杏MAP导航

Deborah Castellano Lubov – Vatikanstaten

Det första påvliga besöket på Arabiska halvön och i Irak; hans nära vänskap med rabbinen Abraham Skorka i Argentina och storimamen i Al-Azhar, Ahmed Al-Tayyeb; många besök i synagogor; fördömanden av förintelsen och antisemitism; gemensamma uttalanden med interreligiösa ledare om fred, harmoni och motstånd mot religiös extremism. Detta är bara några exempel som kommer upp när man tänker på de oförglömliga ögonblicken av interreligiös vänskap och dialog under, och även flera decennier innan, påven Franciskus pontifikat.

Under sitt besök i Förenade Arabemiraten i februari 2019, som var det första påvebesöket någonsin på den arabiska halvön, gav påven Franciskus en bild av kyrkan som strävar efter att bygga broar och fördjupa relationerna med andra religioner.

Det är påfallande att ””, även känt som Abu Dhabi-deklarationen, som undertecknades av påven Franciskus och den högsta auktoriteten bland sunnimuslimer, storimamen i Al-Azhar, Ahmed Al-Tayyeb, vid detta interreligiösa möte kom att inleda en ny era i relationerna mellan katoliker och muslimer. Deklarationen utformades bland annat som ”en vädjan till varje uppriktigt samvete som förkastar beklagligt våld och blind extremism; en vädjan till dem som värnar om de värden av tolerans och broderskap som främjas och uppmuntras av religioner”.

Därefter skrev påven en encyklika med fokus på temat broderskap, , och tillägnade den Sheikh Al-Tayyeb. I början av texten påminner påven om att han under förberedelserna av sin encyklika om miljön från 2015 ”hade en inspirationskälla i min bror Bartholomeus, den ortodoxe patriarken, som med kraft har talat om vårt behov av att ta hand om skapelsen”. ”I detta fall”, fortsätter han, ”har jag känt mig särskilt uppmuntrad av storimamen Ahmad Al-Tayyeb, som jag träffade i Abu Dhabi, där vi tillkännagav att ’Gud har skapat alla människor lika i rättigheter, skyldigheter och värdighet, och har kallat dem att leva tillsammans som bröder och systrar'”. Vad gällde detta betonade påven: ”Det var inte bara en diplomatisk gest, utan en reflektion som föddes ur dialog och ett gemensamt engagemang”.

Dessutom skulle påven Franciskus bli den förste påven att besöka Irak, trots säkerhetsutmaningar och covid-19-pandemin, där han också träffade den högsta företrädaren bland Iraks shiamuslimer, storayatollan Ali al-Sistani. Detta ögonblick skulle komma att lämna ett bestående intryck hos påven, som upprepade gånger uppmanade sina bröder och systrar från andra religioner att, ”som religionerna uppmanar till”, ”investera i spridningen av de högsta moraliska dygderna”.

Han förnyade också sina böner om att kristna och muslimer alltid ska vara ”vittnen om sanning, kärlek och hopp, i en värld som är märkt av många konflikter och därför är i behov av medkänsla och helande”.

Under hela sitt pontifikat deltog påven Franciskus personligen i många interreligiösa toppmöten och interreligiösa möten och tog sig tid vid nästan varje apostoliskt besök att träffa ledare för andra religioner.

Påven, alltid inspirerad av genuin vänskap, respekt och främjande av fred i hela världen, reste till Kazakstan 2022 för den sjunde kongressen för ledare för världsreligioner och traditionella religioner, som hölls i Astana, och som syftade till interreligiös dialog, men särskilt med en önskan att främja fredsansträngningar månader efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Under sitt besök i Bahrain några månader senare förnyade påven tillsammans med andra religiösa ledare sina vädjanden om fred och harmoni mellan religionerna, i synnerhet när han undertecknade Bahraindeklarationen, som främjar interreligiös dialog och fred.

Efter några hälsoproblem och en viss osäkerhet om hans dröm skulle gå i uppfyllelse, reste påven Franciskus i september 2024 till Indonesien, det land som har världens största muslimska befolkning, med över 240 miljoner invånare. Det skulle bli den första etappen av hans intensiva apostoliska resa genom fyra länder, innan han fortsatte till Papua Nya Guinea, Östtimor och Singapore. Påven Franciskus hade under flera år varit fast besluten att besöka den till största delen muslimska nationen, som är stolt över sin mångfald och fredliga samlevnad, vilket är en av grundprinciperna i ”Pancasila”.

Vid Istiqlal-moskén i Jakarta, världens största, undertecknade påven och storimamen Nasaruddin Umar den gemensamma deklarationen från Istiqlal 2024 om främjande av religionsharmoni för mänsklighetens skull, som uppmanar till samarbete mellan religiösa ledare för att reagera på två ”allvarliga kriser” som de menade att ”världen tydligt står inför”, nämligen avhumanisering och klimatförändringar.

Påvens betydande stunder med andra religioner lever kvar i våra minnen. Gripande bilder förevigades av påvens möten med buddhister, särskilt under hans besök i Thailand, Sri Lanka och Mongoliet, som historiskt sett har varit en buddhistisk nation.

Värt att notera var också hans närhet till sina judiska bröder och systrar, vilket tydliggjordes av hans långvariga vänskap med flera judiska vänner som går tillbaka till hans tid som ärkebiskop i Buenos Aires.

”Jag har upplevt din gåva av vänskap och visdom, som jag tackar Herren för”, sade påven till sin nära vän rabbi Abraham Skorka, rabbi emeritus vid Latin American Rabbinical Seminary i Buenos Aires, år 2023. De båda brukade delta i ett radioprogram i Buenos Aires och skrev en bok tillsammans, ”Sobre el cielo y la tierra”.

Påve Franciskus besökte synagogor i Rom, New York och på andra håll och uttryckte ofta sin närhet till sina judiska bröder och systrar och fördömde kategoriskt och ofta antisemitism. Han konstaterade också, i sina föregångares fotspår, de fasor som det judiska folket har utsatts för och fördömde Förintelsen.

Påven Franciskus besök i Polen i samband med Världsungdomsdagen 2016 gav honom möjlighet att under tystnad be vid dödslägret Auschwitz för alla de oskyldiga liv som togs där.

Under sitt besök i det Heliga landet 2014 träffade påven Israels två chefsrabbiner, besökte Yad Vashem-monumentet i Jerusalem och besökte även Jerusalems stormufti.

Efter händelserna den 7 oktober 2023 var påven fast besluten att tillsammans med religiösa ledare arbeta för fred i det Heliga landet, en strävan som han sedan början av sitt pontifikat värnade om.

Även om påvens vänskap med personer av andra religioner kanske inte har kunnat flytta berg över en natt, så visste han innerst inne att böner tillsammans som bröder och systrar sår frön för fred och godhet, eftersom ”ingenting är omöjligt för Gud”.