P?ven vid jubel?rsm?ssan f?r v?pnade styrkor: Vittna modigt om Guds k?rlek
Vatican News
”Var modiga vittnen om Guds, vår Faders, kärlek...”
Påven Franciskus betonade detta vid sin jubelårsmässa för väpnade styrkor, polis och säkerhetspersonal på söndagen, då han reflekterade över Johannesevangeliets berättelse om Jesu agerande vid Gennesarets sjö, som enligt påven kan delas upp på tre sätt: han såg, han gick ombord och han satte sig ner.
Hoppet består när allt verkar förlorat
För det första noterade påven att Jesus, med en urskiljande blick, ”såg”, även mitt i den stora folkmassan, de två båtarna som närmade sig stranden och besvikelsen i fiskarnas ansikten, som nu tvättade sina tomma nät efter en natts fruktlösa arbete. Han underströk hur Jesu blick var full av medkänsla med dem. Och han tillade att vi aldrig får glömma Guds ständiga närhet, medlidande, som vi ser i Jesu omtanke här.
Påven bad sedan sin ceremonimästare, ärkebiskop Diego Ravelli, att fortsätta läsa hans åt honom, eftersom han var lite andfådd. Under de senaste dagarna har påven haft en luftvägsinfektion, men han har fortsatt med sina aktiviteter och möten i Casa Santa Marta där han bor.
I sin predikan påminde påven sedan om hur Jesus gick ombord och bad Simon att lämna stranden. Jesus klev ombord för att komma in i Simons liv och dela hans känsla av besvikelse och meningslöshet. Detta, betonade påven Franciskus, är betydelsefullt.
”Jesus står inte bara bredvid och ser på när saker och ting går fel, som vi ofta gör, och klagar sedan bittert. Istället tar han initiativet, närmar sig Simon, tillbringar tid med honom i det svåra ögonblicket och väljer att gå ombord på hans livs båt, som den natten verkade vara full av misslyckanden.”
För det tredje påminde påven om att Jesus, när han väl var ombord, satte sig ner och undervisade.
”Jesus såg i fiskarnas ögon och hjärtan frustrationen efter en natts fruktlösa slit”, noterade han, ”och gick ombord på båten för att förkunna de goda nyheterna, för att sprida ljus över besvikelsens mörka natt, för att berätta om Guds skönhet även mitt i livets svårigheter och för att bekräfta att hoppet består även när allt verkar förlorat.”
Miraklet inträffar
”När Herren kliver in i våra livs båt för att ge oss de goda nyheterna om Guds kärlek som ständigt följer och stöder oss, då börjar livet på nytt, hoppet återföds, entusiasmen återupplivas och vi kan återigen kasta ut våra nät i havet.”
Detta budskap om hopp, konstaterade påven, följer oss idag när vi firar jubelåret för väpnade styrkor, polis och säkerhetspersonal.
I denna anda tackade påven Franciskus dem alla för deras tjänst, samtidigt som han hälsade alla närvarande myndigheter, militära föreningar och akademier samt militära ordnar och kaplaner välkomna.
Ert kännetecken är mod
”Ni alla har anförtrotts ett högt uppdrag som omfattar många aspekter av det sociala och politiska livet: att försvara våra nationer, upprätthålla säkerheten, upprätthålla laglighet och rättvisa.”
”Er modiga närvaro i våra städer och stadsdelar för att upprätthålla lag och ordning, och ert ställningstagande för de försvarslösa, kan tjäna som en läxa för oss alla” för att ”lära oss att godhet kan segra över allt”.
Heliga kaplaner
Påven påminde om att när de utför sitt arbete, som omfattar hela deras liv, åtföljs de av sina kaplaner, ”en viktig prästerlig närvaro mitt ibland er”. ”
”Deras uppgift”, underströk påven Franciskus, ”är inte - som det tyvärr ibland har hänt i historien - att välsigna perversa krigshandlingar. Nej.”
Snarare är de mitt ibland er som Kristi närvaro, som önskar att vara vid er sida, att erbjuda er ett lyssnande och sympatiskt öra, att uppmuntra er att ge er iväg på nytt och att stödja er i er dagliga tjänst.”
Som en källa till moraliskt och andligt stöd, ”följer kaplanerna er i varje steg och hjälper er att utföra ert uppdrag i ljuset av evangeliet och i strävan efter det gemensamma bästa”.
Tacksamhet, vaksamhet och stor personlig risk
”Vi är tacksamma för det ni gör, ibland med stora personliga risker”, berömde påven Franciskus och tillade: ’Tack för att ni genom att gå ombord på våra stormiga båtar erbjuder oss skydd och uppmuntrar oss att hålla kursen’.
Samtidigt uppmanade påven dem att aldrig förlora syftet ”med er tjänst vilket är att främja livet, att rädda liv och att vara ständiga försvarare av livet”.
Slutligen uppmanade påven dem att vara vaksamma: ”Var vaksamma mot frestelsen att odla en krigisk anda. Var vaksamma så att ni inte låter er luras av illusionen om makt och vapenskrammel”, sa han och tillade: ”Var vaksamma så att ni inte förgiftas av propaganda som skapar hat och delar upp världen i vänner som ska försvaras och fiender som ska bekämpas. ”
”Var istället modiga och vittna om Guds, vår Faders, kärlek. Han vill att vi alla ska vara bröder och systrar. Låt oss tillsammans ge oss ut för att vara hantverkare i en ny era av fred, rättvisa och broderskap”.
