Korsv?gsandakten 2025 - hela texten
Korsvägsandakten 2025 - Colosseum 18 april
Adoramus te
?. I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
?. Amen.
Inledning
Vägen till Golgata går genom vår vardags gator. Vi, Herre, går vanligtvis i motsatt riktning till dig. Men så händer det att vi möter ditt ansikte, din blick. Vi går som vanligt och Du kommer emot oss. Dina ögon läser våra hjärtan. Då tvekar vi, att fortsätta som om ingenting hade hänt. Vi kan vända oss om, se dig, och följa dig. Vi kan följa i dina fotspår, och inse att det var bra att vi bytte riktning.
Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« (Mark 10:21)
Jesus är ditt namn som betyder ”Gud räddar” – det gör Gud verkligen i dig. Abrahams Gud som kallar, Isaks Gud som ger, Jakobs Gud som välsignar, Israels Gud som befriar: i din blick, Herre, finns uppenbarelsen när du passerar genom Jerusalem. I dina steg ut ur staden finns vår utvandring till ett nytt land. Du kom för att förändra världen: för oss innebär det att ändra riktning, att se det goda i din efterföljd, att låta minnet av din blick verka i våra hjärtan.
Korsvägsandakten är för dem som rör sig. Den avbryter vår vanliga rutin, och hjälper oss gå från trötthet mot glädje. Det är sant att Jesu väg kräver uppoffring: i denna värld som beräknar allt har det villkorslösa ett högt pris. Men i gåvan blomstrar allt igen: en splittrad stad som slits av konflikter, rör sig mot försoning; en förtorkad tro återupptäcker fruktbarheten i Guds löften; och ett hjärta av sten kan förvandlas till ett brinnande hjärta. Det enda som krävs är att man hörsammar inbjudan: ”Kom! Följ mig!”. Och att man litar på Kärlekens blick.
Första stationen - Jesus döms till döden
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
Vi tillber dig Herre Jesus Kristus och vi prisar dig
Ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen
”Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna och folket och sade: »Ni har fört hit den här mannen och anklagat honom för att uppvigla folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men kan inte finna honom skyldig till något av det som ni anklagar honom för. Det kan inte Herodes heller, och därför har han skickat tillbaka honom till oss. Han har inte gjort något som förtjänar döden. Jag skall ge honom en läxa, sedan släpper jag honom.«” (Luk 23:13-16)
Det var inte så det gick till. Pilatus befriade dig inte. Men det hade kunnat gå annorlunda. Det är vår frihets drama. Det som du, Herre, respekterar i oss. Du litade på Herodes, Pilatus, på vänner och fiender. Du är oåterkallelig i det förtroende med vilket du anförtror dig själv till oss. Friheten kan leda till underverk: att de orättvist anklagade släpps, att vi omvärderar komplexa situationer, och motverkar dödsdomar. Till och med Herodes kunde ha följt den heliga rastlöshet som drog honom mot dig: det valde han inte att göra, inte ens när han till slut var i din närvaro. Pilatus kunde ha befriat dig: han hade redan frikänt dig. Men han gjorde det inte. Jesus, vi har många gånger valt korsets väg. Vi erkänner det: som fångar i de roller som vi inte har velat ta oss ur, oroliga för vad det kostar att ändra riktning. Du står fortfarande, tyst, framför oss: i varje syster och bror som möts med fördomar och dubbelmoral. Religiösa argument återkommer, juridiska spetsigheter, det skenbart sunda förnuftet som inte lägger sig i andras öde: tusen skäl lockar oss till att välja Herodes, de skriftlärdas, Pilatus och folkmassans sida. Men det behöver inte vara så. Du, Jesus, tvår inte dina händer. Du fortsätter att älska, i tysthet. Du har gjort ditt val, och nu är det vår tur.
Vi ber tillsammans:
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
När en dömd person står framför mig.
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
När min visshet är fördomsfull.
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
När min stelhet styr mig.
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
När det goda i hemlighet lockar mig.
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
När jag skulle vilja vara modig, men är rädd.
?. Öppna mitt hjärta, Jesus.
Fader Vår:
Pater noster, qui es in cælis:
sanctificétur nomen tuum;
advéniat regnum tuum;
fiat volúntas tua, sicut in cælo, et in terra.
Panem nostrum cotidiánum da nobis hódie;
et dimítte nobis débita nostra,
sicut et nos dimíttimus debitóribus nostris;
et ne nos indúcas in tentatiónem;
sed líbera nos a malo. Amen.
Stabat Mater dolorosa, iuxta crucem lacrimosa, dum pendebat Filius.
Modern stod med krossat hjärta vid det kors, där gränslös smärta, Sonen led för syndig värld.
Andra stationen - Jesus tar korset på sina axlar
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
”Medan folket häpnade över allt som han gjorde sade han till lärjungarna: »Lyssna noga på vad jag nu säger till er: Människosonen skall överlämnas i människors händer.« Men de förstod inte vad han menade, det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde.” (Luk 9:43-45)
I månader, kanske i åratal, hade denna börda vilat på dina axlar, Jesus. När du talade om det lyssnade ingen: du mötte oövervinneligt motstånd. Du bad inte om det, men du kände hur korset kom emot dig, allt tydligare. Du tog emot det, för förutom tyngden, kände du ansvaret. Din korsväg, Jesus, är inte bara en uppförsbacke. På den böjer du dig ner mot de du älskar, mot den värld som Gud älskar. Det är svaret, du tar ansvar. Det kostar, precis som de sannaste banden, de vackraste kärleksrelationerna. Korsets tyngd vittnar om din Ande -”Livgivaren”. Vem vet varför vi är rädda att be om detta. I själva verket är det vi som är andfådda, i våra försök att undvika ansvar. Det skulle räcka med att inte fly, och bara stanna kvar: bland dem du har gett oss, i de sammanhang där du har placerat oss. Genom att binda oss till dem inser vi att det bara är så som vi slutar vara fångar i oss själva. Själviskheten väger tyngre än korset. Likgiltighet väger tyngre än generositet. Profeten Jesaja sa: ”Unga kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.” (Jes 40:30-31).
Vi ber tillsammans:
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Om vi självupptaget jäktar.
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Om vi inte orkar bry oss om andra.
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Om vi söker ursäkter för att slippa ansvar.
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Om vi har talanger och färdigheter att dela med oss av.
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Om våra hjärtan fortfarande reagerar på orättvisor.
?. Befria oss från orkeslöshet, Herre.
Pater noster
Cuius animam gementem, contristatam et dolentem, pertransivit gladius.
Stabat Mater: Gruvlig ångest henne brände, och hon modershjärtat kände genomborrat av ett svärd.
Tredje stationen - Jesus faller för första gången
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
Vi tillber dig Herre Jesus Kristus och vi prisar dig
Ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen
”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. Men för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare vid domen än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket.” (Luk 10:13-15)
Det var som att nudda botten och du använde hårda ord Jesus, för de platser du älskade. Ditt ords frö tycktes falla i tomrum, liksom var och en av dina befriande gester. Varje profet kände hur de föll i misslyckandets tomrum, för att sen fortsätta framåt på Guds vägar. Ditt liv, Jesus, är en liknelse: du faller aldrig förgäves till marken. Även den första gången gav besvikelsen snart efter för glädjen hos de, som du hade sänt: de återvände till dig från sina uppdrag och berättade om tecknen på Guds rike. Då jublade du med stor smittsam glädje. Du välsignar Fadern, som döljer sina planer för de lärda för att avslöja dem för de små. Korsets väg är plöjd djupt ner i jorden: de med makt drar sig undan den, de vill röra vid himlen. Men himlen är här, nedsänkt, man möter den när man faller till marken. Babels byggare, säger att man inte kan gå fel och att den som faller är förlorad. Det är helvetets byggarbetsplats. Guds plan, å andra sidan, krossar och dödar inte, och kastar inte bort. Den är ödmjuk och trogen jorden. Din väg, Jesus, är Saligprisningarnas väg. Den krossar inte, utan odlar, reparerar, och förvaltar.
Vi ber tillsammans:
?. Tillkomme ditt rike.
För dem som känner att de har misslyckats.
?. Tillkomme ditt rike.
För att utmana en ond plan.
?. Tillkomme ditt rike.
För att återställa styrkan hos dem som har fallit.
?. Tillkomme ditt rike.
I konkurrensen hos dem som vill vara först.
?. Tillkomme ditt rike.
För dem som känner att deras resa är över.
?. Tillkomme ditt rike.
Pater noster
O quam tristis et afflicta, fuit illa benedicta, mater Unigeniti!
Stabat Mater: Huru sorgsen, hur bedrövad, övergiven, tröst berövad, var Guds moder i sin nöd!
Fjärde stationen - Jesus möter sin Moder
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. Man sade till honom: »Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.« Men han svarade: »Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.«” (Luk 8:19-21)
Din mor är där, på korsets väg. Hon var din första lärjunge. Med sin känsliga beslutsamhet, med sin intelligens som skyddar och i hjärtat begrundar, är din mor där. Från det ögonblick då hon sa ja till att ta dig till sitt bröst vände hon sig helt till dig. Hon vände sina vägar efter dina. Det var inte ett uppoffrande, utan en ständig upptäckt, hela vägen till Golgata: att följa dig är att låta dig gå din väg; att ta emot dig är att göra plats för din nyhet. Varje mamma vet detta: ett barn överraskar. Älskade son, du inser att din mor och dina bröder och systrar, är de som lyssnar och låter sig förändras. De talar inte, utan agerar. I Gud är ord, handling, och löften en verklighet: på korsets väg, Moder, är du bland de få som minns detta. Nu är det Sonen som behöver dig: han känner att du inte förtvivlar. Han känner att du fortfarande bär Ordet inom dig. Vi kan också följa dig, Jesus, framburna av de som har följt dig. Även vi kommer till världen genom din mors tro och av oräkneliga trosvittnen som skapar liv där allt talar om döden. I Galileen, var det de som ville se dig. Nu, när du går uppför Golgata, söker du själv blicken hos dem som lyssnar och handlar. Outsägbar förståelse. Oupplösliga band.
Vi ber tillsammans:
?. Här är min mor.
Maria lyssnar och talar.
?. Här är min mor.
Maria frågar och tänker.
?. Här är min mor.
Maria ger sig av målmedvetet.
?. Här är min mor.
Maria gläds och tröstar.
?. Här är min mor.
Maria välkomnar och tar hand om.
?. Här är min mor.
Maria tar risker och skyddar.
?. Här är min mor.
Maria är inte rädd för åsikter.
?. Här är min mor.
Maria väntar och stannar kvar.
?. Här är min mor.
Maria leder och följer med.
?. Här är min mor.
Maria ger inte efter för döden.
?. Här är min mor.
Pater noster
Quæ mærebat et dolebat pia Mater, dum videbat Nati poenas incliti.
Stabat Mater: Vem kan fatta vad hon lidit, huru hennes hjärta svidit under Sonens bittra död?
Femte stationen - Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“När de förde bort honom hejdade de en man från Kyrene som hette Simon och som var på väg in från landet och lät honom ta korset på sig och bära det efter Jesus.” (Luk 23:26)
Han erbjöd sig inte att hjälpa, de stoppade honom. Simon var på väg hem från arbetet och de satte en dödsdömd mans kors på hans axlar. Han må ha varit stark, men hans riktning var en annan, hans agenda var en annan. Man kan stöta på Gud på det sättet. Vem vet varför det namnet - Simon av Kyrene - blev oförglömligt bland dina lärjungar, Jesus. På vägen till korset var de inte där, inte vi heller, men Simon var där.
Det är sant än i dag. När en del offrar hela sig själva kan andra vara någon annanstans, till och med på flykt, och ändå bli indragna. Jesus vi tror att Simons namn lever kvar för att den oväntade händelsen förändrade honom för alltid. Han kunde inte sluta att tänka på dig. Han blev en del av din kropp, ett första vittne till att du var annorlunda alla andra dödsdömda. Simon av Kyrene fann sig bära ditt kors utan att ha bett om det, precis som det ok du en gång hade talat om: ”Mitt ok är ljuvt, min börda är lätt” (Matt 11:30).
Även djur fungerar bättre om de rör sig framåt tillsammans. Jesus, du älskar att involvera oss i ditt arbete, att bearbeta jorden så att den kan bära skörd på nytt. Vi behöver denna överraskande lätthet. Vi behöver att någon ibland stoppar oss och lägger en del av verkligheten på våra axlar – något som helt enkelt måste bäras. Man kan arbeta hela dagen lång, men utan dig är det lönlöst. Om inte Herren bygger huset är byggarnas möda förgäves. (jfr Ps 127). På korsets väg byggdes det nya Jerusalem. Och vi, liksom Simon av Kyrene, ändrar vår plan och arbetar med dig.
Vi ber tillsammans:
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När vi går vår väg, utan att se någon i ansiktet.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När nyheterna inte berör oss.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När människor blir siffror.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När det aldrig finns tid att lyssna.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När vi har bråttom att bestämma oss.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
När ändringar i schemat inte är tillåtna.
?. Stoppa vår hetsjakt, Herre.
Pater noster
Quis est homo qui non fleret, Matrem Christi si videret, in tanto supplicio?
Stabat Mater: Kan du stå vid hennes sida utan att med henne lida under folkets spe och hån?
Sjätte stationen - Veronika torkar Jesu ansikte med svettduken
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” (Luk 9:29-31)
”»Sök Herren«, manar mitt hjärta.
Dig, o Herre, söker jag.
Dölj inte ditt ansikte för mig.”
”Psaltaren 27)
I ditt ansikte, Jesus, ser vi ditt hjärta. Vi ser ditt beslut i dina ögon – det ger dig ett uttryck av full uppmärksamhet. Du lägger märke till Veronica, precis som du gör med mig. Jag söker ditt ansikte, som berättar om beslutet att älska oss till sista andetaget: och även bortom, för stark som döden är kärleken (jfr Ct 8:6). Det som förändrar våra hjärtan är ditt ansikte, som jag skulle vilja begrunda och minnas. Du överlämnar dig till oss, dag efter dag. I varje ansikte, det levande minnet av din inkarnation. Varje gång vi vänder oss till den minsta, uppmärksammar vi dig och du stannar hos oss. Så lyser du upp våra hjärtan och ansiktsuttryck. Istället för att förkasta kan vi nu välkomna. På vägen till korset kan vårt ansikte, liksom ditt, äntligen bli strålande och sprida välsignelse. Du har inpräntat minnet av det i våra hjärtan, en föraning om din återkomst. Du kommer att känna igen oss vid första anblicken, en efter en. Då kanske vi kommer att likna dig. Och vi skall stå ansikte mot ansikte, i en dialog utan slut, aldrig tröttna på närheten i Guds familj.
Vi ber tillsammans:
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Om vårt ansikte är uttryckslöst.
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Om vårt hjärta är likgitigt.
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Om våra gester splittrar.
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Om våra val skadar.
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Om våra planer utesluter.
?. Låt oss minnas dig, Jesus.
Pater noster
Quis non posset contristari, Christi Matrem contemplari, dolentem cum Filio?
Stabat Mater: Kan du tårlös se den smärta, vilken sargar moderns hjärta, lidande med älskad Son?
Sjunde stationen - Jesus faller för andra gången
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
”Fariséerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat.” (Luk 15:2-6)
Att falla och resa sig igen; falla och resa sig igen. Jesus det är så du har lärt oss att bemöta, det mänskliga livets äventyr. Mänskligt därför att det är öppet. Vi tillåter inte maskiner att göra misstag: vi förväntar oss att de ska vara perfekta. Människor, å andra sidan, vacklar, blir distraherade, går vilse. Ändå känner de glädje: glädje över att börja om, glädje över pånyttfödelse. Människor är inte mekaniska, de är handgjorda. Vi är unika, sammanvävda av nåd och ansvar. Jesus, du valde att bli en av oss; du var inte rädd för att snubbla och falla. De som skäms för det, de som skyltar med ofelbarhet, de som döljer sina egna fall och inte förlåter andras förnekar den väg du har valt. Jesus, du är glädjens Herre. Du hittar oss och leder oss hem, som det får som hade gått vilse. Det är omänskligt när nittionio är värda mer än ett. Ändå har vi byggt en värld som fungerar så: en värld byggd på beräkningar och algoritmer, kall logik och obevekliga intressen. Men i ditt hus, Herre råder en annan logik. När vi vänder våra hjärtan till dig, som faller och reser dig igen, ändrar vi kurs och takt. En omvändelse som återställer glädjen och som leder oss hem.
Vi ber tillsammans:
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Vi är barn som ibland gråter.
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Vi är tonåringar som känner oss osäkra.
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Vi är unga som många vuxna föraktar.
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Vi är vuxna som har begått misstag.
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Vi är gamla som fortfarande drömmer.
?. Hjälp oss resa oss, Gud, vår frälsare.
Pater noster
Pro peccatis suæ gentis, vidit Iesum in tormentis, et flagellis subditum.
Stabat Mater: För oss fallna mänskor plågad, smärtans kalk, till brädden rågad hon nu Sonen tömma ser.
Åttonde stationen - Jesus möter Jerusalems kvinnor
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“En stor folkmassa följde med, och kvinnor som sörjde och klagade över honom. Jesus vände sig om och sade till dem: »Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn. Det kommer en tid då man skall säga: Saliga de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har gett di. Då skall man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Dölj oss. Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?«” Luk 23:27-31)
Jesus, du ser kvinnorna likhet med Guds hjärta. Därför såg du kvinnorna i den stora folkmassa som ändrade riktning och följde dig den dagen, och än en gång etablerade du ett särskilt samförstånd med dem. Staden är annorlunda när man bär dess medborgare i sitt moderliv, när man ammar dess barn: när man kort sagt inte bara ser till makt och vinning, utan upplever vad som är viktigast. De gråtande kvinnornas hjärtan berördes av ditt lidande. Det är i hjärtat som händelser får samband och tankar och beslut föds. ”Gråt inte för min skull”. Guds hjärta vibrerar för sitt folk, han skapar en ny stad: ”Gråt över er själva och era barn”. Det finns en sorg, i vilken allt återföds. Men det som behövs är urskiljningens tårar, tårar som man inte behöver skämmas för, tårar som man inte låser in. Vår sårade samexistens, Herre, i denna trasiga värld, behöver uppriktiga tårar, inte ytliga tårar. Annars kommer det som apokalyptikerna förutspådde att besannas: vi skapar ingenting och sedan kollapsar allt. Tron, å andra sidan, flyttar berg. Berg och kullar faller inte över oss, utan en väg öppnar sig i mitten. Det är din väg, Jesus: en väg i uppförsbacke, på vilken apostlarna övergav dig, men på vilken dina lärjungar - kyrkans mödrar - följde dig.
Vi ber tillsammans:
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Du har gett kyrkans historia heliga kvinnor.
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Du har avstått från arrogans och dominans.
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Du har samlat och tröstat mödrar.
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Du anförtrodde kvinnor uppståndelsens budskap.
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Du har inspirerat till nya karismor i kyrkan.
?. Ge oss ett moderligt hjärta, Jesus.
Pater noster
Eia, Mater, fons amoris, me sentire vim doloris fac, ut tecum lugeam.
Stabat Mater: Och hon hör emellan ropen av den grymma pöbelhopen, huru han till Fadern ber.
Nionde stationen - Jesus faller för tredje gången
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
”Och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.« Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?«” (Luk 7:44-49)
Inte bara en eller två gånger, Jesus: du faller fortfarande. Du föll redan som barn, som alla barn. Så förstod och accepterade du vår mänsklighet - vi faller och faller igen. Om synden drar oss undan varandra, leder din syndfria existens dig närmare varje syndare, och förenar dig med deras fall. Och detta leder till omvändelse. Ve de som drar sig undan andra och sig själva. De som lever kluvna mellan borde vara och vad som verkligen är. I din barmhärtighet, Jesus, faller allt hyckleri. Masker, vackra fasader behövs inte längre. Gud ser hjärtat. Han älskar hjärtat. Han värmer hjärtat. Du kyfter mig och sätter mig i vandring igen på stigar som aldrig beträtts – modiga och generösa. Vem är du, Jesus, som förlåter synder? På marken, på korsets väg, frälser du vårt land. Vi inte bara bebor det, vi formas av det. I leran formar du oss fortfarande, som en skicklig krukmakare.
Vi ber tillsammans:
?. Vi är lera i dina händer.
När saker och ting inte verkar kunna förändras, påminn oss:
?. Vi är lera i dina händer.
När det inte finns något slut i sikte på konflikter, påminn oss:
?. Vi är lera i dina händer.
När tekniken lurar oss att tro att vi är allsmäktiga, påminn oss:
?. Vi är lera i dina händer.
När framgångar fjärmar oss från jorden, påminn oss:
?. Vi är lera i dina händer.
När vi bryr oss mer om utseendet än om hjärtat, påminn oss:
?. Vi är lera i dina händer.
Pater noster
Fac ut ardeat cor meum, in amando Christum Deum, ut sibi complaceam.
Stabat Mater: Jesu moder, kärleks källa, då jag ser dig tårar fälla, vill jag gråta ock med dig.
Tionde stationen - Jesus berövas sina kläder
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä och sade: »Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.« Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.” Jobs bok 1:20-22)
Du klär inte av dig, du berövas dina kläder. Skillnaden är tydlig för oss alla, Jesus. Endast han som älskar oss kan se vår nakenhet och göra den till sin. Vi fruktar de som inte känner oss och som bara vet hur man äger. Du är avklädd naken och utsatt, men du förvandlar förödmjukelse till förtrolighet. Du visar dig även för de som skadar dig, du ser på dem som klär av dig som älskade barn som Fadern har gett dig. Här finns mer än Jobs tålamod, mer än hans tro. I dig finns Brudgummen som låter sig beröras och omvänder allt till det goda. Du lämnar oss dina kläder, som reliker av en fulländad kärlek. De är i våra händer, för du har varit med oss. Vi har hållit i dina kläder och nu kastar vi lott om dem, men lottningen gynnar inte en, utan alla. Du känner oss, var och en, och vill rädda var och en av oss, alla. Och om kyrkan i dag framstår som en söndersliten mantel, lär oss då att åter väva vårt broderskap, grundat i din gåva. Vi är din kropp, din odelbara tunika, din brud. Vi är tillsammans. ”En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön.” (jfr Ps 16:6).
Vi ber tillsammans:
?. Ge din kyrka fred och enhet.
Herre Jesus, du som ser dina lärjungar splittrade.
?. Ge din kyrka frid och enhet.
Herre Jesus, som bär såren från vår historia.
?. Ge din kyrka frid och enhet.
Herre Jesus, som vet hur bräcklig vår kärlek är.
?. Ge din kyrka frid och enhet.
Herre Jesus, du som vill att vi ska vara medlemmar i din kropp.
?. Ge din kyrka frid och enhet.
Herre Jesus, som klär oss i barmhärtighetens mantel.
?. Ge din kyrka frid och enhet.
Pater noster
Sancta Mater, istud agas, Crucifixi fige plagas cordi meo valide.
Stabat Mater: Dina kval må mig förtära! Honom älska, honom ära, o Maria, lär du mig.
Elfte stationen - Jesus spikas fast på korset
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: »Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.« De delade upp hans kläder och kastade lott om dem.” Luk 23:32-34)
Ingenting skrämmer oss mer än att inte kunna röra sig. Och du är fastspikad, orörlig. Men du är tillsammans med andra: aldrig ensam, fast besluten att uppenbara dig, till och med på korset, som Gud med oss. Uppenbarelsen är inte orörlig. Jesus, du visar oss att det alltid finns ett val att göra. Detta är den svindlande friheten. Inte ens på korset är du neutraliserad: du bestämmer dig för vem du är där för. Du ger uppmärksamhet åt båda de som korsfästs med dig: du låter den enes förolämpningar passera och välkomnar den andres vädjan. Du uppmärksammar de som korsfäster dig: du känner hjärtat på de som inte vet vad de gör. Du ser upp mot himlen: du skulle vilja att den var klarare, men du bryter igenom mörkrets barriär med förbönens ljus. Du ber: du är mellan motståndarna. Och du för dem till Gud, eftersom ditt kors river ner murar, annullerar skulder, upphäver domar, upprättar försoning. Du är det sanna jubelåret. Omvänd oss till dig, Jesus, du som fastspikad kan allt.
Vi ber tillsammans:
?. Lär oss att älska.
När vi är starka och när vi inte är det.
?. Lär oss att älska.
När vi är fast i lagar eller orättvisa beslut.
?. Lär oss att älska.
När vi motarbetas av de som inte vill uppnå sanning och rättvisa.
?. Lär oss att älska.
När vi frestas att förtvivla.
?. Lär oss att älska.
När vi säger ”det finns inget mer att göra”.
?. Lär oss att älska.
Pater noster
Tui Nati vulnerati, tam dignati pro me pati, poenas mecum divide.
Stabat Mater: Helga moder, lär mig känna Jesu kval, att de må bränna djupt sig in i uti min själ.
Tolfte stationen - Jesus dör på korset
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“Solen förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. Och Jesus ropade med hög röst: »Fader, i dina händer lämnar jag min ande.« När han sagt detta slutade han att andas. Officeren, som såg det som hände, prisade Gud och sade: »Han var verkligen en rättfärdig man.« När folkmassan som samlats där som åskådare hade sett vad som hände, vände de hemåt och slog med händerna mot bröstet. Men alla hans vänner, och bland dem kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltsammans.” (Luk 23:45-49)
Var befinner vi oss på Golgata? Under korset? En bit bort? På säkert avstånd? Eller kanske är vi, som apostlarna, inte längre där. Du andas ut, och detta andetag, det sista och det första, ber bara om att bli mottaget. Herre Jesus, vänd oss mot dig. Låt inte din livgivande andedräkt gå i spillo. Vårt mörker söker ljus. Våra tempel vill vara öppna. Nu är den Helige inte längre bakom slöjan: hans hemlighet är för alla att se. Den uppfattas av soldaten som, när han iakttar din död, ser en ny sorts styrka. Folkmassan som ropade mot dig ser hemligheten: först avlägsen, nu ser de kärleken på nära håll. Till dem som ser dig dö, Herre, ger du tid att återvända med ånger: de slår sig för bröstet, så att hjärtats hårdhet kan splittras. Till oss, Jesus, som fortfarande ser dig på avstånd, låt oss leva i minnet av dig, så att även döden kan finna oss levande, när du kommer.
Vi ber tillsammans:
?. Helige Ande, kom!
Vi har hållit oss på avstånd från Herrens sår.
?. Helige Ande, kom!
Inför vår nästa som faller vänder vi oss bort.
?. Helige Ande, kom!
De barmhärtiga och de fattiga i anden ser ut som förlorare.
?. Helige Ande, kom!
Troende och icke-troende står framför den kostfäste.
?. Helige Ande, kom!
Hela världen längtar efter en ny början.
?. Helige Ande, kom!
Pater noster
Vidit suum dulcem Natum, moriendo desolatum, dum emisit spiritum.
Stabat Mater: Han i smärta har sig vridit, han för mig har döden lidit. Låt mig i hans kval få del.
Trettonde stationen - Jesus lyfts ner från korset
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
“Nu fanns det en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man som inte hade haft någon del i de andras beslut och åtgärder. Han var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.” (Luk 23:50-53)
”Din kropp är äntligen i händerna på en god och rättfärdig man. Jesus du sover dödens sömn, men det är ett levande hjärta som har valt dig. Josef var inte en av de som inte gör som han har sagt. ”Han följde inte andras beslut och handlingar”, står det i evangeliet. Och det är en god nyhet: en som inte bryr sig om den allmänna opinionen, omfamnade dig Jesus. Han har tagit på sig ansvaret. Jesus du tar din plats, i Josef från Arimateas famn, han som ”väntade på Guds rike”. Du är bland dem som fortfarande hoppas, bland dem som inte resignerar och tänker att orättvisor är oundvikliga. Du bryter det ofrånkomligas kedja, Jesus. Du bryter tankebanan som förstör det gemensamma hemmet och broderskapet. Du ger dem som väntar på ditt rike, modet att motsätta sig auktoriteter: som Moses inför Farao, som Josef av Arimatea inför Pilatus. Du gör oss förmögna att ta ansvar, du gör oss modiga. Så dog du och så regerar du fortfarande. Och att tjäna dig, Jesus är vår styrka.
Vi ber tillsammans:
?. Att tjäna dig är vår styrka.
Ge mat till de hungriga.
?. Att tjäna dig är vår styrka.
Ge vatten till de törstiga.
?. Att tjäna dig är vår styrka.
Klä de nakna.
?. Att tjäna dig är vår styrka.
Ta emot främlingar.
?. Att tjäna dig är vår styrka.
Besök de sjuka.
?. Att tjäna dig är vårt liv.
Besök de fängslade.
?. Att tjäna dig är vårt liv.
Begrav de avlidna.
?. Att tjäna dig är vårt liv.
Pater noster
Fac me tecum pie flere, Crucifixo condolere, donec ego vixero.
Stabat Mater: Moder, låt med dig mig gråta, ty att Gud må mig förlåta, syndens straff din Son nu bär.
Fjortonde stationen Jesus läggs i graven
?. Adoramus te, Christe, et benedicimus tibi.
?. Quia per sanctam crucem tuam redemisti mundum.
”Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.” (Luk 23:53-56)
I en värld som aldrig stannar, upplever du din sabbat Jesus. Kvinnorna upplever den också - dofterna och parfymerna talar redan om uppståndelse. Lär oss att inte göra någonting, när det är meningen att vi ska vänta. Lär oss följa jordens klocka, som inte är konstgjord. Nedlagd i graven, Jesus, delade du allas vårt tillstånd, och du nådde de djup som så skrämmer oss. Du ser hur vi flyr från dem genom att fylla livet med aktiviteter. Vi går runt i cirklar, men sabbatens lykta lyser: och lär oss att vi behöver vila. Den lär oss att leva ett gudfruktigt liv, ett sant mänskligt liv, ett liv som känner sabbatens frid. ”Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom.” (Mika 4:4), sa profeten Mika. Och Sakarja upprepade profetian: ”Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd.” (jfr Sak 3:10). Led oss alla in i sabbatens frid, Jesus, du som tycks sova medan världen stormar. Då kommer hela skapelsen att framstå för oss som mycket vacker och god, avsedd för uppståndelse. Och fred kommer råda bland ditt folk och bland alla nationer.
Vi ber tillsammans:
?. Din frid vare med oss.
För jorden, luften och vattnet.
?. Din frid vare med oss.
För de rättfärdiga och de orättfärdiga.
?. Din frid vare med oss.
För de osynliga och de röstlösa.
?. Din frid vare med oss.
För de som varken har makt eller pengar.
?. Din frid vare med oss.
För de som väntar på att rättfärdighetens ska gro.
?. Din frid vare med oss.
Pater noster
Quando corpus morietur, fac ut animæ donetur, Paradisi gloria. Amen.
Stabat Mater: Låt vid korset mig få dröja. Ödmjukt där jag knä vill böja vid din sida, moder kär. Amen?
Bön
”Lovad vare du, min Herre”, sjöng den helige Franciskus av Assisi. I denna vackra lovsång påminner han oss om att vårt gemensamma hem också är som en syster [...]. Denna syster ropar förtvivlat mot oss till följd av den skada vi har åsamkat henne” (Laudato Si', 1-2). ”'Fratelli tutti'”, skrev helige Franciskus, ’och riktade sig till alla bröder och systrar för att föreslå ett liv med evangeliets smak’ (Fratelli tutti, 1). ”'Han har älskat oss', säger Paulus och hänvisar till Kristus [...], för att hjälpa oss att upptäcka att ingenting 'någonsin skiljer oss från denna kärlek'” (Dilexit nos, 1).
Vi har vandrat korsets väg, vi har vänt oss till den kärlek som ingenting kan skilja oss från. Nu, när konungen sover och en stor tystnad sänker sig över hela jorden, gör vi den helige Franciskus ord till våra egna och ber om hjärtats omvändelse:
Du Allrahögste, ärorike Gud,
upplys mitt hjärtas mörker
och ge mig en rättfärdig tro,
ett fast hopp
och en fullkomlig barmhärtighet
Ge mig, Herre, visdom och urskiljning
att göra din sanna och heliga vilja. Amen.
Välsignelse
Herren vare med er.
?. Och med din ande.
Välsignat vare Herrens namn.
?. Från nu och till evig tid.
Vår hjälp är i Herrens namn.
?. Han som skapade himmel och jord.
Välsigne er Gud allsmäktig,
Fadern ? och Sonen ? och den Helige Ande ?.
?. Amen.
CRUX FIDELIS
