杏MAP导航

Vatican News

Vid sitt sista offentliga framträdande upprepade påven Franciskus det som hade blivit en slogan under hans pontifikat om fred. Alla visste att man kunde förvänta sig den i slutet av hans audienser, men den förlorade aldrig sin styrka.

Under påskens Urbi et Orbi-välsignelse, dagen innan han dog, var påvens ord ett eko av de otaliga vädjanden som han hade gjort genom åren, där han uppmanade världens ledare att lägga ner vapnen och gå över till dialog.

Trots att han kämpade och hade bett någon att läsa upp hans budskap å hans vägnar, gav hans röst, om än svag, genklang över Petersplatsen och på skärmar över hela världen.

Från de första dagarna av sitt 12 år långa pontifikat gick påven Franciskus i spetsen för den universella katolska rörelsen för fredsfrämjande. Genom ord, handling och gärningar visade han sin orubbliga tro på försoningens kraft, dialogens betydelse och vikten av att få ett slut på våld i alla dess former.

Ord och handling

Påve Franciskus, som kallats ”periferins påve”, tog sig alltid tid att minnas dem som drabbats av konflikter. Samtidigt som han bad för fred i de områden som får mest uppmärksamhet i media, underlät han aldrig att rikta sina böner till några av de områden som drabbats hårdast, men som ändå är mest bortglömda av världen.

En av hans mest symboliska gester, och ett särskilt slående ögonblick under hans pontifikat, var i april 2019 när han knäböjde för att kyssa fötterna på Sydsudans ledare i spetsen för ett land som kämpar med ett fruktansvärt inbördeskrig. När han hälsade på president Salva Kiir och hans rival Riek Machar i Vatikanen kysste påven i sin ödmjukhet deras fötter och uppmanade ledarna att lägga ner sina vapen och gå fredens väg.

Hans personliga vädjan blev diplomatisk när han fyra år senare, i februari 2023, reste till Sydsudan. Tillsammans med ärkebiskopen av Canterbury och ordföranden för Skotska kyrkan talade han varmt till tusentals troende som hade drabbats och fortsatte att drabbas av krigets brutala konsekvenser.

När han sedan talade till landets myndigheter, civilsamhället och diplomatkåren i presidentpalatset i Juba, varnade han dem: ”Framtida generationer kommer antingen att vörda era namn eller utplåna deras minne, baserat på vad ni nu gör”.

Hans fredsrop handlade också om arvet från tidigare krig, de ärr som orsakats av de våldsamma övergrepp som begåtts mellan nationer och folk, och om att se till att vissa misstag aldrig upprepas. Under sitt besök i Hiroshima och Nagasaki i november 2019 höll påven Franciskus en kraftfull appell mot kärnvapen.

Han stod vid Atomic Bomb Hypocentre Park i Nagasaki, på samma plats där atombomber hade orsakat en förödelse utan motstycke, och fördömde den förödelse som orsakas av dessa vapen och alla som innehar dem, och förklarade: ”Användningen av atomenergi för krigsändamål är omoralisk, precis som innehavet av kärnvapen är omoraliskt.”

Påven Franciskus försökte konsekvent ta itu med orsakerna till förstörelsen och uppmanade makthavarna att ta sitt ansvar. Hans förespråkande av kärnvapennedrustning var en viktig del i detta.

Så ofta fördömde påven Franciskus vapenhandeln och fördömde upprepade gånger dem som tjänar på krig. I sitt tal till USA:s kongress den 24 september 2015 ställde han en hemsökande fråga: ”Varför säljs dödliga vapen till dem som planerar att tillfoga individer och samhällen outsägligt lidande? Tyvärr är svaret, som vi alla vet, att det helt enkelt handlar om pengar: pengar som är dränkta i blod, ofta oskyldigt blod.”

Han beskrev det som ”galenskap” att investera pengar i vapen och fördömde den skuld som är kopplad till den ”svarta marknaden” för vapen. När världen gick in i 2025 förblev hans budskap lika angeläget som någonsin: ”Sluta kolonisera människor med vapen!”

Pilgrimsfärder för fred

Precis som Sydsudan var många fler av påven Franciskus apostoliska resor tillägnade fred. I mars 2021 skrev han historia som den förste påven att resa till Irak. Där förde han ett budskap om enighet och hopp till en nation som förstörts av åratal av konflikt.

I synnerhet hans möte med den storayatollan Ali al-Sistani i Najaf då han underströk kraften i interreligiös dialog och ömsesidig respekt, och ledde till påven Franciskus uttalande att ”Fred kräver inte vinnare eller förlorare, utan bröder och systrar som, trots missförstånd och tidigare sår, väljer dialogens väg.”

Senast i september 2024 besökte påven Franciskus Östtimor, en ung nation som kämpat länge och hårt för sin självständighet. Hans närvaro var ett starkt tecken på närhet till den mest katolska nationen i världen, som kämpat så länge för frihet och fortfarande läker från sitt förflutna.

När han firade mässan i Tasitolu för 600 000 människor påminde påven de närvarande om att ”ni har hållit fast vid hoppet även i svåra tider, och tack vare ert folks karaktär och er tro har ni vänt sorg till glädje”.

Diplomatiska appeller och uppmaningar till eldupphör

Utöver sina resor har påven Franciskus använt sin röst för att ingripa i globala konflikter och outtröttligt vädjat om vapenvila och förhandlingar. I maj 2014 träffade han Israels president Shimon Peres och Palestinas president Mahmoud Abbas i Vatikanen för ett bönemöte, som ett uttryck för hans tro på att bön och dialog kan bana väg för fred.

Sedan dess har våldet fortsatt att eskalera i Mellanöstern, och i oktober 2024 vädjade påven Franciskus i en passionerad appell om eldupphör i Gaza, frisläppande av israelisk gisslan och humanitärt tillträde till behövande i hela regionen.

Samma månad, efter ett år av israelisk offensiv i Gaza, presenterade Israels premiärminister Ehud Olmert och den tidigare palestinske utrikesministern Nasser Al-Kidwa påven Franciskus sitt fredsförslag för det krig som förödde deras nationer.

En fredsmäklares orubbliga röst

Påvens närhet till dem som lider och hans engagemang för att få ett slut på det globala våldet var alltid en prioritet. Även i stunder av personliga svårigheter förblev påven Franciskus engagerad i fredsfrågor.

Under sina sista veckor, då han vårdades på sjukhus för dubbelsidig lunginflammation, tog sig påven tid till videosamtal med församlingen Heliga familjen i Gaza, som han har haft nära kontakt med under hela den israeliska offensiven.

Under detta heliga år tillägnat hoppet är påven Franciskus budskap, närhet och omsorg om freden ett arv som kommer att fortsätta att ge eko i kyrkans och mänsklighetens framtid, och vi ska komma ihåg att hans budskap inte bara var ett rop på frånvaro av krig, utan på närvaro av rättvisa, dialog och broderskap - på en värld som är till för alla och inte bara för några, och där de som har mer aldrig någonsin glömmer de som har mindre.