P?ven hyllar Dom Guéranger, en pionj?r inom modern liturgisk f?rnyelse
Vatican News
Påven Franciskus sänder ett meddelande till den franska benediktinkongregationen i Solesmes, som uppmärksammar 150-årsminnet av sin grundare, abbot Prosper-Louis-Pascal Guéranger (1805-1875), som återupprättade benediktinklosterväsendet i Frankrike på 1800-talet och banade väg för den moderna liturgiska förnyelsen.
Ledande andlig gestalt
Dom Guéranger var stark motståndare till den gallikanska rörelsen, som eftersträvade större självständighet för den franska kyrkan från påvedömet, och betraktas som en föregångare till den litugiska förnyelsen under 1900-talet.
I sitt budskap till Solesmes-kongregationens abbot Geoffroy Kemlin OSB, lovordar påven Franciskus benediktinmunkarna som går i Dom Guérangers fotspår och arbetar för att bevara och sprida kunskap om hans arv, med betoning på den djupa andlighet som präglade hans liv ända till slutet. Påven påminner om hans bidrag, särskilt inom fem nyckelområden: återupprättandet av det benediktinska klosterlivet i Frankrike, hans vetenskapliga arbete inom liturgi, hans hängivenhet till Jesu heliga hjärta och Jungfru Maria, hans stöd för att definiera dogmerna om den obefläckade avlelsen och påvens ofelbarhet samt hans försvar av kyrkans frihet.
Guérangers karisma
I sitt meddelande belyser påven två aspekter av Guérangers karisma som är särskilt relevanta för kyrkan idag: trohet mot den Heliga Stolen, särskilt i liturgiska frågor, och andligt faderskap.
För det första erkänner påven Dom Guérangers betydande roll i den liturgiska rörelsen, som i förlängningen bidrog till Andra Vatikankonciliets konstitution Sacrosanctum Concilium, som låg till grund för reformen av den romerska liturgin, och berömmer det sätt på vilket Dom Guéranger strävade efter att återupptäcka liturgin som kyrkans språk och ett uttryck för dess tro. Denna förnyelse drev honom till att förespråka en återgång till den romerska liturgins enhet i Frankrike och inspirerade till hans omfattande skrifter, särskilt Det liturgiska året, som syftade till att göra liturgins skönhet och rikedom tillgänglig för alla.
Påven Franciskus citerar Dom Guérangers övertygelse om att ”kyrkans bön är det som behagar Guds öra och hjärta mest” och uttrycker sin förhoppning om att benediktinabottens exempel kan inspirera till en förnyad kärlek till kyrkans liturgiska tradition och en djupare enhet med Petrus efterträdare (cum Petro et sub Petro).
Andlig vägledning
Den andra aspekten som påven Franciskus lyfter fram är Dom Guérangers andliga faderskap, hans hängivenhet ”att vägleda själar i deras sökande efter Gud”. Påven konstaterar att hans milda och glada tillit till den gudomliga försynen inte bara påverkade de munkar och nunnor som stod under hans ledning, utan även lekmän - föräldrar, barn och vanliga troende - som sökte hans råd.
Oavsett om det var i fredliga tider eller i motgång stärkte han tron hos dem som var omkring honom, gav näring åt deras böneliv och fördjupade deras kärlek till kyrkan. Här uttrycker påven Franciskus återigen sin förhoppning om att hans exempel på andlig vägledning ska fortsätta att inspirera många i deras trosvandring.
”Må hans exempel på lyhördhet inför den Helige Ande och tjänst inspirera och vägleda många trogna på Herrens väg, med 'milt och ödmjukt hjärta’ (Matt 11:29).”
Avslutningsvis ber påven att Dom Guéranger ”får fortsätta att bära helighetens frukter bland alla troende och förbli ett levande vittne om klosterlivets fruktbarhet i kyrkans hjärta”.
