P?ven Angelus: ”Tack f?r er n?rhet. Be f?r freden”
Vatican News
I den Angelus reflektion som påven Franciskus hade förberett till söndagen, medan han fortsätter sin sjukhusvistelse, och som publicerats av Heliga stolens pressrum, tackade påven de troende för deras närhet i hans ”bräckliga” stund och uppmanade dem att fortsätta be för fred i världen, precis som de ber för honom.
”Härifrån framstår krig som ännu mer absurt”, sa han och bad särskilt om böner för ’det plågade Ukraina, Palestina, Israel, Libanon, Myanmar, Sudan och Kivu’.
Tacksamhet för böner och närhet
Påven uttryckte också sin tacksamhet till läkarna och vårdpersonalen ”för den omsorg med vilken de tar hand om mig” och reflekterade över den dolda nåden i hans sjukdom. ”Det är just i dessa stunder som vi lär oss ännu mer att lita på Herren; samtidigt tackar jag Gud för att han ger mig möjlighet att i kropp och själ dela de så många sjuka och lidande människornas tillstånd”, skriver han.
Slutligen uttryckte han sin djupa uppskattning för de böner som stiger från de troendes hjärtan över hela världen. ”Jag känner all er tillgivenhet och närhet, och just nu känns det som om jag 'bärs' och stöds av hela Guds folk. Tack till er alla!”
Innan påven övergick till att reflektera över dagens evangelium försäkrade han de troende om sina böner även för dem. ”Jag ber för er också. Och jag ber framför allt om fred”, skriver han.
Han uppmanade dem sedan att reflektera över söndagens evangelium, som lyfter fram två av våra fem sinnen: synen och smaken.
Träna våra ögon
När det gäller synen förklarade påven att Jesus ber oss ”att träna våra ögon så att vi kan betrakta världen väl och se på vår nästa med kärlek”. Han betonade att det bara är en blick av omsorg, snarare än fördömande, som gör att broderlig tillrättavisning kan vara en sann dygd. ”För om det inte är broderligt är det inte rättelse!” tillade han.
Att tala med omsorg
Vad gällde smaken påminde påven Franciskus om Jesu undervisning om att man känner igen trädet på sin frukt. ”De frukter som kommer från människan”, förklarade påven, ’är till exempel hennes ord, som mognar på hennes läppar’. Han fortsatte med att kontrastera ”ruttna frukter” - våldsamma, falska och vulgära ord - med ”goda frukter” - rättvisa och ärliga ord som ger smak åt våra dialoger.
Som en reflektion över dessa två aspekter uppmanade påven slutligen de troende att granska sina egna liv: ”Hur ser jag på andra människor, som är mina bröder och systrar? Och hur känner jag mig betraktad av andra? Har mina ord en god smak, eller är de genomsyrade av bitterhet och fåfänga?”