杏MAP导航

Vatican News

I en värld "karakteriserad av desinformation och polarisering, där ett fåtal maktcentrum kontrollerar en oöverträffad mängd data och information," är det allt mer brådskande, skriver påve Franciskus, att "avväpna kommunikationen" och rena den från aggression.

I sitt meddelande som släpptes för att markera den 59:e Världsdagen för Sociala Kommunikationer, påpekar påven att "Alltför ofta skapar kommunikation idag inte hopp, utan rädsla och förtvivlan, fördomar och ilska, fanatism och till och med hat."

Han beklagar att kommunikationen ofta förenklar verkligheten för att framkalla instinktiva reaktioner, att ord används som vapen och att falsk eller förvrängd information sprids. Han varnar för att dessa metoder skapar klyftor och hindrar möjligheten att bygga ett genuint hopp.

"Alla konflikter börjar när personens ansikte smälter bort och försvinner. Vi får inte ge efter för detta tänkesätt."

Riskerna med aggressiv kommunikation

Påven Franciskus lyfter fram flera oroande tendenser i dagens kommunikation, inklusive den konkurrens och dominans som råder i många forum.

"Från tv-debattprogram till verbala attacker på sociala medier finns risken att paradigmet för tävlan, motsättning, viljan att dominera och besitta, samt manipulation av allmän opinion, kommer att segra," skriver han. "Att identifiera en 'fiende' att slå mot verkar vara nödvändigt som ett sätt att hävda oss själva."

Denna inställning, säger påven, skadar gemenskapen och undergräver det gemensamma goda.

Och han varnar för den "programmerade uppdelningen av uppmärksamhet" som orsakas av digitala system som prioriterar marknadsdriven profilering, och förklarar att detta fenomen fragmenterar intressen, försvagar de sociala banden och hindrar vår förmåga att lyssna och känna empati. Resultatet, säger han, är ett samhälle som blir allt mer isolerat, oförmöget att samarbeta och som är i akut behov av hopp.

Hoppet som antidot

Hopp, fortsätter påven Franciskus, med hänvisning till evangeliets budskap och det nuvarande jubelåret, är inte en enkel dygd utan en "risk som måste tas."

Han hänvisar till den franska författaren och första världskrigets soldat, Georges Bernanos, som kallade hoppet "en dold dygd, uthållig och tålmodig," och påpekar att för kristna är hoppet grundläggande och omvälvande.

Som påven Benedictus XVI påpekar i sin encyklika Spe Salvi, "Den som har hopp lever annorlunda; den som hoppas har fått en ny livsgåva."

Därför uppmanar påven Franciskus kristna kommunikatörer att " alltid vara beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt" (1 Pet 3:15-16).

Genom att vara ett exempel på mildhet, närhet och respekt, kan kommunikationen, fortsätter han, främja öppenhet och vänskap snarare än försvar och ilska.

Transformativ kommunikation

"Jag drömmer om en kommunikation som gör oss till medresenärer," skriver påven Franciskus i sitt budskap, och beskriver ett tillvägagångssätt som går sida vid sida med andra, särskilt i svåra stunder.

Denna kommunikation, lägger han till, bör fokusera på skönhet och hopp, skapa empati och engagemang även i till synes desperata situationer.

Han upprepar sin tro på behovet av en omsorgsfull kultur och kallar till "berättelser genomsyrade av hopp" som inspirerar förtroende och solidaritet.

Han pekar på "den smala men motståndskraftiga blomman" av hopp som växer på oväntade platser – från föräldrar som ber för sina barns säkra återkomst från konfliktzoner till "de barns hopp som på något sätt lyckas leka, skratta och tro på livet även bland krigets spillror och på de utarmade gatorna i favelas."

Att bygga en kultur av hopp

Under detta jubelår, då vi alla är kallade att vara hoppets pilgrimer, avslutar påven Franciskus sitt budskap genom att uppmana journalister och kommunikatörer att "sprida hopp, även när det är svårt."

"Jubelåret påminner oss om att de som är fredsmäklare 'ska kallas Guds barn,'" säger han och tillägger att "på detta sätt inspirerar det hoppet, inriktar oss mot behovet av en uppmärksam, mild och reflekterande kommunikation, som kan peka ut vägar för dialog."

Han uppmuntrar kommunikatörer att "upptäcka och göra kända de många berättelserna om godhet som är dolda i nyheternas veck," och upprepar sin uppmaning att "söka efter sådana frön av hopp och göra dem kända. Det hjälper vår värld att bli lite mindre döv för de fattigas rop, lite mindre likgiltig, lite mindre inåtvänd: Må ni alltid finna de glimtar av godhet som inspirerar oss att hoppas."

"Den här typen av kommunikation," avslutar han, "kan hjälpa till att bygga gemenskap, få oss att känna oss mindre ensamma, och återupptäcka vikten av att gå tillsammans."