrarna för högre utbildning”.
I och med denna reform kommer akademin ”att utfärda akademiska examina på 'andra och tredje nivån' i diplomatiska vetenskaper”. Den kommer också att erbjuda en utbildningsplan som omfattar juridiska, historiska, politiska, ekonomiska och språkliga färdigheter och som vilar på en solid vetenskaplig grund.
Kyrkliga discipliner och evangelisation
Mer detaljerat, förklarar det påvliga dokumentet, kommer man att se till att ”undervisningsprogrammen har en nära koppling till de kyrkliga disciplinerna, romerska kurians arbetsmetoder, lokala kyrkors behov och mer allmänt till evangeliseringen, kyrkans verksamhet och dess förhållande till kulturen och det mänskliga samhället”. Enligt påven Franciskus är detta i själva verket i lika hög grad ett ”konstituerande element i den apostoliska stolens diplomatiska verksamhet och dess förmåga att arbeta, medla, övervinna hinder och därmed utveckla konkreta vägar för dialog och förhandling för att garantera fred, religionsfrihet för alla troende och ordning mellan nationerna”.
Påvens ”vaksamma och klarsynta” öga
Redan i februari 2020 gjorde påven Franciskus en insats för denna akademis utbildningsprocess genom att i fastställa att det i studenternas läroplan skulle ingå ”ett år som helt ägnas åt missionstjänst” i kyrkorna i Asien, Afrika och Latinamerika. Ett slags ”lärlingsskap” för att bredda kunskapen om de olika kyrkliga realiteterna i världen och motverka karriärism. På samma sätt inleder nu Jorge Mario Bergoglio genom skrivelsen i själva verket en ny tid för dem som, som man läser, håller ”Petrus efterträdares vaksamma och klarsynta öga på kyrkan och världen” även i tider då det verkar som om ”ondskans skuggor har präglat varje handling av förvirring och misstro”.
Påvliga diplomater ”utför en pastoral gärning som framhäver deras prästerliga anda, mänskliga kvaliteter och yrkesskicklighet”, påpekar påven. Vid sidan av denna verksamhet ingår ”representation vid offentliga myndigheter” som ”kräver respekt för de folkrättsliga regler som ligger till grund för nationsgemenskapens liv”. Och ”våra dagar visar hur denna tjänst inte längre är begränsad till de länder där förkunnelsen om frälsning har förankrat kyrkans närvaro”, utan också utförs ”i de territorier där det är en framväxande gemenskap” eller ”i internationella forum” där Petri stol ”uppmärksammar debatterna, utvärderar deras innehåll” och ”erbjuder en läsning av de stora teman som berör den mänskliga familjens nutid och framtid”.
En alltmer synodal kyrka
Därför är det inte bara en fråga om att tillhandahålla ”en akademisk och vetenskaplig utbildning med hög kvalifikationsnivå”, utan också om att ”se till att det blir en kyrklig handling, kallad till den nödvändiga konfrontationen med verkligheten i vår värld, särskilt i en tid som vår som präglas av snabba, ständiga och iögonfallande förändringar inom vetenskap och teknik”.
Därför räcker det inte längre med ”teoretisk kunskap”, utan det krävs snarare ”en arbetsmetod och en livsstil”, som gör det möjligt för dem att fullt ut förstå dynamiken i internationella relationer och att ”uppskatta tolkningen av de mål och svårigheter som en alltmer synodal kyrka måste möta”.
