杏MAP导航

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus vårdas på sjukhus för dubbelsidig lunginflammation och därför är onsdagens allmänna audiens, den 26 februari, inställd. Påvens för dagen publiceras ändå och den handlar om Jesu frambärande i templet, där Simeon möter Jesus och utbrister i lovprisningen Nunc dimittis. Det är den sjunde katekesen för Jubelåret 2025 i raden om Jesu barndom och temat är just "Mina ögon har skådat frälsningen". Påven kommenterar läsningen ur Lukasevangeliet 2:27-29: "Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat."

Marias och Josefs lydnad till Herrens lag 

Evangelisten Lukas beskriver Marias och Josefs lydnad till Herrens lag och föreskrifter, skriver påven. Lukas berättar om Jesu första gudstjänsthandling.

Maria och Josef inympar inte bara Jesus i en historia av familj, folk och förbund med Herren Gud. De tar hand om hans vård och uppväxt och låter honom komma in i en atmosfär av tro och gudstjänst för att öppna honom för hans andliga öde. Och de själva växer gradvis - inte utan smärta - till en förståelse av en kallelse som vida överträffar dem.

"Herre, nu låter du din tjänare gå hem"

Den helige Ande hade uppenbarat för Simeon att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias och påven förklarar att helig Ande var över Simeon, att han kände doften av Herrens Smorde i templet, såg ljuset skina mitt bland de folk som vandrar i mörkret och gick för att möta det barn som, enligt Jesajas profetia, är fött för oss som är den Son som har givits oss: Fridsfursten.

Simeon omfamnar det barn som, litet och hjälplöst, vilar i hans armar; men det är i själva verket han som finner tröst och fulländning i sin tillvaro genom att hålla honom intill sig. Han uttrycker detta i en sång full av rörd tacksamhet, som i kyrkan har blivit bönen vid dagens slut:

"Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel." (Luk 2:29-32)

Två åldringar utlöser förkunnelsen

Påven påminner om att Simeon den dagen inte var ensam med att se frälsningen i Jesusbarnet. Detsamma hände den åttioåriga änkan Hanna. När hon såg barnet, skriver påven, firade Hanna Israels Gud, som har återlöst sitt folk i just detta barn, och berättar om det för andra och sprider generöst det profetiska ordet. På så sätt utlöste dessa två åldringars sång om återlösningen, förkunnelsen om jubileet för hela folket och världen, förklarar påven.

Hoppet tänds på nytt i hjärtana i Jerusalems tempel, eftersom Kristus, vårt hopp, har trätt in i det.

Efterlikna Simeon och Hanna

Påven avslutar med uppmaningen att efterlikna Simeon och Hanna:

dessa ”hoppets pilgrimer” som har klara ögon som kan se bortom det yttre, som vet hur man ”vädrar” Guds närvaro i det lilla, som vet hur man välkomnar Guds besök med glädje och åter tänder hoppet i sina bröders och systrars hjärtan.