杏MAP导航

Vatican News

Heliga stolens presstjänst har publicerat påven Franciskus katekes inför den allmänna audiens som skulle ha hållits idag, den 5 mars, men som har ställts in på grund av att påvens vårdas på sjukhus. Nedan följer i sin helhet på svenska, om ”Jesus Kristus vårt hopp. Jesu barndom” där påven reflekterar han över hur Jesus hittas i templet (Luk 2:49).

Påvens katekes. "Barn, hur kunde du göra så mot oss?" (Luk 2:48). Jesus hittas i templet

I denna sista katekes som ägnas åt Jesu barndom utgår vi från episoden då han vid tolv års ålder blev kvar i templet utan att berätta det för sina föräldrar, som oroligt sökte efter honom och hittade honom efter tre dagar. Denna berättelse ger oss en mycket intressant dialog mellan Maria och Jesus, som hjälper oss att reflektera över Jesu moders vandring, en vandring som sannerligen inte var lätt. I själva verket gjorde Maria en andlig resa under vilken hon fördjupade sin förståelse av sin Sons mysterium.

Låt oss titta tillbaka på de olika faserna av denna väg. I början av sin graviditet besöker Maria Elisabet och stannar hos henne i tre månader, tills lille Johannes föds. När hon sedan är inne på nionde månaden beger hon sig, på grund av folkräkningen, tillsammans med Josef till Betlehem, där hon föder Jesus. Efter fyrtio dagar tar de sig till Jerusalem för att bära fram barnet och sedan återvänder de varje år på pilgrimsfärd till templet. Men när Jesus fortfarande var ett spädbarn tog de under en lång tid sin tillflykt till Egypten för att skydda honom från Herodes och först efter kungens död bosatte de sig åter i Nasaret. När Jesus som vuxen inleder sin gärning är Maria närvarande och huvudperson vid bröllopet i Kana och sedan följer hon honom ”på avstånd”, fram till hans sista resa till Jerusalem och fram till hans lidande och död. Efter Uppståndelsen stannar Maria kvar i Jerusalem, som lärjungarnas moder, och stöder deras tro i väntan på den Helige Andes utgjutelse.

Under hela denna resa är jungfrun en hoppets pilgrim, i den starka meningen att hon blir ”sin Sons dotter”, hans första lärjunge. Maria förde Jesus, mänsklighetens hopp, till världen: hon närde honom, såg till att han växte, följde honom och lät sig själv först formas av Guds ord. I detta - som Benedictus XVI sade - är Maria ”verkligen hemma, hon går ut och kommer in på ett naturligt sätt. Hon talar och tänker med Guds ord [...]. På så sätt uppenbaras också att hennes tankar är i samklang med Guds tankar, att hennes vilja är en vilja tillsammans med Gud. Eftersom hon är intimt genomträngd av Guds Ord kan hon bli det inkarnerade Ordets moder” (Enc. Deus caritas est, 41). Denna unika gemenskap med Guds Ord besparar henne dock inte ansträngningen av ett krävande ”lärlingsskap”.

Upplevelsen av den 12-årige Jesus försvinnande under den årliga pilgrimsfärden till Jerusalem, skrämmer Maria så till den grad att hon också talar för både henne och Josefs för att få hem sin son: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga” (Luk 2:48). Maria och Josef upplevde smärtan hos föräldrar som förlorar ett barn: de trodde båda att Jesus gick med släktingarna, men eftersom de inte hade sett honom på en hel dag, vände de tillbaka och letade efter honom. Väl tillbaka i templet upptäcker de att den som i deras ögon fram tills dess var ett barn som skulle skyddas, nu plötsligt har vuxit upp och kan delta i diskussioner om skrifterna och mäta sig lärarna.

Inför sin mors tillrättavisning svarar Jesus med avväpande enkelhet: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” (Luk 2:49). Maria och Josef förstår inte: mysteriet med det av Gud skapade barnet överstiger deras intelligens. Föräldrarna vill skydda det dyrbara barnet under sin kärleks vingar; Jesus, å andra sidan, vill leva ut sin kallelse som Faderns Son, som står till hans tjänst och lever nedsänkt i hans Ord.

Lukas barndomsberättelser avslutas så med Marias sista ord, som berättar om Josefs faderskap till Jesus, och med Jesu första ord, där han erkänner hur detta faderskap härrör från hans himmelske Fader, vars obestridliga företräde han bekräftar.

Kära bröder och systrar, låt oss också, liksom Maria och Josef, ge oss ut fulla av hopp i Herrens fotspår, som inte låter sig begränsas av våra planer och som inte så mycket finns på en plats, utan i det kärleksfulla svaret på det ömma gudomliga faderskapet, ett kärleksfullt svar som är ett liv i barnaskap.